Hebréerna 12:1–29
12 När vi alltså har ett så stort moln av vittnen*+ som omger oss, låt oss då, också vi, lägga av varje tyngande börda+ och den synd som lätt snärjer in oss,+ och låt oss med uthållighet+ löpa det tävlingslopp+ som vi har framför oss,+
2 medan vi uppmärksamt ser på vår tros främste förmedlare*+ och fullkomnare,+ Jesus, som för den glädje som låg framför honom utstod+ en tortyrpåle* utan att bry sig om skammen och som har satt sig på högra sidan om Guds tron.+
3 Ja, betrakta noga honom som har utstått sådan motsägelse+ från syndare som går emot sina egna intressen,* för att ni inte skall bli trötta och modfällda i era själar.+
4 I den kamp ni för mot denna synd har ni ännu inte stått emot ända till blods,+
5 och ni har alldeles glömt den uppmaning som riktar sig till er som till söner:+ ”Min son, förringa inte tuktan från Jehova,* och förlora inte modet när du blir tillrättavisad av honom;+
6 ty den som Jehova* älskar, den tuktar han; ja, han gisslar var och en som han tar emot som son.”+
7 Det är till er tuktan+ att ni håller ut. Gud handlar med er som med söner.+ För vad är det för en son som en far inte tuktar?+
8 Men om ni är utan den tuktan som alla har fått del av, då är ni faktiskt oäkta barn+ och inte söner.
9 Vidare: vi hade fäder som var av vårt kött till att tukta oss,+ och vi visade dem respekt. Skall vi då inte mycket mer underordna oss vårt andliga livs* Fader och leva?+
10 De tuktade oss ju några få dagar, efter vad som föreföll dem gott,+ men han gör det till vår nytta, för att vi skall få del av hans helighet.+
11 Det är sant att ingen tuktan för ögonblicket tycks vara till glädje, utan till bedrövelse;+ men efteråt frambringar den åt dem som har blivit övade genom den en frukt som leder till frid,+ nämligen rättfärdighet.*+
12 Räta därför ut slappa händer+ och försvagade knän,+
13 och fortsätt att göra stigarna raka för era fötter,+ så att det ben som haltar inte går ur led utan i stället kan läkas.+
14 Jaga efter frid med alla+ och efter den helgelse+ utan vilken ingen skall se Herren,+
15 och se noga till att ingen går miste om Guds oförtjänta omtanke,+ att ingen giftig rot+ skjuter upp och vållar svårigheter och många blir besudlade genom den,+
16 att det inte finns någon otuktig eller någon som inte sätter värde på heliga ting, såsom Esau,+ som i utbyte mot ett enda mål mat gav bort sina rättigheter som förstfödd.+
17 Ni vet ju att han också efteråt blev förkastad,+ när han ville ärva välsignelsen,+ ty fastän han med tårar ivrigt sökte en sinnesändring,*+ fann han inte rum för den.+
18 Ty ni har inte kommit till* ett berg som man kan ta på+ och som har satts i brand av eld,+ och till ett mörkt moln och tjockt mörker och en stormvind+
19 och smattret av en trumpet+ och ljudet av ord;+ då folket hörde det ljudet bönföll de om att inte ett ord mer skulle riktas till dem.+
20 Ty de stod inte ut med befallningen: ”Och om ett djur skulle röra vid berget, skall det stenas.”+
21 Ja, uppvisningen* var så skrämmande att Mose sade: ”Jag är förskräckt och skälver.”+
22 Nej, ni har kommit till* ett Sions berg+ och en stad+ som tillhör den levande Guden, ett himmelskt Jerusalem,+ och myriader* änglar,+
23 i allmän sammankomst,*+ och församlingen av de förstfödda+ som har blivit inskrivna+ i himlarna, och Gud, allas domare,+ och rättfärdigas andliga liv,*+ rättfärdiga som har gjorts fullkomliga,+
24 och Jesus, ett nytt förbunds+ medlare,*+ och ett bestänkningens blod+ som talar bättre än Abels blod.+
25 Se till att ni inte ber att få slippa ifrån honom som talar.+ Ty om de inte kom undan som bad att få slippa ifrån honom som gav gudomlig underrättelse och varning på jorden,+ skall vi det mycket mindre om vi vänder oss bort från honom som talar från himlarna.+
26 Den gången kom hans röst jorden att skaka,+ men nu har han lovat och sagt: ”Än en gång skall jag sätta inte bara jorden utan också himlen i rörelse.”+
27 Men uttrycket ”än en gång” visar att de ting som skakas, nämligen ting som har blivit gjorda,+ skall avlägsnas, för att de ting som inte skakas skall bestå.+
28 Därför, när vi nu skall ta emot ett kungarike som inte kan skakas,+ måtte vi då fortfarande ha oförtjänt omtanke, genom vilken vi på ett välbehagligt sätt kan ägna Gud helig tjänst* med gudsfruktan och vördnad.+
29 Ty vår Gud är också en förtärande eld.+
Fotnoter
^ ”av vittnen”. Grek.: martỵrōn; lat.: tẹstium; J17,18,22(hebr.): ‛edhịm.
^ Se Tillägg 5C.
^ ”som går emot sina egna intressen”, P46אVgSyp; AVgcSyh: ”emot honom själv”.
^ Se Tillägg 1D.
^ Se Tillägg 1D.
^ ”vårt andliga livs”. Ordagr.: ”andarnas”. Grek.: tōn pneumạtōn; J17,18,22(hebr.): haruchọ̄th.
^ ”en frukt som leder till frid, nämligen rättfärdighet”. El.: ”rättfärdighetens fridsamma frukt”.
^ ”en sinnesändring”, dvs. hos Isak. Grek.: metanoias.
^ El.: ”närmat er”.
^ Ordagr.: ”det som gjordes synligt”.
^ El.: ”närmat er”.
^ El.: ”tiotusentals”. Grek.: myriạsin.
^ ”andliga liv”. Ordagr.: ”andar”. Grek.: pneumasi; J17,18,22(hebr.): ruchọ̄th.
^ ”i allmän sammankomst”. Grek.: panēgỵrei.
^ ”medlare”. Grek.: mesịtēi; lat.: mediatọrem.
