Predikaren 4:1–16

 Och jag vände tillbaka och såg alla de förtryckande handlingar+ som begås under solen, och se, de förtrycktas tårar,+ men ingen tröstade dem;+ nej, det var deras förtryckare som hade makten, och ingen tröstade dem.  Och jag prisade de döda, de som redan hade dött, lyckligare än de levande, de som ännu var vid liv.+  Och bättre än de båda har den det som ännu inte har blivit till,+ den som inte har sett det olycksbringande arbete som utförs under solen.+  Och jag har sett att all möda och all framgång* i arbetet+ innebär den enes avund mot den andre.*+ Också detta är tomhet och ett jagande efter vind.  Den enfaldige lägger händerna i kors+ och äter sitt eget kött.+  Bättre en handfull vila än båda händerna fulla med möda och ett jagande efter vind.+  Och jag vände tillbaka och såg tomheten under solen:  Det finns en man som är ensam, utan någon annan hos sig;+ han har inte heller någon son eller bror.+ Ändå är det ingen ände på all hans möda, och hans ögon mättas inte av rikedom:+ ”Och för vem mödar jag mig och låter min själ sakna allt gott?”+ Också detta är tomhet, och det är en olycksbringande sysselsättning.+  Bättre två än en,+ eftersom de får god lön för sin möda.+ 10  Ty om en av dem faller, kan den andre resa upp sin medbroder.+ Men hur går det för den ensamme* som faller, när det inte finns någon som kan resa upp honom?+ 11  Likaså, om två ligger tillsammans har de det varmt, men den ensamme, hur skall han hålla sig varm?+ 12  Och om någon kan övermanna den ensamme, skall två kunna hålla stånd mot honom.+ Och en tredubbel tråd kan inte snabbt slitas av. 13  Bättre en pojke, fattig men vis,+ än en kung som är gammal och enfaldig,+ en som inte längre är klok nog att ta varning.+ 14  Ty han kom ut från fängelset för att bli kung,+ fast han föddes fattig i dennes kungavälde.+ 15  Jag har sett alla de levande som vandrar under solen vara med pojken, denne andre, som skulle träda i den förres ställe.+ 16  Det var ingen ände på allt folket, på alla dem som han* stod framför;+ senare kommer man inte heller att glädja sig över honom,+ ty också detta är tomhet och ett jagande efter vind.+

Fotnoter

El.: ”skicklighet”.
El.: ”innebär inbördes rivalitet”. Ordagr.: ”[är] en mans [hebr.: ’ish] avund i förhållande till hans medmänniska”.
El.: ”Men ve den ensamme ...!”
El.: ”det”, dvs. ”folket”.