Domarboken 8:1–35
8 Sedan sade Efraims män till honom: ”Vad är det du har gjort mot oss, genom att inte kalla på oss när du gick för att strida mot Midjan?”+ Och de försökte hetsigt börja gräl med honom.+
2 Till slut sade han till dem: ”Vad har jag nu uträttat jämfört med er?+ Är inte Efraims efterskörd+ bättre än Abiẹsers+ druvskörd?
3 Det var i er hand Gud* gav Midjans furstar Oreb och Seeb,+ och vad har jag kunnat uträtta jämfört med er?” När han talade dessa ord, stillade sig deras vrede* mot honom.+
4 Gịdeon kom så till Jordan och gick över, han och de tre hundra män som var med honom; de var trötta men fortsatte förföljandet.
5 Senare sade han till männen i Sukkot:+ ”Jag ber er, ge några runda bröd åt folket som följer mig i spåren,+ för de är trötta och jag håller på att förfölja Sebah+ och Salmụnna,+ Midjans kungar.”
6 Men furstarna i Sukkot sade: ”Är Sebahs och Salmụnnas händer redan i ditt våld, så att vi måste ge bröd åt din här?”+
7 Då sade Gịdeon: ”På grund av detta svar skall jag, när Jehova ger Sebah och Salmụnna i mitt våld, sannerligen tröska ert kött med törnen från vildmarken och med taggiga buskar.”*+
8 Och därifrån drog han vidare upp till Pẹnuel+ och talade till dem på samma sätt, men männen i Pẹnuel svarade honom alldeles som männen i Sukkot hade svarat.
9 Därför sade han också till männen i Pẹnuel: ”När jag vänder tillbaka i frid, skall jag riva ner detta torn.”+
10 Nu var Sebah och Salmụnna+ i Karkor, och deras läger var med dem, omkring 15 000 man, alla som var kvar av österlänningarnas hela läger;+ och de som redan hade fallit var 120 000 man som var beväpnade med svärd.+
11 Och Gịdeon fortsatte att dra upp längs den väg som tillhör dem som bor i tält, öster om Noba och Jogbẹha,+ och började slå lägret, medan lägret menade sig vara i säkerhet.+
12 När Sebah och Salmụnna tog till flykten, satte han genast efter dem och tog Midjans båda kungar, Sebah och Salmụnna,+ till fånga; och han fick hela lägret att skälva.
13 Och Gịdeon, Joas son, vände sedan tillbaka från kriget längs med passet upp till Heres.*
14 På vägen tillfångatog han en ung man, en av männen i Sukkot,+ och frågade ut honom.+ Han skrev då upp åt honom namnen på Sukkots furstar+ och dess äldste, sjuttiosju män.
15 Så gick han till männen i Sukkot och sade: ”Här är Sebah och Salmụnna, som ni hånade mig för och sade: ’Är Sebahs och Salmụnnas händer redan i ditt våld, så att vi måste ge bröd åt dina uttröttade män?’”+
16 Sedan tog han stadens äldste och törnen från vildmarken och taggiga buskar, och med dem gav han männen i Sukkot en läxa.+
17 Och tornet i Pẹnuel+ rev han ner,+ och han dräpte männen i staden.
18 Han sade nu till Sebah och Salmụnna:+ ”Vad var det för män som ni dräpte i Tabor?”+ Då sade de: ”Som du är, så var de, var och en, till sin gestalt som en kungs söner.”
19 Då sade han: ”De var mina bröder, min mors söner. Så sant Jehova lever, om ni hade låtit dem leva, skulle jag inte behöva dräpa er.”+
20 Sedan sade han till Jeter, sin förstfödde: ”Res dig, dräp dem.” Men den unge mannen drog inte sitt svärd, för han var rädd, eftersom han ännu var en ung man.+
21 Då sade Sebah och Salmụnna: ”Res dig, du själv, och angrip oss, för som mannen är, så är hans styrka.”+ Då reste sig Gịdeon och dräpte+ Sebah och Salmụnna och tog de månformade smyckena som hängde om halsen på kamelerna.
22 Längre fram sade Israels män till Gịdeon: ”Härska över oss,+ du och din son och din sonson, för du har räddat oss ur Midjans hand.”+
23 Men Gịdeon sade till dem: ”Jag skall inte härska över er, inte heller skall min son härska över er.+ Jehova skall härska över er.”+
24 Och Gịdeon sade vidare till dem: ”Låt mig framställa en begäran till er: Ge mig var och en näsringen+ av sitt byte.” (De hade nämligen näsringar av guld, eftersom de var ismaeliter.)+
25 Då sade de: ”Dem ger vi dig gärna.” Så bredde de ut en mantel, och var och en kastade sedan näsringen av sitt byte på den.
26 Och vikten av guldnäsringarna som han hade begärt uppgick till 1 700 siklar* guld, förutom de månformade smyckena+ och örhängena och kläderna av purpurrödfärgat ylle+ som Midjans kungar hade på sig och förutom kedjorna som hade hängt om halsen på deras kameler.+
27 Av detta gjorde Gịdeon en efọd+ och ställde ut den i sin stad Ofra;+ och hela Israel började där bedriva otukt* med den,+ och den blev en snara för Gịdeon och för hans hushåll.+
28 Så blev Midjan+ kuvat inför Israels söner, och midjaniterna lyfte inte mer upp sitt huvud; och landet fortsatte att ha ro i fyrtio år i Gịdeons dagar.+
29 Och Jerubbạal,+ Joas son, gav sig i väg och fortsatte att bo i sitt hus.
30 Och Gịdeon fick sjuttio söner,+ som utgick från hans länd, ty han hade många hustrur.
31 Och hans bihustru som var i Sikem, också hon födde en son åt honom. Och han gav honom så namnet Abimẹlek.+
32 Med tiden dog Gịdeon, Joas son, vid god ålder och blev begravd på sin far Joas gravplats i abiesriternas Ofra.+
33 Men så snart Gịdeon hade dött började Israels söner på nytt bedriva* otukt med baalsgudarna,+ och de gjorde Baal-Berit* till sin gud.*+
34 Och Israels söner kom inte ihåg Jehova, sin Gud,+ som hade befriat dem ur alla deras fienders hand runt omkring;+
35 och de visade inte lojal kärlek*+ mot Jerubbạals, Gịdeons, hushåll i gengäld för all den godhet som han hade visat mot Israel.+
Fotnoter
^ ”Gud”, MSy; TLXXVg: ”Jehova”.
^ Ordagr.: ”ande”.
^ Dvs. med något som sticker och stöter; möjligen avser det hebr. ordet tröskslädar försedda med spetsiga stenar.
^ El.: ”längs med Heresstigningen”.
^ ”siklar”, LXXAVg; saknas i MLXXBSy. Se Tillägg 8A.
^ ”till ... gud”. Hebr.: le’lohịm; grek.: eis theọn; lat.: in dẹum; i LXXVg har ’elohịm alltså uppfattats som majestätsplural och har därför återgetts med ett ord i sing.
^ Betyder ”ett förbunds ägare (herre)”.
^ Ordagr.: ”vände Israels söner tillbaka och bedrev”.
^ ”lojal kärlek”. Hebr.: chẹsedh.
