Job 16:1–22

16  Då svarade Job och sade:  ”Jag har hört mycket sådant.Tröttsamma tröstare är ni alla!+   Är det ingen ände på ord som blott är vind?+Eller vad förargar* dig, eftersom du svarar?   Jag kunde mycket väl tala som ni.Om era själar hade varit i min själs ställe,skulle jag då glänsa i ord* mot er,+skulle jag skaka på huvudet åt er?+   Jag skulle styrka er med min muns ord,+mina läppars tröst skulle ge lindring.   Om jag talar, lindras inte min smärta,+om jag upphör med det, försvinner då smärtan från mig?   Men nu har han tröttat ut mig;+han har ödelagt alla dem som kommer tillsammans med mig.   Och du griper tag i mig. Det har blivit till ett vittnesbörd,+så att min magerhet reser sig mot mig. Den vittnar mot mig, rakt i ansiktet.   Hans vrede har slitit sönder mig, och han hyser agg+ till mig.Han skär tänder mot mig.+Min motståndare vässar sin blick mot mig.+ 10  De har spärrat upp munnen mot mig,+med smälek har de slagit mig på kinderna,i stort antal samlar de sig mot mig.+ 11  Gud* utlämnar mig åt unga pojkar*och kastar mig huvudstupa i de ondskefullas händer.+ 12  Jag var sorglös, men han skakade om mig,+ja, han grep mig i nacken och krossade mig,och han gör mig till sin måltavla. 13  Hans bågskyttar+ omringar mig,han klyver mina njurar+ och känner ingen medömkan,han tömmer ut min galla på jorden. 14  Han genombryter mig med bräsch efter bräsch;han löper mot mig som en väldig man.+ 15  Säckväv+ har jag sytt ihop över min hud,och jag har stuckit mitt horn i stoftet.+ 16  Mitt ansikte är rött av gråt,+och över mina ögonlock vilar djup skugga,*+ 17  fastän inget våld är i mina händeroch min bön är ren.+ 18  Du jord, täck inte över mitt blod!+Och må det inte finnas någon plats för mitt skrik! 19  Se, också nu finns det i himlen en som vittnar om mig,ja, mitt vittne* är i höjden.+ 20  Mina vänner är talesmän mot mig;+till Gud* har mitt öga sömnlöst blickat.+ 21  Ett avgörande skall träffas mellan en man* och Gud,liksom mellan en människoson* och hans nästa.+ 22  Ty bara några få* år skall komma,och jag går bort på den stig som jag inte skall återvända på.+

Fotnoter

Ordagr.: ”smärtar (kränker)”.
”skulle jag då sätta samman ord”, genom en annan härledning av verbet.
”Gud”. Hebr.: ’El.
Ordagr.: ”en ung pojke”, M; LXXVg: ”en orättfärdig”.
”djup skugga”. Ordagr.: ”dödsskugga”.
”ja, mitt vittne”. Hebr.: wesahadhị, anses vara ett aram. lånord. Se not till 1Mo 31:47, ”Jegar-Sahaduta”.
”Gud”. Hebr.: ’Elọ̄ah.
Ordagr.: ”för en kraftfull man”. Hebr.: legẹver.
”liksom mellan en människoson”. Hebr.: uven-’adhạm.
”bara några få”. El.: ”(lätt) räknade”. Jfr LXX.