Hosea 11:1–12
11 ”När Israel var pojke,* då älskade jag honom,+ och ut ur Egypten kallade jag min son.+
2 Ju mer de* kallade på dem,+ desto mer drog de sig bort från dem.*+ De gav sig till att offra slaktoffer åt baalsgudarna*+ och frambära rökoffer åt de huggna bilderna.+
3 Och det var jag som lärde Efraim att gå+ och som tog dem på mina* armar;+ men de insåg inte att jag hade läkt dem.+
4 Med en jordemänniskas* rep drog jag dem, med kärlekens linor,+ så att jag blev för dem som de som lyfter undan ett ok över deras käkar,+ och varsamt gav jag var och en något att äta.+
5 Han skall inte vända tillbaka till Egyptens land, utan Assyrien skall vara hans kung,+ eftersom de vägrade att vända om.+
6 Och ett svärd skall virvla runt i hans städer+ och göra slut på hans bommar och förtära+ på grund av deras planer.+
7 Och mitt folk är benäget att vara trolöst mot mig.+ Och till något högre* kallar de det,* men det är inte en enda som stiger upp.*
8 Hur kan jag överge dig, Efraim?+ Hur kan jag utlämna dig, Israel?+ Hur kan jag göra dig lik Adma?+ Hur kan jag låta dig bli som Sẹbojim?+ Mitt hjärta har förändrats i mig;+ samtidigt har all min medömkan upptänts.
9 Jag skall inte ge uttryck åt min brinnande vrede.+ Jag skall inte bringa fördärv över Efraim igen,+ ty jag är Gud*+ och inte en människa,* den Helige i din mitt;+ och i upprördhet kommer jag inte.
10 Efter Jehova skall de vandra.+ Som ett lejon skall han ryta;+ ja, han skall ryta,+ och söner skall komma skälvande från väster.+
11 Som en fågel skall de komma skälvande ut ur Egypten,+ och som en duva ut ur Assyriens land;+ och jag skall låta dem bo i sina hus”, lyder Jehovas uttalande.+
12 ”Med lögn har Efraim omringat mig,+ och med bedrägeri Israels hus. Men Juda strövar ännu omkring med* Gud,*+ och mot den Allraheligaste* är han trofast.”*
Fotnoter
^ El.: ”en ung man”.
^ ”de”, MSyVg; LXX: ”jag”.
^ ”från dem (från deras ansikte)”, MTVg; LXXSy: ”från mig (från mitt ansikte)”.
^ El.: ”åt baalsbilderna (bilderna av Baal)”. Hebr.: labBe‛alịm; grek.: tois Baalịm; lat.: Bạalim.
^ ”mina”, i överensstämmelse med LXXSyVg; M: ”hans”.
^ El.: ”en människas”. Hebr.: ’adhạm.
^ El.: ”som upphöjer”. Jfr 2Mo 15:2; Ps 145:1, där samma hebr. verb förekommer. Det var ingen som upphöjde Gud.
^ I M är både ”det” och ”folk” mask.
^ ”Gud”. Hebr.: ’El; lat.: Dẹus.
^ El.: ”en man”. Hebr.: ’ish; grek.: ạnthrōpos; lat.: họmo.
^ El.: ”vandrar ännu tillsammans med”.
^ ”Gud”. Hebr.: ’El.
^ ”den Allraheligaste”. Hebr.: Qedhōshịm, plur. av qadhọ̄sh, ”helig”, majestätsplural enl. GK, § 124 h. Jfr noter till Ord 9:10 och Ord 30:3.
^ El.: ”ja, med den Allraheligaste, som är trofast”.
