2 Samuelsboken 1:1–27
1 När Saul var död och David hade återvänt efter att ha slagit amalekiterna,*+ stannade David kvar i Siklag+ två dagar.
2 Och på tredje dagen, se, då kom en man+ från lägret, från Saul, med sina kläder sönderrivna+ och med jord på sitt huvud;+ och när han kom till David föll han ner till jorden+ och kastade sig ner.
3 David sade nu till honom: ”Varifrån kommer du?” Då sade han till honom: ”Från Israels läger, jag kom undan.”
4 Och David sade vidare till honom: ”Hur har det gått? Berätta för mig, det ber jag dig.” Då sade han: ”Folket har flytt från striden, och många av folket har också fallit och dött.+ Saul+ och hans son Jonatan+ är också döda.”
5 Då sade David till den unge mannen som berättade detta för honom: ”Hur vet du egentligen att Saul har dött och även hans son Jonatan?”+
6 Då sade den unge mannen som hade berättat detta för honom: ”Jag var av en händelse på berget Gilbọa,+ och där var Saul, som stödde sig på sitt spjut;+ och se, vagnförarna* och ryttarna hade hunnit upp honom.+
7 När han vände sig om och såg mig, då ropade han på mig, och jag sade: ’Här är jag!’
8 Han sade då till mig: ’Vem är du?’ Och jag sade till honom: ’Jag är en amalekit.’+
9 Då sade han: ’Jag ber dig, ställ dig över mig och ge mig dödsstöten, för krampen* har gripit mig, och hela min själ+ är ännu i mig.’
10 Så jag ställde mig över honom och gav honom dödsstöten,+ för jag visste att han inte kunde leva sedan han hade fallit. Och jag tog diademet+ som han hade på huvudet och armbandet som han hade på armen, och dem för jag nu hit till min herre.”
11 Då grep David tag i sina kläder och rev sönder dem,+ och det gjorde också alla de män som var hos honom.
12 Och de höll klagan och grät+ och fastade+ ända till kvällen i sorg över Saul och över hans son Jonatan och över Jehovas* folk och över Israels hus,+ därför att de hade fallit för svärd.
13 David sade nu till den unge mannen som hade berättat detta för honom: ”Varifrån är du?” Då sade han: ”Jag är son till en bofast främling, en amalekit.”+
14 David sade då till honom: ”Hur kom det sig att du inte fruktade+ att sträcka ut din hand för att förgöra Jehovas smorde?”*+
15 David kallade så på en av de unga männen och sade: ”Gå fram och stöt ner honom.” Och han slog ner honom, så att han dog.+
16 David sade sedan till honom: ”Må din blodskuld* vila på ditt eget huvud,+ för din egen mun vittnade mot dig+ när du sade: ’Jag gav Jehovas smorde dödsstöten.’”+
17 David sjöng då denna klagosång+ över Saul och hans son Jonatan,+
18 och han sade att man skulle lära Judas+ söner ”Bågen”.+ Se! Den är upptecknad i Jashars* bok:+
19 ”Din prydnad, Israel, ligger slagen på dina höjder.+Ack, de väldiga männen har fallit!
20 Ropa inte ut det i Gat;+förkunna det inte på Ạshkelons+ gator+ –då skulle filistéernas döttrar glädja sig,de oomskurnas döttrar jubla.+
21 Ni Gilbọas berg,+ må det inte falla dagg eller regn på er, och må det inte finnas fält som ger heliga bidrag;*+ty där blev de väldiga männens sköld besudlad,*Sauls sköld, så att ingen var smord med olja.+
22 Från slagnas blod, från väldiga mäns fettvek Jonatans båge inte tillbaka,+och Sauls svärd vände aldrig tillbaka med oförrättat ärende.+
23 Saul och Jonatan,+ älskvärda och ljuvliga medan de levde,och i döden skildes de inte.+Snabbare än örnar var de,+starkare än lejon.*+
24 Ni Israels döttrar, gråt över Saul,som klädde er i scharlakan och prakt,som satte smycken av guld på era kläder.+
25 Ack, de väldiga männen har fallit mitt i striden!+Jonatan ligger slagen på dina höjder!+
26 Jag är djupt bedrövad för din skull, min broder Jonatan,mycket ljuvlig var du för mig.+Din kärlek var mer underbar för mig än kvinnors kärlek.+
27 Ack, de väldiga männen har fallit+och krigsvapnen förstörts!”
Fotnoter
^ ”amalekiterna”, Sy och 5 hebr. hss; MLXXVg: ”Amalek”.
^ El.: ”vagnarna”.
^ ”yrseln”, Sy; innebörden i det hebr. ordet osäker.
^ ”Jehovas”, MSyVg; LXX: ”Judas”.
^ ”smorde”. Hebr.: meshịach; grek.: ton khristọn; syr.: lamshicheh; lat.: chrịstum.
^ Ordagr.: ”ditt blod”, plur. i hebr.
^ El.: ”Den rättrådiges (redliges)”.
^ El.: ”förkastad med avsky (vämjelse)”.
^ ”fält med förstlingsfrukt”, LXXVg.
^ ”än lejon”. Hebr.: me’arajọ̄th, avser afrikanska lejon.
