2 Samuelsboken 20:1–26
20 Nu råkade där finnas en odugling till man,*+ vars namn var Sheba,+ son till Bikri, en benjaminit. Och han blåste i hornet+ och sade: ”Vi har ingen andel i David, och vi har ingen arvedel i Ịsais son.+ Var och en till sina gudar,*+ Israel!”
2 Då bröt alla Israels män upp och följde inte längre David, utan följde Sheba, Bikris son.+ Men Judas män höll fast vid sin kung, från Jordan till Jerusalem.+
3 Så kom David till sitt hus i Jerusalem.+ Och kungen tog de tio kvinnorna,+ bihustrurna, som han hade lämnat kvar för att ta hand om huset, och satte dem i ett förvaringshus, men han fortsatte att sörja för deras uppehälle. Han hade däremot inget umgänge med dem,+ utan de förblev inspärrade till sin dödsdag, i änkestånd med en levande man.*
4 Kungen sade nu till Amạsa:+ ”Kalla samman Judas män till mig inom tre dagar; också du skall ställa dig här.”
5 Amạsa gav sig då i väg för att kalla samman Juda, men han dröjde över den fastställda tid som han hade bestämt för honom.
6 Då sade David till Ạbisaj:+ ”Nu kommer Sheba,+ Bikris son, att bli värre för oss än Ạbsalom.+ Ta du din herres tjänare+ och sätt efter honom, så att han inte rentav finner befästa städer åt sig och kommer undan inför ögonen på oss.”*
7 Så drog Joabs+ män och keretéerna+ och peletéerna+ och alla de väldiga männen ut efter honom. De drog i väg ut från Jerusalem för att sätta efter Sheba, Bikris son.
8 Medan de var vid den stora stenen i Gịbeon+ kom Amạsa+ emot dem. Nu hade Joab ett bälte spänt om sig och var iförd en klädnad, och utanpå hade han ett svärd i dess skida fastspänt vid höften. Och han gick fram, och då föll det* ut.
9 Joab sade nu till Amạsa: ”Står det väl till med dig, min broder?”+ Sedan grep Joab med högra handen tag i Amạsas skägg för att kyssa honom.+
10 Men Amạsa var inte på sin vakt mot svärdet som Joab hade i handen; och så stötte han det i buken på honom,+ och hans inälvor rann ut på marken, och han behövde inte göra det mot honom igen. Så dog han. Och Joab och hans bror Ạbisaj satte efter Sheba, Bikris son.
11 Och en av Joabs unga män stod över honom och sade gång på gång: ”Var och en som har funnit behag i Joab och var och en som tillhör David+ – följ Joab!”
12 Hela tiden vältrade sig Amạsa i blodet+ mitt på landsvägen. När mannen såg att allt folket stannade upp, då flyttade han Amạsa från landsvägen ut på fältet. Sedan kastade han en klädnad över honom, eftersom han såg att alla som kom fram till honom stannade upp.+
13 Så snart han hade avlägsnat honom från landsvägen gick alla förbi och följde Joab för att sätta efter Sheba,+ Bikris son.
14 Och Sheba drog så fram genom alla Israels stammar till Abel vid Bet-Maạka.+ Och alla bikriterna* samlades och drog också med honom in i staden.
15 De andra kom nu och belägrade honom i Abel vid Bet-Maạka och kastade upp en belägringsvall mot staden,+ då den låg innanför en skyddsvall. Och allt folket som var med Joab underminerade muren för att störta omkull den.
16 Och en vis kvinna+ ropade från staden: ”Hör på, hör på! Jag ber er, säg till Joab: ’Kom närmare, ända hit, och låt mig tala med dig.’”
17 Då gick han närmare henne, och kvinnan sade: ”Är du Joab?” Han sade: ”Det är jag.” Hon sade då till honom: ”Lyssna till din slavinnas ord.”+ Han sade: ”Jag lyssnar.”
18 Och hon sade vidare: ”Förr i tiden brukade man säga: ’Må man bara fråga i Abel, för då får man saken avgjord.’
19 Jag företräder de fredliga+ och trogna+ i Israel. Du söker döda en stad+ och en moder i Israel. Varför vill du uppsluka+ Jehovas arvedel?”+
20 Då svarade Joab och sade: ”Det är helt otänkbart för mig att jag skulle uppsluka och fördärva.
21 Saken förhåller sig inte så, utan en man från Efraims bergstrakt+ – hans namn är Sheba,+ Bikris son – har lyft sin hand mot kung David.+ Utlämna honom, bara honom,+ så drar jag mig tillbaka från staden.”+ Då sade kvinnan till Joab: ”Se! Hans huvud+ skall kastas ut till dig över muren!”
22 Genast gick kvinnan i sin vishet+ till allt folket, och de högg huvudet av Sheba, Bikris son, och kastade ut det till Joab. Då blåste han i hornet,+ och så spriddes de från staden, var och en till sitt hem.* Men Joab återvände till Jerusalem, till kungen.
23 Och Joab var satt över hela Israels här,+ och Benạja,+ Jehojạdas+ son, var satt över keretéerna*+ och över peletéerna.+
24 Och Ạdoram+ var satt över dem som var utskrivna till tvångsarbete, och Jehosạfat,+ Ạhiluds son, var upptecknare.*
25 Och Seva+ var sekreterare,+ och Sadok+ och Ẹbjatar+ var präster.
26 Och jairiten Ira blev också Davids präst.*+
Fotnoter
^ ”till sina gudar”. M(hebr.): le’ohalạw, ”till sina tält”. En av soferims (de skriftlärdas) 18 texträttelser. Den ursprungliga ordalydelsen i den hebr. texten antas ha varit le’lohạw (av ’elohịm, ”gudar” el. ”Gud”). Se Tillägg 2B.
^ El.: ”en skurk”, ”en slyngel”. Ordagr.: ”en belials man”. Se not till 16:7, ”du odugling till man”.
^ Ordagr.: ”[i] ett livstidens änkestånd”, M; LXX: ”levande änkor”; Vg: ”levande (i det de levde) i änkestånd”.
^ Ordagr.: ”och river ut vårt öga”.
^ ”det”, dvs. svärdet.
^ Genom en texträttelse; M: ”beriterna”.
^ Ordagr.: ”sina tält”.
^ ”keretéerna”, Mmarginal och många hebr. hss; M: ”den kariska livvakten”.
^ El.: ”historieskrivare”, ”kansler”. Ordagr.: ”en som påminner (får [någon] att minnas)”.
