Job 14:1–22
14 Människan,* av kvinna född,+lever en kort tid+ och mättas av oro.+
2 Lik en blomma växer hon upp och skärs av,+hon flyr som skuggan+ och blir inte bestående.*
3 Ja, mot henne har du öppnat ditt öga,och mig* drar du inför rätta+ tillsammans med dig.
4 Vem kan frambringa en ren av en oren?+Det kan ingen.
5 Om hennes dagar är bestämda,+är hennes månaders antal hos dig;du har satt en gräns för henne som hon inte kan överskrida.
6 Vänd din blick ifrån henne, så att hon kan få ro,*+tills hon likt en lejd arbetare kan glädja sig över sin dag.
7 För ett träd finns det ju hopp.Om det huggs ner kan det växa upp* igen,+och dess kvistar försvinner inte.
8 Även om rötterna åldras i jordenoch stubben dör i stoftet,
9 spirar det på nytt vid doften av vatten+och frambringar grenar som en ny planta.+
10 Men en kraftfull man* dör och ligger slagen;en jordemänniska* ger upp andan, och var är hon?*+
11 Vattnet försvinner från havet,och floden sinar och torkar ut.+
12 Också människorna* måste lägga sig ner och stiger inte upp igen.+De vaknar inte förrän himlen är borta,+nej, de väcks inte ur sin sömn.*+
13 O att du ville gömma mig i Sheọl,*+hålla mig dold tills din vrede har lagt sig,sätta en tidsgräns+ för mig och komma ihåg mig!+
14 Om en kraftfull man* dör, kan han då få liv igen?+Jag skall vänta alla de dagar mitt pliktmässiga arbete varar,+tills min avlösning kommer.+
15 Du kommer att ropa, och jag kommer att svara dig.+Du kommer att längta efter dina händers verk.
16 Nu räknar du mina steg,+du vaktar inte på annat än min synd.+
17 Min överträdelse* är förseglad i en påse,+och du klistrar igen över min missgärning.
18 Men till och med ett berg som faller vittrar bort,även klippan flyttas från sin plats.
19 Vatten nöter sönder stenar,skyfall sköljer bort jordens stoft.Så tillintetgör du den dödliga människans* hopp.
20 Du besegrar henne för alltid, och så går hon bort;+du vanställer hennes ansikte och sänder bort henne.
21 Hennes söner blir ärade, men hon vet det inte;+de blir obetydliga, men hon märker det inte.
22 Hennes kött däremot kommer att värka så länge det är på henne,och hennes själ kommer att sörja så länge den är i henne.”*
Fotnoter
^ El.: ”Jordemänniskan”. Hebr.: ’adhạm.
^ Ordagr.: ”förblir inte stående”, dvs. förblir inte vid liv. Se not till 2Mo 9:16, ”låtit dig bestå”.
^ ”mig”, M; LXXSyVg: ”henne”.
^ El.: ”så att hon kan försvinna”, som i v. 7.
^ ”växa upp”. Ordagr.: ”skifta (förändra sig)”.
^ ”Men en kraftfull (fysiskt stark) man”. Hebr.: weghẹver.
^ ”en jordemänniska”. Hebr.: ’adhạm.
^ ”var är hon?”, MVg; LXXSy: ”hon är inte mer”.
^ ”Hon vaknar inte ..., och hon står inte upp från sin sömn”, Vg och genom en rättelse av M.
^ El.: ”Också människan (mannen)”. Hebr.: we’ịsh.
^ ”i Sheol”. Hebr.: bish’ọ̄l; grek.: en haidēi; syr.: bashiul; lat.: in infẹrno; dvs. i mänsklighetens gemensamma grav. Se Tillägg 4B.
^ ”en kraftfull (fysiskt stark) man”. Hebr.: gẹver.
^ El.: ”Mitt uppror”.
^ ”den dödliga människans”. Hebr.: ’enọ̄sh.
^ El.: ”Endast hennes egna blodsförvanter (köttsliga släktingar) kommer att känna smärta för henne, och hennes egna slavar (förvärvade själar) kommer att sörja över henne.” Ang. kontrasten ”köttsliga släktingar” och ”förvärvade själar”, se 1Mo 37:27 och Jes 58:7 jämfört med 1Mo 12:5; 14:21; 36:6; Hes 27:13; not till Upp 18:13, ”människosjälar”.
