Hosea 14:1–9
14 ”Kom tillbaka, Israel, till Jehova, din Gud,+ ty du har snavat genom din missgärning.+
2 Ta med er ord och kom tillbaka till Jehova.+ Säg till honom, ni alla: ’Förlåt missgärning,+ och ta emot det som är gott, och vi skall i gengäld frambära våra läppars ungtjurar.*+
3 Assyrien skall inte rädda oss.+ På hästar skall vi inte rida.+ Och aldrig mer skall vi säga till våra händers verk: ”Vår Gud!” Ty hos dig finner den faderlöse barmhärtighet.’+
4 Jag skall läka deras trolöshet.+ Jag skall älska dem av egen fri vilja,+ ty min vrede har vänt sig ifrån honom.+
5 Jag skall bli* som dagg för Israel.+ Han skall blomstra som liljan och slå rötter som Libanon.
6 Hans kvistar skjuter fram, och hans värdighet blir som olivträdets+ och hans doft som Libanons.
7 De skall åter få bo i hans skugga.+ De skall odla brödsäd och knoppas som vinstocken.+ Hans ryktbarhet* skall vara som Libanons vin.
8 Efraim säger: ’Vad har jag mer med avgudarna att göra?’*+
Jag är den som ger svar, och jag skall iaktta honom.+ Jag är som ett frodigt enträd.+ Från mig kommer din frukt.”
9 Vem är vis, så att han kan förstå dessa ting,+ omdömesgill, så att han kan lära känna dem?+ Ty Jehovas vägar är rätta,+ och det är de rättfärdiga som skall vandra på dem;+ men överträdarna skall snava på dem.+
Fotnoter
^ ”våra läppars ungtjurar”, MVg; LXX: ”våra läppars frukt”.
^ ”Hans ryktbarhet”. El.: ”Minnet (Omnämnandet) av Honom”. Hebr.: zikhrọ̄.
^ Ordagr.: ”Vad [är det] för mig ännu med avseende på avgudarna?” Ett hebr. idiom; ett avvisande sätt att fråga på som antyder en invändning (en protest el. motvilja) mot avgudarna. Se Tillägg 7B.
