Hebréerna 11:1–40

11  Tron+ är den säkra förväntan* om ting man hoppas+ på, det tydliga beviset* på verkligheter* som man inte ser.+  Genom tron fick ju gamla tiders män* gott vittnesbörd.+  Genom tron inser vi att tingens ordningar*+ har satts i stånd* genom Guds ord,+ så att det man ser har blivit till av det som inte är synligt.+  I tro frambar Abel åt Gud ett värdefullare offer än Kain,+ och genom denna tro fick han det vittnesbördet att han var rättfärdig, eftersom Gud vittnade+ om hans offergåvor; och genom den talar han ännu, fastän han är död.+  På grund av sin tro blev Enok+ förflyttad för att han inte skulle se döden, och han stod ingenstans att finna därför att Gud hade förflyttat honom;+ före sin förflyttning fick han nämligen vittnesbördet att han hade behagat Gud.+  Men utan tro+ är det omöjligt att behaga honom,+ ty den som närmar sig Gud måste tro att han är till+ och att han belönar*+ dem som uppriktigt söker honom.+  I tro visade Noa+ gudsfruktan, sedan han hade fått gudomlig varning och underrättelse om ting som man ännu inte såg,+ och byggde en ark+ till räddning för sitt hushåll; och genom denna tro domfällde han världen,+ och han blev arvinge till den rättfärdighet+ som är en följd av tro.  I tro lydde Abraham,+ när han blev kallad att dra ut till en plats som han skulle få i arv; och han drog ut, fastän han inte visste vart han var på väg.+  I tro bodde han som främling i löftets land som i ett främmande land+ och bodde i tält+ med Isak+ och Jakob,+ som var arvingar med honom till precis samma löfte.+ 10  Ty han väntade på staden+ som har de verkliga grundvalarna, staden vars uppbyggare* och upphovsman är Gud.+ 11  Genom tron fick också Sara+ själv kraft att bli havande med en avkomma, till och med då hon var förbi åldersgränsen,+ eftersom hon höll honom för trofast som hade gett löftet.+ 12  Från en enda man,+ och det från en som var så gott som död,+ föddes det därför barn så talrika som stjärnorna på himlen och som de oräkneliga sandkornen på havets strand.+ 13  I tro dog+ alla dessa, fastän de inte fick uppfyllelsen av löftena,+ utan de såg dem uppfyllas långt borta+ och välkomnade* dem och bekände offentligt att de var utlänningar och tillfälliga inbyggare i landet.+ 14  Ty de som talar så ger till känna att de ivrigt söker ett eget land.+ 15  Och om de nu verkligen hade fortsatt att påminna sig det som de hade dragit ut ifrån,+ skulle de ha haft tillfälle att vända tillbaka.+ 16  Men nu sträcker de sig efter ett bättre, det vill säga ett som hör himlen till.+ Därför skäms inte Gud för dem, för att bli anropad som deras Gud,+ ty han har berett en stad+ åt dem. 17  Det var i tro som Abraham, då han blev prövad,+ så gott som offrade* Isak, ja, han som med glädje hade tagit emot löftena försökte* offra sin enfödde son,+ 18  fastän det hade blivit sagt till honom: ”Det som skall kallas ’din avkomma’ skall komma genom Isak.”+ 19  Men han räknade med att Gud till och med kunde uppväcka honom från de döda;+ och därifrån fick han också igen honom på ett bildligt sätt.*+ 20  I tro välsignade också Isak Jakob+ och Esau+ i fråga om det som skulle komma. 21  I tro välsignade den döende Jakob+ var och en av Josefs söner+ och tillbad, i det han stödde sig* mot övre änden av sin stav.+ 22  I tro talade Josef, då slutet närmade sig för honom, om Israels söners uttåg;+ och han gav befallning om sina ben.+ 23  I tro hölls Mose gömd av sina föräldrar i tre månader efter sin födelse,+ eftersom de såg att det lilla barnet var vackert+ och de inte fruktade kungens order.+ 24  I tro vägrade* Mose, när han hade blivit vuxen,+ att låta kalla sig son till faraos dotter+ 25  och valde att hellre bli illa behandlad tillsammans med Guds folk än att ha den tillfälliga njutningen av synd, 26  eftersom han räknade den smälek+ Messias* får utstå som en större rikedom än Egyptens skatter; han hade nämligen blicken stadigt riktad mot utbetalningen av lönen.+ 27  I tro lämnade han Egypten,+ inte för att han fruktade kungens förbittring,+ ty han stod fast som om han såg den Osynlige.+ 28  I tro hade han firat påsken*+ och utfört* bestrykningen med blodet,+ för att förgöraren inte skulle röra deras förstfödda.+ 29  I tro gick de genom Röda havet som på torra land,+ men när egyptierna vågade sig ut i det blev de uppslukade.+ 30  Genom tron föll Jerikos murar, sedan man hade gått runt dem* i sju dagar.+ 31  Genom tron undgick skökan Rahab+ att förgås tillsammans med dem som handlade olydigt, därför att hon hade tagit emot spejarna på ett fredligt sätt.+ 32  Och vad mera skall jag säga? Tiden skulle ju inte räcka till för mig, om jag fortsätter med att berätta om Gịdeon,+ Barak,+ Simson,+ Jefta,+ David+ och även om Samuel+ och de andra profeterna,+ 33  som genom tro besegrade kungariken,+ utövade rättfärdighet,+ erhöll löften,+ stoppade till gapet på lejon,+ 34  dämpade eldens kraft,+ undkom svärdets egg,*+ gjordes starka från att ha varit svaga,+ blev tappra i krig,+ jagade härar av främlingar på flykten.+ 35  Kvinnor fick igen sina döda genom uppståndelse;+ men andra män blev torterade, eftersom de inte ville godta frigivning genom någon lösen, för att de skulle kunna vinna en bättre uppståndelse. 36  Ja, andra fick sitt prov genom hån och gisselslag, ja mer än det, genom bojor+ och fängelse.+ 37  De blev stenade,+ de blev prövade,+ de blev söndersågade, de dog+ genom att de blev mördade med svärd, de gick omkring i fårskinn,+ i gethudar, medan de led brist,+ utstod vedermöda+ och blev misshandlade;+ 38  och världen var dem inte värdig.* De irrade omkring i ödemarker och berg och grottor+ och jordhålor. 39  Och fastän alla dessa fick gott vittnesbörd genom sin tro, fick de inte uppfyllelsen av löftet,+ 40  ty Gud hade förutsett* något bättre+ för oss,+ för att de+ inte skulle göras fullkomliga+ utan oss.+

