Jesaja 34:1–17
34 Närma er, ni nationer, för att höra;+ och ni folkgrupper,+ ge akt. Må jorden och det som fyller den lyssna,+ det fruktbara landet*+ och all dess avkastning.+
2 Ty Jehova hyser harm mot alla nationerna+ och raseri mot hela deras här.+ Han skall viga dem åt tillintetgörelse; han skall överlämna dem till slaktningen.+
3 Och deras slagna skall kastas ut; och stanken av deras lik skall stiga upp;+ och bergen skall smälta på grund av deras blod.+
4 Och himlens hela här skall ruttna bort.+ Och himlen skall rullas ihop+ som en bokrulle; och hela dess här skall skrumpna bort, som löven skrumpnar och faller från vinstocken och som ett skrumpnat fikon från fikonträdet.+
5 ”Ty mitt svärd+ skall dränkas i himlen. Se! Över Edom far det ner,+ ja, över det folk som jag har vigt åt tillintetgörelse+ i enlighet med rättvisan.
6 Jehova har ett svärd; det dryper av blod;+ det blir nersmort av fett, av blod från ungbaggar och bockar, av fett från baggars njurar.+ Ty Jehova har ett slaktoffer i Bosra och ett stort slaktande i Edoms land.+
7 Och vildoxarna+ skall komma ner tillsammans med dem och ungtjurar tillsammans med de starka;+ och deras land skall genomdränkas av blod, och deras stoft skall bli nersmort av fett.”+
8 Ty Jehova har en hämndens dag,+ ett vedergällningens år för rättssaken angående Sion.+
9 Och Edoms* regnfloder skall förvandlas till beck och hennes stoft till svavel; och hennes land skall bli som brinnande beck.+
10 Varken natt eller dag skall det släckas; till oöverskådlig tid skall dess rök stiga upp.+ Från generation till generation skall hon vara uttorkad;+ aldrig i evighet skall någon gå fram genom henne.+
11 Och pelikanen och piggsvinet skall ta henne i besittning, och hornugglor och korpar skall ha sina bon i henne;+ och han skall sträcka ut över henne tomhetens mätsnöre+ och ödslighetens stenar.
12 Hennes ädlingar – det finns ingen där som man kommer att kalla till kungaväldet, och alla hennes furstar kommer att bli till intet.+
13 På hennes boningstorn skall törnen skjuta upp, nässlor och törnigt ogräs på hennes befästa platser;+ och hon skall bli en uppehållsort för schakaler,+ ett tillhåll för strutsar.*+
14 Och de som har sitt tillhåll i vattenlösa trakter skall träffa på tjutande djur, och de bockliknande demonerna+ skall ropa till varandra. Ja, där skall nattskärran* slå sig till ro och finna en viloplats åt sig.+
15 Där har pilormen rett sitt bo, och där lägger den ägg, och den skall kläcka dem och samla dem under sin skugga. Ja, där skall gladorna+ församlas, var och en med sin make.
16 Sök i Jehovas bok+ och läs högt: ingen av dem saknas;+ ingen av dem är utan sin make, ty det är Jehovas mun* som har gett befallningen,+ och det är hans ande som har församlat dem.+
17 Och det är han som har kastat lotten för dem, och det är hans hand som med mätsnöret har tilldelat dem platsen.*+ Till oöverskådlig tid skall de ta den i besittning; från generation till generation skall de bo där.
Fotnoter
^ Ordagr.: ”hennes”, om Bosra, huvudstaden i Edom.
^ Hebr.: lilịth; troligen en nattfågel.
^ ”Jehovas mun”, 5 hebr. hss; 1QIsaSy: ”hans mun”; LXX och en arabisk övers.: ”Jehova”; MVg: ”min mun”. Se fotnoter i BHK och BHS; se också Tillägg 1A.
^ Ordagr.: ”henne”. El.: ”den”, dvs. en plats, t.ex. Edoms land el. staden Bosra.
