Predikaren 6:1–12
6 Det finns ett elände som jag har sett under solen, och det förekommer ofta bland människorna:
2 det är när den sanne Guden ger en man* rikedom och materiella ägodelar och härlighet,+ så att hans själ inte saknar något som helst av det som han längtar efter,+ och den sanne Guden sedan inte sätter honom i stånd att äta av det,+ utan en främling+ får äta det. Detta är tomhet, och det är en svår plåga.*
3 Om en man blir far hundra gånger+ och han lever många år, så att hans års dagar blir många,+ men hans själ inte mättas med det goda+ och inte ens graven blir hans+ – jag måste säga att ett dödfött barn har det bättre än han.+
4 Ty förgäves kom det, och i mörker går det bort, och i mörker höljs dess namn.+
5 Inte ens solen har det sett eller vetat av.+ Det har mer vila än den förre.+
6 Om han så levde tusen år, två gånger om, men utan att få njuta av det som är gott+ – är det inte till en och samma plats som alla går?+
7 All människans* möda gäller hennes mun,+ men likväl blir själen inte tillfredsställd.
8 Ty vilken fördel har den vise framför den enfaldige?+ Vad får den nödställde ut av att veta hur man skall vandra inför de levande?
9 Bättre det som ögonen kan se än det som själen längtar efter.*+ Också detta är tomhet och ett jagande efter vind.+
10 Vad som än har blivit till har redan fått sitt namn, och det har blivit känt vad människan* är.+ Hon förmår inte föra sin rättssak mot en som är starkare än hon.+
11 Eftersom det finns många ting som orsakar stor tomhet,+ vilken fördel har en människa då?
12 Ty vem vet vad som är gott för människan i livet,+ under det antal dagar hennes tomma liv varar, de dagar hon tillbringar som en skugga?+ Ty vem kan tala om för människan vad som efter henne kommer att ske under solen?+
Fotnoter
^ ”en man”. Hebr.: ’ish.
^ Ordagr.: ”sjukdom”.
^ El.: ”jordemänniskans”. Hebr.: ha’adhạm.
^ Ordagr.: ”än att själen vandrar omkring”. Hebr.: mehalạkh nạfesh. Här betecknar ”själ” det begär som en person är uppfylld av.
^ El.: ”en jordemänniska”. Hebr.: ’adhạm.
