Esra 3:1–13

 När sjunde+ månaden kom var Israels söner i sina städer. Och folket samlades som en+ man i Jerusalem.+  Och Jesụa,*+ Jehosạdaks* son, och hans bröder, prästerna, och Serubbạbel,+ Seạltiels+ son, och hans bröder trädde då fram och byggde Israels Guds altare för att offra brännoffer på det, i enlighet med det som står skrivet+ i gudsmannen* Moses lag.  Så uppförde de altaret på dess plats,+ ty förskräckelse hade kommit över dem* på grund av ländernas folk,*+ och de offrade brännoffer åt Jehova på det, morgonens och kvällens brännoffer.+  Sedan firade de lövhyddohögtiden+ i enlighet med det som står skrivet,+ med brännoffren dag för dag i det antal som enligt föreskriften var bestämt för varje dag;+  och därefter det ständiga brännoffret+ och offren för nymånarna+ och för alla Jehovas helgade högtider+ och för var och en som villigt frambar en frivillig+ gåva åt Jehova.  Från och med första dagen i sjunde månaden+ började de offra brännoffer åt Jehova, innan grunden till Jehovas tempel* hade blivit lagd.  Och de gav pengar+ åt stenhuggarna+ och åt hantverkarna+ och matvaror+ och dryckesvaror och olja+ åt sidonierna+ och tyrierna,+ för att de sjövägen skulle föra cederstockar från Libanon+ till Joppe,+ i enlighet med det tillstånd som Cyrus,+ Persiens kung, hade gett dem.  Och under det andra året efter deras ankomst till den sanne Gudens hus i Jerusalem, i andra månaden,+ sattes arbetet i gång av Serubbạbel,+ Seạltiels+ son, och Jesụa,+ Jehosạdaks son, och resten av deras bröder, prästerna och leviterna, och alla som hade kommit till Jerusalem från fångenskapen;+ och de satte leviterna,+ från tjugo års ålder och uppåt, till att tjäna som uppsyningsmän över arbetet på Jehovas hus.+  Jesụa,+ hans söner och hans bröder, och Kạdmiel och hans söner, Judas* söner, trädde då fram som en samlad grupp för att tjäna som uppsyningsmän över dem som utförde arbetet på den sanne Gudens hus, likaså Hẹnadads+ söner, deras söner och deras bröder, leviterna. 10  När byggnadsarbetarna lade grunden+ till Jehovas tempel, steg prästerna fram i ämbetskläder,+ med trumpeter,+ och leviterna, Asafs+ söner, med cymbaler,+ och lovprisade Jehova enligt Davids, Israels kungs, anvisningar.+ 11  Och de sjöng växelsång och lovprisade+ och tackade Jehova: ”Ty han är god,+ ty hans kärleksfulla omtanke* gentemot Israel varar till oöverskådlig tid.”+ Och allt folket brast ut i högt jubelrop+ och lovprisade Jehova därför att grunden till Jehovas hus var lagd. 12  Och många av prästerna+ och leviterna och överhuvudena för fädernehusen,+ de gamla männen som hade sett det förra huset,+ grät+ högljutt när grunden lades+ till detta hus inför deras ögon, men många andra höjde upp sin röst i fröjderop.+ 13  Och folket kunde inte skilja ljudet av glädjeropet+ från ljudet av folkets gråt, ty folket höjde ett högt jubelrop, och ljudet hördes långt bort.

Fotnoter

”Jesus”, LXX.
Ordagr.: ”Josadaks”. Hebr.: Jōtsadhạq. Jfr 1Kr 6:14, 15; Hag 1:1, 12, 14; 2:2, 4; Sak 6:11, där M(hebr.) har den längre namnformen Jehōtsadhạq.
El.: ”den sanne Gudens man”. Hebr.: ’ish-ha’Elohịm. Se Tillägg 1F.
”ty [det var] med fiendskap mot dem från ländernas folk”, genom en rättelse av M.
Ordagr.: ”ty [det var] med förskräckelse över dem”, M.
”tempel”. Hebr.: hēkhạl; lat.: tẹmplum. Se not till Mt 23:16.
”Hodavjas” i 2:40; i Neh 7:43: ”Hodevas”.
El.: ”hans lojala kärlek”.