2 Samuelsboken 9:1–13

 Och David sade: ”Finns det fortfarande någon kvar av Sauls hus, så att jag skulle kunna visa honom kärleksfull omtanke+ för Jonatans skull?”+  Nu hade Sauls hus en tjänare vars namn var Siba.+ Så man kallade honom till David, och kungen sade till honom: ”Är du Siba?” Han sade då: ”Jag är din tjänare.”  Och kungen sade vidare: ”Finns det ingen kvar av Sauls hus, så att jag kan visa honom Guds kärleksfulla omtanke?”+ Då sade Siba till kungen: ”Det finns fortfarande en son till Jonatan, en som är ofärdig i fötterna.”+  Då sade kungen till honom: ”Var är han?” Siba sade då till kungen: ”Se! Han är i Ạmmiels son Makirs+ hus i Lo-Debạr.”+  Då sände kung David bud och hämtade honom från Ạmmiels son Makirs hus i Lo-Debạr.  När Mefibọset, son till Sauls son Jonatan, kom in till David, föll han ner på sitt ansikte och kastade sig ner.+ Då sade David: ”Mefibọset!” Han sade: ”Här är din tjänare.”  Och David sade vidare till honom: ”Var inte rädd, för jag skall helt visst visa dig kärleksfull omtanke+ för din far Jonatans skull,+ och all den mark+ som har tillhört din farfar* Saul skall jag ge dig tillbaka, och du skall alltid äta* vid mitt bord.”+  Då kastade han sig ner och sade: ”Vad är din tjänare, eftersom du har vänt ditt ansikte till en sådan död hund+ som jag?”  Kungen kallade nu på Siba, Sauls medhjälpare, och sade till honom: ”Allt som har tillhört Saul och hela hans hus ger+ jag åt din herres sonson.* 10  Och du skall odla marken åt honom, du och dina söner och dina tjänare, och du skall inbärga skörden, så att det finns mat* åt dem som tillhör din herres* sonson,* och de skall äta; men Mefibọset, din herres sonson, skall alltid äta* vid mitt bord.”+ Nu hade Siba femton söner och tjugo tjänare.+ 11  Och Siba sade till kungen: ”Alldeles som min herre kungen befaller sin tjänare, så skall din tjänare göra; men Mefibọset+ äter vid mitt bord* som en av kungens söner.” 12  Nu hade Mefibọset en liten son vars namn var Mika,+ och alla som bodde i Sibas hus var tjänare åt Mefibọset. 13  Men själv bodde Mefibọset i Jerusalem, ty han åt alltid vid kungens bord.+ Och han var ofärdig i båda fötterna.+

Fotnoter

Ordagr.: ”far”.
El.: ”äta mat”. Ordagr.: ”äta bröd”.
Ordagr.: ”son”.
Ordagr.: ”bröd”.
”din herres”. Hebr.: ’adhonẹjkha (av ’adhọ̄n), majestätsplural.
”hus (hushåll)”, LXXLagarde.
El.: ”äta mat”. Ordagr.: ”äta bröd”.
”mitt bord”, MVgc; LXX: ”Davids bord”; Sy: ”kungens bord”.