Job 13:1–28
13 Se! Allt detta har mitt öga sett,mitt öra har hört det och gett akt på det.
2 Vad ni vet, det vet också jag;jag är inte underlägsen er.*+
3 Men till den Allsmäktige vill jag tala,+jag önskar framföra mina argument inför Gud.*
4 Ni däremot smutskastar med lögn,+ni är alla odugliga läkare.+
5 Om ni ändå ville tiga stilla,så att ni kunde framstå som visa!+
6 Jag ber er: Hör mina motargument+och ge akt på mina läppars försvarstal.
7 Skall ni tala orättfärdighet till försvar för Gudoch tala svek till försvar för honom?+
8 Skall ni behandla honom partiskt?+Eller skall ni föra en rättstvist för den sanne Gudens räkning?
9 Skulle det vara bra om han rannsakade er?+Eller kan ni föra honom bakom ljuset så som man för en dödlig människa bakom ljuset?
10 Han skall helt visst tillrättavisa er,+om ni är partiska* i det fördolda.+
11 Skall inte hans värdighet skrämma eroch skräcken för honom falla över er?+
12 Era minnesvärda ord är ordspråk av aska;era sköldbucklor* är som sköldbucklor av lera.+
13 Tig inför mig, så att jag kan tala.Sedan må det gå mig hur det vill!
14 Varför bär jag mitt kött mellan tänderna*och lägger min själ* i min hand?*+
15 Även om han dräpte mig, skulle jag då inte vänta?*+Jag skulle ändå försvara mina egna vägar inför honom.
16 Han* skulle också bli min räddning,+ty ingen avfälling kan komma inför honom.+
17 Hör mina ord från början till slut,+och låt min förklaring nå era öron.
18 Se! Jag är redo att lägga fram min sak;+jag vet att jag har rätt.
19 Vem är den som kommer att tvista med mig?+Ty skulle jag tystna nu, så skulle jag ge upp andan!
20 Det är bara två ting du måste skona* mig från –så skall jag inte gömma mig för dig:+
21 dra din hand långt bort ifrån mig,och låt inte skräcken för dig skrämma mig.+
22 Ropa, så att jag kan svara,eller låt mig tala, och svara du mig sedan.
23 Hur många missgärningar och synder har jag?Låt mig få veta min överträdelse och min synd.
24 Varför döljer du ditt ansikte+och betraktar mig som din fiende?+
25 Vill du få ett kringvirvlande löv att skälva,och vill du fortsätta att förfölja ett torrt strå?
26 Du nedtecknar ju bittra ting mot mig,+och följderna av min ungdoms missgärningar ger du mig till egendom.+
27 Du sätter mina fötter i stocken,+du vaktar på alla mina stigar;för mina fotsulor* märker du ut din linje.
28 Och han* är lik något ruttet* som nöts ut,+lik en maläten klädnad.+
Fotnoter
^ ”Gud”. Hebr.: ’El.
^ ”är partiska”, M; TSyVg: ”behandlar honom partiskt”.
^ El.: ”era bröstvärn (försvarsverk)”.
^ El.: ”Varför utsätter jag min kropp för fara [...?]”
^ ”och ... min själ”. Hebr.: wenafshị; grek.: psykhẹ̄n dẹ mou; lat.: et ạnimam mẹam. Jfr Dom 12:3; 1Sa 19:5.
^ El.: ”och sätter mitt liv på spel?”
^ El.: ”så skulle jag inte vänta”, M; MmarginalTSyVg: ”skulle (skall) jag vänta på honom”.
^ El.: ”Det”.
^ ”du måste skona”. Det hebr. verbet anger att uppmaningen är riktad till en enda person, vilket stämmer överens med att det är Gud som tilltalas i v. 20–27.
^ Ordagr.: ”mina fötters rötter”.
^ ”han”, dvs. Job.
^ ”något ruttet (röta)”, MVg; LXX: ”en skinnsäck”; Sy: ”en lädersäck”.
