Första Korinthierbrevet 14:1–40
14 Jaga efter kärleken. Men ansträng er också för att få de andliga gåvorna, framför allt gåvan att profetera.+
2 För den som har gåvan att tala ett annat språk* talar inte till människor utan till Gud. Ingen förstår det han säger,+ och han talar heliga hemligheter+ genom anden.
3 Men den som profeterar bygger upp och uppmuntrar och tröstar andra med det han säger.
4 Den som talar andra språk bygger upp sig själv, men den som profeterar bygger upp en hel församling.
5 Jag önskar att ni alla hade gåvan att tala andra språk,+ men jag föredrar att ni profeterar.+ Ja, den som profeterar är faktiskt större än den som talar andra språk, såvida det han säger inte blir tolkat* så att församlingen kan byggas upp.
6 Bröder, om jag kom till er nu och talade främmande språk, vad skulle ni få ut av det? Om det ska bli till nytta för er måste jag ju dela med mig av en uppenbarelse+ eller en profetia eller ge er kunskap+ och undervisning.
7 Det är på samma sätt med ett livlöst instrument, till exempel en flöjt eller en harpa. Om det inte hörs tydlig skillnad mellan tonerna, hur ska man då kunna veta vad som spelas på flöjten eller harpan?
8 Och om trumpeten ger en otydlig signal, vem gör sig då redo till strid?
9 Så är det med er också: Om ni inte använder tungan till att säga något som går att förstå, hur ska man då begripa något? Ni talar ju bara i tomma luften.
10 Det finns många olika språk i världen, och inget av dem saknar innebörd.
11 Om jag inte förstår språket kommer jag att vara en främling för den som talar, och den som talar kommer att vara en främling för mig.
12 Det är likadant med er. När ni nu anstränger er för att få andens gåvor, försök då få ett överflöd av gåvor som kan bygga upp församlingen.+
13 Därför ska den som fått gåvan att tala ett annat språk också be om gåvan att kunna tolka* det han själv säger.+
14 För om jag ber på ett annat språk är det andens gåva som ber, det är inte ett resultat av mitt förstånd.
15 Så vad är slutsatsen? Jag ska be med andens gåva, men också med förståndet. Jag ska sjunga lovsånger med andens gåva, men också med förståndet.
16 Hur skulle annars en vanlig människa kunna säga ”amen” när du har tackat och lovprisat Gud med en andens gåva? Han förstår ju inte vad du säger.
17 Du tackar naturligtvis på ett utmärkt sätt, men den andre blir inte uppbyggd.
18 Jag är tacksam mot Gud för att jag får tala fler språk än någon av er.
19 Men i en församling skulle jag hellre säga fem ord med mitt förstånd, så att jag också kan undervisa andra, än tio tusen ord på ett främmande språk.+
20 Bröder, var inte barn i fråga om förståndet.+ Var barn i fråga om ondska,+ men bli fullvuxna i fråga om förståndet.+
21 I lagen står det: ”’Med främlingars språk och främmande ord ska jag tala till detta folk, men de kommer ändå att vägra lyssna på mig’, säger Jehova.”*+
22 Gåvan att tala andra språk är alltså inte ett tecken för de troende, utan för dem som inte tror.*+ Gåvan att profetera är däremot för de troende, inte för dem som saknar tro.*
23 Tänk er att hela församlingen har samlats och alla talar andra språk. Om helt vanligt folk* eller några som inte tror kommer dit, skulle de då inte tro att ni har tappat förståndet?
24 Men om ni alla profeterar och någon som inte tror eller en helt vanlig människa kommer in, så kommer han att känna sig tillrättavisad och granskad genom det som sägs.
25 Det går upp för honom vad som finns i hans hjärta, och han kommer att falla ner med ansiktet mot marken och tillbe Gud och säga: ”Gud är verkligen bland er.”+
26 Så vad är slutsatsen, bröder? När ni samlas bidrar den ene med en lovsång, den andre med något till undervisning och någon annan med en uppenbarelse. En har gåvan att tala ett annat språk, och en annan kan tolka det som sägs.+ Se till att allt är uppbyggande.
27 Och om några talar andra språk, så låt två eller högst tre personer göra det, en i taget, och någon måste tolka.*+
28 Men om det inte finns någon tolk* får de inte tala högt under mötena* utan bara tyst till sig själva och till Gud.
29 Låt två eller tre profeter+ tala, och låt de andra uttyda det.
30 Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse ska den som talar lämna över ordet.
31 För ni kan alla profetera, men en i taget, så att alla får lära sig något och alla blir uppmuntrade.+
32 Och profeterna ska ha kontroll över de gåvor de fått av anden.
33 För Gud är inte oordningens Gud, utan fridens.+
Precis som det är i alla de heligas församlingar
34 ska kvinnorna vara tysta under mötena,* för det är inte tillåtet för dem att tala.+ De ska underordna sig,+ som lagen också säger.
35 Om det är något de undrar över ska de fråga sina män hemma, för det är till skam för en kvinna att tala under mötena.*
36 Är det från er som Guds ord kommer, eller är det bara till er det har nått ut?
37 Om någon menar att han är profet eller att han har fått anden som gåva, måste han också erkänna att det jag skriver till er är Herrens bud.
38 Men om någon inte vill erkänna det blir han inte heller själv erkänd.*
39 Mina bröder, ansträng er alltså för att profetera,+ men förbjud ändå inte någon att tala andra språk.+
40 Låt allt ske värdigt och med ordning.+
Fotnoter
^ Ordagrant ”i tungor”. Avser gåvan att mirakulöst kunna tala andra språk. Liknande uttryck förekommer flera gånger i kapitlet.
^ Eller ”översatt”.
^ Eller ”översätta”.
^ Se Tillägg A5.
^ Dvs. på Jesus.
^ Dvs. på Jesus.
^ Dvs. olärda människor.
^ Eller ”översätta”.
^ Eller ”översättare”.
^ Ordagrant ”i församlingen”.
^ Ordagrant ”i församlingen”.
^ Ordagrant ”i församlingen”.
^ Eller möjligen ”om någon är okunnig, förblir han okunnig”.
