Jona 2:1–10
2 Då bad Jona till Jehova, sin Gud,* från fiskens inre+
2 och sade:
”I min nöd ropade jag till Jehova,+ och han svarade mig.+Från Sheọls* buk ropade jag på hjälp.+Du hörde min röst.+
3 När du kastade mig i djupen, i det öppna havets hjärta,+då omslöt strömmarna mig.Alla dina brottsjöar och dina vågor – mig har de översköljt.+
4 Och jag sade: ’Jag har drivits bort från dina ögon!+Hur skall jag* åter få betrakta ditt heliga tempel?’+
5 Vattenmassor omgav mig ända till själen;+ djupet* omslöt mig.Sjögräs slingrade sig omkring mitt huvud.
6 Till bergens grundvalar sjönk jag ner.Jordens bommar var över mig för oöverskådlig tid.Men upp ur gravens djup* förde du mitt liv, o Jehova, min Gud.+
7 När min själ* blev kraftlös inom mig,+ kom jag ihåg Jehova.+Då nådde min bön in till dig, in i ditt heliga tempel.+
8 De som aktar på osanningens avgudar överger sin lojala kärlek.+
9 Men jag skall med tacksägelses röst frambära slaktoffer åt dig.+Vad jag har gett löfte om skall jag infria.+ Räddning tillhör Jehova.”+
10 Till slut talade* Jehova till fisken, och den spydde upp Jona på torra land.+
Fotnoter
^ ”sin Gud”. Hebr.: ’Elohạw.
^ ”Sheols”. Hebr.: she’ọ̄l; grek.: haidou; lat.: infẹrni. Se Tillägg 4B.
^ ”Hur skall jag ...?”, Th; M: ”Helt visst skall jag ...”.
^ El.: ”de svallande (brusande) vattnen”. Hebr.: tehọ̄m; LXXVg: ”en avgrund”.
^ ”gravens djup”. Ordagr.: ”gropen”.
^ ”min själ”. Hebr.: nafshị; grek.: tēn psykhẹ̄n mou; lat.: ạnima mẹa. Se Tillägg 4A.
^ El.: ”gav [Jehova] befallning”.
