Första Kungaboken 1:1–53
1 Kung David var nu gammal+ och till åren* kommen, och även om man lade täcken över honom kunde han inte hålla sig varm.
2 Då sa hans tjänare till honom: ”Låt oss leta rätt på en ung kvinna åt vår herre och kung, en oskuld som kan passa upp kungen och vara din sköterska. Hon ska ligga vid din sida så att du blir varm.”
3 Och man sökte över hela Israel efter en ung och vacker kvinna. Till slut hittade man Ạbisag+ från Sunem+ och förde henne till kungen.
4 Hon var ovanligt vacker, och hon skötte om kungen och passade upp honom. Men kungen låg aldrig med henne.
5 Under tiden upphöjde Adonịa,+ Haggits son, sig själv och sa: ”Jag ska bli kung!” Han skaffade sig vagn och ryttare och 50 man som sprang framför honom.+
6 Men hans far ville inte ta upp det med honom* eller be om en förklaring. Adonịa såg också mycket bra ut, och han var född efter Ạbsalom.
7 Adonịa rådgjorde med Joab, Serụjas son, och med prästen Ẹbjatar,+ och de lovade att hjälpa och stödja honom.+
8 Men prästen Sadok+ och Benạja,+ Jehojạdas son, samt profeten Natan,+ Sịmei,+ Rei och Davids mäktiga krigare+ ställde sig inte på Adonịas sida.
9 Efter en tid offrade+ Adonịa får, nötboskap och göddjur vid Sohẹletstenen, som ligger nära Rogelkällan. Han hade bjudit in alla sina bröder, kungens söner, och alla män i Juda som var i kungens tjänst.
10 Men han hade inte bjudit in profeten Natan, Benạja, de mäktiga krigarna eller sin bror Salomo.
11 Så Natan+ sa till Batsẹba,+ Salomos mor:+ ”Du har väl hört att Adonịa,+ Haggits son, har blivit kung utan att vår herre David vet om det?
12 Var nu snäll och följ mitt råd. Det kan rädda livet på både dig och din son Salomo.+
13 Gå in till kung David och säg till honom: ’Var det inte du, min herre och kung, som med ed lovade mig: ”Din son Salomo ska bli kung efter mig, och det är han som ska sitta på min tron”?+ Hur kommer det sig då att Adonịa har blivit kung?’
14 Medan du är där och talar med kungen ska jag komma dit och bekräfta det du säger.”
15 Då gick Batsẹba in till kungen i hans privata rum. Kungen var mycket gammal, och Ạbisag+ från Sunem passade upp honom.
16 Batsẹba föll på knä och bugade sig för kungen. Han frågade: ”Vad vill du be om?”
17 Hon svarade: ”Min herre, du har själv lovat mig med ed vid Jehova, din Gud, att min son Salomo ska bli kung efter dig och att det är han som ska sitta på din tron.+
18 Men nu har Adonịa blivit kung utan att du känner till det.+
19 Han offrade tjurar, göddjur och får i stor mängd och bjöd in alla kungens söner och prästen Ẹbjatar och befälhavaren Joab.+ Men han bjöd inte in din tjänare Salomo.+
20 Och nu, min herre och kung, är allas ögon i hela Israel riktade mot dig för att du ska kungöra vem som ska efterträda dig på tronen.
21 Annars kommer jag och min son Salomo att betraktas som förrädare när min herre och kung har gått till vila hos sina förfäder.”
22 Och medan hon talade med kungen kom profeten Natan dit.+
23 Man underrättade genast kungen: ”Profeten Natan är här.” Han kom in till kungen och föll på knä inför honom och böjde sig med ansiktet mot golvet.
24 Sedan sa Natan: ”Min herre och kung, har du sagt: ’Adonịa ska bli kung efter mig, och det är han som ska sitta på min tron’?+
25 I dag har han nämligen gått ner och offrat+ tjurar, göddjur och får i stor mängd, och han har bjudit in alla kungens söner och befälhavarna och prästen Ẹbjatar.+ De är där och äter och dricker med honom, och de säger: ’Länge leve kung Adonịa!’
26 Men mig, din tjänare, har han inte bjudit in, inte heller prästen Sadok eller Benạja,+ Jehojạdas son, eller din tjänare Salomo.
27 Är det min herre och kung som har beslutat detta, utan att berätta för mig vem som ska efterträda dig på tronen?”
