Job 12:1–25
12 Då svarade Job och sade:
2 ”Sannerligen, ni är folket,och med er kommer visheten att dö ut!+
3 Jag har ett förståndigt hjärta+ likaväl som ni.Jag är inte underlägsen er,*+och vem känner inte till sådana ting?
4 Jag* är en som är till åtlöje för sin medmänniska,+en som ropar till Gud* för att han skall svara honom.+Den rättfärdige och klanderfrie är till åtlöje.
5 I tankarna hyser den sorglöse förakt för undergången;+den görs redo åt dem vars fötter vacklar.+
6 Skövlarnas tält är bekymmerslösa,+och de som framkallar Guds* raseri har den trygghetsom tillhör den som kommer med en gud* i sin hand.+
7 Men jag ber dig: Fråga husdjuren, de skall undervisa dig,+och himlens flygande skapelser, de skall ge dig besked.+
8 Eller visa intresse för jorden,* den skall undervisa dig,+och havets fiskar+ skall förkunna det för dig.
9 Vem bland alla dessa vet inteatt det är Jehovas* hand som har gjort detta,+
10 han som i sin hand har varje levande skapelses själ+och allt mänskligt kötts ande?*+
11 Prövar inte örat orden,+liksom gommen+ smakar på maten?
12 Finns det inte vishet bland de ålderstigna+och förstånd i en lång följd av dagar?*
13 Hos honom finns vishet och styrka,+hos honom finns råd och förstånd.+
14 Se! Han river ner, så att det inte kan byggas upp;+han stänger till för människan, så att det inte kan öppnas.+
15 Se! Han håller vattnen tillbaka, och de torkar bort;+han sänder i väg dem, och de förvandlar jorden.+
16 Hos honom finns styrka och praktisk vishet;+den som går vilse och den som leder vilse tillhör honom;+
17 han får rådgivare att gå barfota,*+och domare gör han till galningar.
18 Han löser kungars bojor*+och binder ett bälte om deras höfter.
19 Han får präster att vandra barfota,+och dem som sitter säkert störtar han.*+
20 Han berövar de trogna talförmågan*och tar bort gamla mäns förnuft.
21 Han öser ut förakt över de förnäma+och lossar de starkas bälte.
22 Han drar fram djupa ting ur mörkret+och för fram det dunkla i ljuset.
23 Han låter nationerna bli stora, och så tillintetgör han dem;+han låter nationerna breda ut sig, och så leder han bort dem.
24 Han tar bort förståndet* från överhuvudena för landets folk,han låter dem irra omkring i en väglös ödemark.+
25 De famlar i mörker,+ där det inte finns något ljus,han låter dem irra omkring som druckna.+
Fotnoter
^ Ordagr.: ”Jag faller inte från (i förhållande till) er”.
^ ”Jag”, MVg; LXXSy: ”Han”.
^ ”till Gud”. Hebr.: le’Elọ̄ah.
^ ”Guds”. Hebr.: ’El.
^ ”en gud”. Hebr.: ’elọ̄ah.
^ El.: ”Eller tala eftertänksamt till (med) jorden”. Genom en texträttelse: ”Eller jordens kräldjur [el.: vilda djur]”.
^ ”Jehovas”, MLXXSyVg; T(aram.): Jaj.
^ El.: ”och anden (andedräkten) i varje människas kött”. Hebr.: werụach kol-besar-’ịsh; grek.: kai pneuma pantọs anthrọ̄pou; lat.: et spịritus univẹrsae cạrnis họminis.
^ El.: ”och betyder inte en lång följd av dagar förstånd?”
^ ”han för bort rådgivare som fångar”, LXX; Vg: ”han för rådgivare till ett dåraktigt slut”.
^ Genom en ändring i vokalisationen. M: ”tuktan”.
^ El.: ”och ständigt vattenförande floder uttorkar han”.
^ Ordagr.: ”Han avlägsnar de trognas läpp”.
^ Ordagr.: ”hjärtat”.
