Hebréerna 10:1–39
10 Ty eftersom lagen har en skugga+ av de goda ting som skall komma, men inte tingens verkliga gestalt, kan människor aldrig med samma slaktoffer, som de ständigt frambär år efter år, göra dem som träder fram med dem fullkomliga.+
2 Skulle man inte annars ha upphört att frambära offren, eftersom de som utför helig tjänst* skulle ha blivit renade en gång för alla och inte mer skulle ha något medvetande om synder?+
3 Genom dessa offer ges det tvärtemot en påminnelse om synder år efter år,+
4 ty det är omöjligt för tjurars och bockars blod att ta bort synder.+
5 Därför säger han då han kommer in i världen: ”’Slaktoffer och offergåva önskade du inte,+ men en kropp beredde du åt mig.+
6 Du godkände inte helbrännoffer* och syndoffer.’+
7 Då sade jag: ’Se! Jag har kommit (i bokrullen* står det skrivet om mig)+ för att göra din vilja, o Gud.’”+
8 Efter att först ha sagt: ”Du önskade inte och godkände inte heller slaktoffer och offergåvor och helbrännoffer och syndoffer”+ – som frambärs enligt lagen+ –
9 säger han sedan: ”Se! Jag har kommit för att göra din vilja.”*+ Han röjer undan det första för att kunna befästa det andra.+
10 I kraft av nämnda ”vilja”+ har vi blivit helgade+ genom offret+ av Jesu Kristi kropp en gång+ för alla.
11 Och varje präst intar sin plats+ dag efter dag+ för att utföra offentlig tjänst och för att ofta frambära samma slaktoffer, eftersom dessa aldrig kan ta bort synder helt och hållet.+
12 Men denne har framburit ett enda slaktoffer för synder för beständigt+ och har satt sig på Guds högra sida+
13 och väntar från den tiden tills hans fiender blir lagda som en pall för hans fötter.+
14 Ty genom ett enda offer+ har han gjort dem som blir helgade fullkomliga+ för beständigt.
15 Dessutom vittnar också den heliga anden+ för oss, ty sedan den har sagt:
16 ”’Detta är det förbund som jag skall ingå med avseende på dem efter de dagarna’, säger Jehova.* ’Jag skall lägga mina lagar i deras hjärtan, och i deras sinne skall jag skriva dem’”,+
17 säger den därefter:* ”Och deras synder och deras laglösa handlingar skall jag aldrig mer komma ihåg.”+
18 Och där det är förlåtelse+ för dessa behövs det inte längre något offer för synd.+
19 Därför, bröder, eftersom vi genom Jesu blod har frimodighet* i fråga om vägen in+ till den heliga platsen,*+
20 den väg som han har invigt åt oss som en ny och levande väg genom förhänget,+ det vill säga sitt kött,+
21 och eftersom vi har en stor präst över Guds hus,+
22 så låt oss gå fram med ett sant hjärta i trons fulla visshet, sedan vi genom bestänkning fått våra hjärtan renade från ett ont samvete+ och våra kroppar badade med rent vatten.+
23 Låt oss hålla fast vid den offentliga bekännelsen* av vårt hopp+ utan att vackla,+ ty han som gav löftet är trofast.+
24 Och låt oss tänka på varandra för att sporra+ till kärlek och förträffliga gärningar,+
25 och låt oss inte försumma att komma tillsammans,+ som några har för vana, utan uppmuntra+ varandra, och detta så mycket mer som ni ser dagen närma sig.+
26 Ty om vi med vett och vilja bedriver synd,+ sedan vi har fått den exakta kunskapen om sanningen,+ finns inte längre något slaktoffer för synder kvar,+
27 utan bara en förskräcklig väntan på dom+ och en flammande svartsjuka som skall förtära dem som är i opposition.+
28 Var och en som har föraktat Moses lag dör utan medömkan, efter vittnesmål av två eller tre.+
29 Hur mycket strängare straff+ menar ni då inte att den förtjänar som har trampat+ på Guds Son och som har hållit förbundets blod,+ som han helgades med, för något alldagligt och som med förakt har kränkt den oförtjänta omtankens ande?+
30 Vi känner ju honom som sade: ”Min är hämnden; jag skall vedergälla”;*+ och återigen: ”Jehova* skall döma sitt folk.”+
31 Det är förskräckligt att falla i den levande Gudens händer.+
32 Men påminn er ständigt de förgångna dagarna, då ni, sedan ni blivit upplysta,+ utstod en stor kamp under lidanden,+
33 medan ni ibland blev, som på en teater,+ utsatta för både smädelser och vedermödor och ibland blev delaktiga med dem som upplevde sådant.+
34 Ty ni både gav uttryck åt medkänsla med dem som var i fängelse och fann er med glädje i att man rövade bort+ era tillhörigheter, eftersom ni visste att ni själva har en bättre och bestående egendom.+
35 Kasta därför inte bort ert fria och öppna tal,*+ som ger stor lön.+
36 Ni behöver nämligen uthållighet,+ för att ni, sedan ni har gjort Guds vilja,+ skall få del av uppfyllelsen av löftet.+
37 Ty ännu ”en mycket liten tid”,+ och ”han som kommer skall komma och skall inte dröja”.+
38 ”Men min rättfärdige skall leva på grund av tro”,+ och: ”om han drar sig undan,* har min själ inte behag i honom”.+
39 Nu hör vi inte till dem som drar sig undan,* så att de blir tillintetgjorda,+ utan till dem som har tro, så att själen bevaras vid liv.+
Fotnoter
^ ”de som utför helig tjänst”. Grek.: tous latreuontas; J18(hebr.): ha‛ovedhịm, ”de som tjänar (tillber, dyrkar)”. Se not till 2Mo 3:12.
^ ”helbrännoffer”. Grek.: holokautọ̄mata; lat.: holocaustọmata. Brännoffer vid vilka det slaktade offerdjuret fullständigt förbrändes.
^ El.: ”skriftrullen”.
^ ”din vilja”. Grek.: to thẹlēmạ sou; lat.: voluntạtem tụam; J17,18,22(hebr.): retsōnekhạ.
^ Se Tillägg 1D.
^ ”säger den därefter”, VghssSyh(marginal) och minuskelhandskrifterna 104, 323, 945, 1739, 1881 m.fl.
^ El.: ”ett fritt och öppet tal”.
^ El.: ”den offentliga förklaringen”. Ordagr.: ”bekännelsen”.
^ Se Tillägg 1D.
^ ”jag skall vedergälla”, P46א*D*ItSyp; אcADcSyh: ”’jag skall vedergälla’, säger Herren”; J3,7,8,11-16,24: ”’jag skall vedergälla’, säger Jehova”.
^ El.: ”er frimodighet”.
^ El.: ”ryggar tillbaka”.
^ El.: ”ryggar tillbaka”.
