Esra 8:1–36
8 Och detta är släktregistret+ för de överhuvuden för fädernehus+ som under kung Artaxẹrxes+ regering drog upp med mig från Babylon:
2 Av Pịnehas+ söner: Gersom; av Ịtamars+ söner: Daniel;+ av Davids+ söner: Hattus;
3 av Sekạnjas söner, av Paros+ söner: Sakarja, och med honom var 150 män inregistrerade;
4 av Pahat-Moabs+ söner: Eljehoẹnaj, Serạhjas son, och med honom 200 män;
5 av Sattus*+ söner: Sekạnja, Jahạsiels son, och med honom 300 män;
6 och av Adins+ söner: Ebed, Jonatans son, och med honom 50 män;
7 och av Elams+ söner: Jeshạja, Atạljas son, och med honom 70 män;
8 och av Sefạtjas+ söner: Sebạdja, Mikaels son, och med honom 80 män;
9 av Joabs söner: Obạdja, Jẹhiels son, och med honom 218 män;
10 och av Banis*+ söner: Sẹlomit, Josịfjas son, och med honom 160 män;
11 och av Bẹbais söner: Sakarja, Bẹbais+ son, och med honom 28 män;
12 och av Asgads+ söner: Jọhanan, Hạkkatans son, och med honom 110 män;
13 och av Adonịkams+ söner, de som var de sista, och detta var deras namn: Elifẹlet, Jẹgiel och Semạja, och med dem 60 män;
14 och av Bigvajs+ söner: Utaj och Sabbud,* och med dem 70 män.
15 Och jag samlade dem vid floden+ som flyter mot Ahạva,+ och där låg vi lägrade i tre dagar. När jag noga granskade folket+ och prästerna,+ fann jag ingen av Levis+ söner där.
16 Då sände jag bud efter överhuvudena Eliẹser, Ạriel, Semạja och Ẹlnatan och Jarib och Ẹlnatan och Natan och Sakarja och Mesụllam och efter lärarna*+ Jọjarib och Ẹlnatan.
17 Sedan gav jag dem befallning angående Iddo, överhuvudet på orten Kasịfja, och jag lade i deras mun de ord+ som de skulle tala till Iddo och hans bröder,* netinịmtjänarna,*+ på orten Kasịfja, att de skulle sända oss tjänare*+ till vår Guds hus.
18 Då sände de till oss – eftersom vår Guds goda hand+ var över oss – en man med omdömesförmåga+ av Mahlis+ söner, han som var sonson till Levi,+ son till Israel, nämligen Serẹbja+ och hans söner och hans bröder, 18 män;
19 och Hasạbja och med honom Jeshạja, av Mẹraris+ söner, hans bröder och deras söner, 20 män;
20 och av netinịmtjänarna, som David och furstarna hade gett till leviternas tjänst, 220 netinịmtjänare, som alla hade blivit utpekade med namn.
21 Sedan utropade jag en fasta där vid floden Ahạva, för att vi skulle ödmjuka+ oss inför vår Gud, för att rådfråga honom om den rätta vägen+ för oss och våra små barn+ och alla våra ägodelar.
22 Jag skämdes nämligen för att be kungen om en militärstyrka+ och ryttare+ till att hjälpa oss mot fienden på vägen, eftersom vi hade sagt till kungen: ”Vår Guds hand+ är över alla dem som söker honom, till deras bästa,+ men hans styrka och hans vrede+ är emot alla dem som överger honom.”+
23 Därför fastade+ vi och rådfrågade+ vår Gud angående detta, och han hörde vår bön.+
24 Jag avskilde nu tolv av de främsta bland prästerna, nämligen Serẹbja,+ Hasạbja,+ och med dem tio av deras bröder.
25 Och jag vägde upp åt dem silvret och guldet och redskapen,+ det bidrag till vår Guds hus som kungen+ och hans rådgivare+ och hans furstar och alla de israeliter+ som var där hade bidragit med.
26 Jag vägde alltså upp i deras hand 650 talenter* silver+ och 100 silverredskap till ett värde av två talenter och 100 talenter guld
27 och 20 små guldskålar till ett värde av 1 000 dariker* och två kärl av fin, rödglänsande koppar, lika åtråvärd som guld.
28 Sedan sade jag till dem: ”Ni är heliga+ för Jehova, och redskapen+ är heliga, och silvret och guldet är en frivillig gåva åt Jehova, era förfäders Gud.
29 Håll er vakna och var på er vakt, tills ni har vägt+ upp det inför de främsta prästerna och leviterna och inför furstarna för Israels fädernehus i Jerusalem, i matsalarna+ i Jehovas hus.”
30 Och prästerna och leviterna tog emot det som blivit uppvägt av silvret och guldet och redskapen, för att föra det till Jerusalem, till vår Guds hus.+
31 Till slut bröt vi upp från floden Ahạva+ på tolfte dagen i första månaden+ för att resa till Jerusalem, och vår Guds hand visade sig vara över oss, så att han befriade+ oss från fiendens hand och från bakhåll på vägen.
32 Så kom vi till Jerusalem+ och höll oss stilla där i tre dagar.
33 Och på fjärde dagen vägdes silvret och guldet+ och redskapen+ i vår Guds hus och överlämnades i prästen Mẹremots,+ Urịjas sons, vård – och med honom var Eleạsar, Pịnehas son, och med dem var leviterna Jọsabad,+ Jesụas* son, och Noạdja, Binnujs+ son –
34 alltsammans efter antal och efter vikt, varefter hela vikten blev uppskriven vid detta tillfälle.
35 De som kom från fångenskapen, de tidigare landsflyktiga,*+ frambar brännoffer+ åt Israels Gud: 12 tjurar+ för hela Israel, 96 baggar,+ 77 bagglamm, 12 bockar+ som ett syndoffer, alltsammans som ett brännoffer åt Jehova.
36 Sedan gav vi kungens lagar+ åt kungens satraper*+ och ståthållarna+ på andra sidan Floden,*+ och de gav sitt stöd åt folket+ och den sanne Gudens hus.
Fotnoter
^ ”Sattus”, LXX; saknas i M.
^ ”Sakkur”, Mmarginal.
^ El.: ”de insiktsfulla (förståndiga) männen”.
^ ”Iddo och hans bröder”, Vgc; M: ”Iddo, hans bror”.
^ El.: ”uppassare”, ”medhjälpare”. Hebr.: meshorthịm; lat.: minịstros.
^ En talent vägde omkr. 34,2 kg.
^ Dariken var ett persiskt guldmynt som vägde omkr. 8,4 g.
^ ”Jesu”, LXX.
^ ”de tidigare landsflyktiga”. Ordagr.: ”landsflyktens (exilens) söner”.
^ Betyder ”rikets beskyddare”; benämning på provinsernas högsta ämbetsmän.
^ Dvs. Eufrat.