28 Kung David svarade: ”Kalla in Batsẹba.” Då kom hon in och ställde sig inför kungen.
29 Kungen avlade sedan en ed: ”Så sant Jehova lever, han som räddade mig ur alla svårigheter,+
30 i dag ska jag uppfylla det löfte jag gav dig inför Jehova, Israels Gud: ’Din son Salomo ska bli kung efter mig, och det är han som ska efterträda mig på tronen!’”
31 Då föll Batsẹba ner på knä och bugade sig med ansiktet mot golvet och sa: ”Må min herre, kung David, leva för evigt!”
32 Genast sa kung David: ”Kalla hit prästen Sadok, profeten Natan och Benạja,+ Jehojạdas son.”+ Då kom de in till kungen,
33 och han sa till dem: ”Ta med er mina tjänare, och låt min son Salomo rida på min egen mula,*+ och för honom ner till Gihon.+
34 Där ska prästen Sadok och profeten Natan smörja honom+ till kung över Israel. Sedan ska ni blåsa i horn och säga: ’Länge leve kung Salomo!’+
35 Följ sedan med honom tillbaka, och han ska komma hit och sätta sig på min tron. Han ska vara kung i mitt ställe, och jag ska förordna honom till ledare över Israel och Juda.”
36 Då svarade Benạja, Jehojạdas son: ”Amen!* Må Jehova, min herre kungens Gud, ge sitt godkännande till detta.
37 Må Jehova vara med Salomo,+ precis som han har varit med min herre, kung David, och göra hans tron mäktigare än min herre kungens.”+
38 Så prästen Sadok, profeten Natan och Benạja,+ Jehojạdas son, gick därifrån tillsammans med keretéerna och peletéerna.+ De lät Salomo rida på kung Davids mula+ och förde honom ner till Gihon.+
39 Prästen Sadok tog oljehornet+ ur tältet+ och smorde Salomo.+ Och de blåste i horn, och folket ropade: ”Länge leve kung Salomo!”
40 Sedan följde alla med honom upp, och de spelade flöjt och jublade av glädje så att marken skakade.*+
41 Adonịa och alla hans gäster hade just ätit färdigt+ när de hörde uppståndelsen. Så fort Joab hörde hornljudet sa han: ”Varför är det sådant oväsen i staden?”
42 I samma stund som han sa det kom Jonatan,+ prästen Ẹbjatars son. Adonịa sa: ”Kom in, för du är en hederlig* man och kommer säkert med goda nyheter.”
43 ”Nej”, svarade Jonatan, ”vår herre, kung David, har gjort Salomo till kung.
44 Kungen sände honom med prästen Sadok, profeten Natan, Benạja, Jehojạdas son, och keretéerna och peletéerna, och de lät honom rida på kungens mula.+
45 Sedan smorde prästen Sadok och profeten Natan honom till kung vid Gihon. Efter det drog de upp därifrån under jubel, och nu är det glädjeyra i staden. Det är det ni har hört.
46 Dessutom har Salomo satt sig på kungatronen.
47 Kungens tjänare har också kommit in för att lyckönska vår herre, kung David. De sa: ’Må din Gud göra Salomos namn större än ditt namn, och må han göra hans tron mäktigare än din tron!’ Då bugade sig kungen i sin säng,
48 och han sa: ’Må Jehova, Israels Gud, lovprisas! I dag har han låtit en efterträdare sätta sig på min tron och låtit mig få se det med egna ögon!’”
49 Då blev alla Adonịas gäster panikslagna och skyndade sig därifrån.
50 Adonịa blev också rädd för Salomo, så han reste sig och flydde och tog tag i hornen på altaret.+
51 Man berättade för Salomo: ”Adonịa är rädd för kung Salomo, och han håller fast i altarhornen och säger: ’Kung Salomo måste först lova med ed att han inte ska döda mig med svärd.’”
52 Då sa Salomo: ”Om han uppför sig hederligt kommer inte ett enda av hans hårstrån att falla till marken, men om han gör något ont+ kommer han att dödas.”
53 Så kung Salomo sände bud för att föra bort honom från altaret. Sedan kom Adonịa in och bugade sig för kung Salomo. Då sa Salomo: ”Du kan gå hem.”
Fotnoter
^ Ordagrant ”dagarna”.
^ Eller ”såra hans känslor”, ”tala honom till rätta”.
^ Eller ”mitt eget mulsto”.
^ Eller ”Må det bli så!”
^ Ordagrant ”rämnade”.
^ Eller ”värdig”.