Fotnoter

”den säkra förväntan”. Ordagr.: ”något som står under”. Grek.: hypọstasis; lat.: substạntia.
”det tydliga beviset [på]”. El.: ”den övertygande bevisningen [om]”. Grek.: ẹlegkhos; lat.: argumẹntum. Jfr not till Joh 16:8.
Ordagr.: ”på ting”. Grek.: pragmạtōn.
”gamla tiders män”. El.: ”forntidens män”. Ordagr.: ”de äldre männen”. Grek.: hoi presbỵteroi.
tingens ordningar”. El.: ”tidsåldrarna”. Grek.: tous aiọ̄nas; lat.: saecula; J22(hebr.): ha‛ōlamịm.
El.: ”har beretts (tillpassats, bringats i ordning)”. Ordagr.: ”att ha ordnats ner”. Grek.: katērtịsthai (av katartịzō).
Ordagr.: ”han blir en som ger tillbaka lön (som utbetalar lön)”.
El.: ”byggmästare”. Ordagr.: ”konstnär”, ”hantverkare”. Grek.: tekhnịtēs.
El.: ”hälsade”, ”omfamnade”.
El.: ”I (Genom) tro har Abraham, då han sattes på prov, (egentligen) offrat”.
El.: ”grep sig an med att”, ”beredde sig att”.
Ordagr.: ”i en liknelse”. Grek.: en parabolēi.
El.: ”tillbad, lutad”. I överensstämmelse med tanken i den hebr. texten i 1Mo 47:31; se not till den versen.
El.: ”nekade”.
El.: ”den Smorde”, ”Kristus”. Grek.: tou khristou; lat.: Chrịsti; J17,18,22(hebr.): hamMashịach, ”Messias (den Smorde)”.
påsken”. Grek.: to pạskha; lat.: pạscha; J17,18,22(hebr.): happẹsach.
”hade han firat ... och utfört”. El.: ”firade han ... och utförde”. Ordagr.: ”har han utfört (gjort) ... och”.
El.: ”sedan de hade belägrats (kringvandrats)”.
Ordagr.: ”munnar”.
El.: ”förtjänade inte att hysa dem”.
El.: ”sörjt för”.