Jesaja 58:1–14
58 ”Ropa av full hals; håll inte tillbaka.+ Häv upp din röst som ett horn,* och förkunna för mitt folk deras uppror+ och för Jakobs hus deras synder.
2 Likväl söker de mig dag efter dag, och till kunskapen om mina vägar ger de uttryck åt behag;+ som en nation som utövar rättfärdighet och inte har övergett sin Guds rättvisa+ fortsätter de att be mig om rättfärdiga domar och närmar sig Gud* som de har behag till:+
3 ’Varför fastar vi, och du ser det inte?+ Varför späker vi vår själ,+ och du lägger inte märke till det?’+
Sannerligen, på dagen för er fasta finner ni det som behagar er själva, och alla som sliter hårt för er driver ni till arbete.+
4 Ja, för tvist och strid fastar ni och för att utdela slag med ondskans knytnäve.+ Fastar ni inte som var det en dag då ni skulle göra er röst hörd i höjden?
5 Skulle den fasta som jag vill se bli som denna, som en dag då jordemänniskan späker sin själ?+ Då hon böjer sitt huvud som ett sävstrå och breder ut säckväv och aska som sin bädd?+ Är det detta du kallar en fasta och en dag som är välbehaglig för Jehova?+
6 Är inte detta den fasta som jag vill se: Att lösa ondskans bojor,+ att lossa okstångens band+ och sända i väg de undertryckta fria+ och att ni bryter itu varje okstång?+
7 Är det inte att du delar ut ditt bröd åt den hungrige+ och att du låter de betryckta och hemlösa komma in i ditt hus?+ Att du klär den nakne när du ser honom+ och att du inte döljer dig för någon av ditt eget kött?+
8 Då skall ditt ljus bryta fram som morgonrodnaden;+ och med hast skall tillfrisknande spira upp för dig.+ Och framför dig skall din rättfärdighet gå;+ Jehovas härlighet skall vara din eftertrupp.+
9 Då skall du ropa, och Jehova skall svara; du skall ropa på hjälp,+ och han skall säga: ’Här är jag!’
Om du från din mitt skaffar bort okstången,+ detta att räcka ut fingret+ och tala det som är skadligt,+
10 och om du ger den hungrige det som din egen själ önskar+ och du mättar den själ som lider nöd, då skall ditt ljus lysa fram i mörkret, och ditt dunkel skall vara som middagstiden.+
11 Och Jehova skall ständigt leda+ dig och mätta din själ till och med i ett svett land,+ ja, han skall ge styrka åt benen i din kropp;+ och du skall bli som en välbevattnad trädgård+ och som den vattenkälla vars vatten inte sinar.*
12 Och på din tillskyndan skall man* bygga upp de platser som har varit förhärjade under lång tid;*+ och grundvalar som har funnits generation efter generation skall du återupprätta.+ Och du skall kallas ’den som murar igen rämnor’,+ ’den som återställer stigar som man bor vid’.*
13 Om du med hänsyn till sabbaten håller tillbaka din fot från att göra det som du själv finner behag i på min heliga dag+ och du kallar sabbaten din största glädje,* en helig dag för Jehova, en som skall äras,+ och du ärar den i stället för att följa dina egna vägar, i stället för att söka det som du själv finner behag i och tala tomma ord –
14 då skall Jehova vara din största glädje,+ och jag skall låta dig färdas fram över jordens höjder;+ och jag skall låta dig äta av din förfader Jakobs arvsbesittning,+ ty Jehovas mun har talat.”+
Fotnoter
^ ”som ett horn”. Hebr.: kashshōfạr.
^ ”Gud”. Hebr.: ’Elohịm.
^ Ordagr.: ”ljuger”.
^ El.: ”stigar till den plats där man bor”, dvs. mot hemmet.
^ El.: ”oöverskådlig tid”. Hebr.: ‛ōlạm.
^ ”Och dina söner skall”, genom en texträttelse.
^ El.: ”din rika förnöjelse”, ”din lust”.
