Första Moseboken 13:1–18

  • Abram återvänder till Kanaan (1–4)

  • Abram och Lot delar på sig (5–13)

  • Gud upprepar sitt löfte till Abram (14–18)

13  Abram lämnade Egypten med sin hustru och allt han hade och gav sig av till Negev,+ och Lot följde med honom.  Abram var mycket rik, han hade gott om boskap, silver och guld.+  Han fortsatte från lägerplats till lägerplats från Negev till Betel, tills han kom fram till den plats mellan Betel och Aj+ där han tidigare hade haft sitt tält,  den plats där han hade byggt ett altare. Där lovprisade han Jehovas namn.  Lot, som följde med Abram, hade också får, nötboskap och tält.  Landet räckte inte till för dem båda, för deras ägodelar hade blivit så många att de inte längre kunde bo på samma plats.  Så Abrams och Lots boskapsherdar började gräla. (På den tiden bodde kanaanéerna och perisséerna i landet.)+  Då sa Abram till Lot:+ ”Inte ska väl vi eller våra herdar gräla, för vi är ju bröder.  Ligger inte hela landet öppet för dig? Vi kan väl dela på oss? Om du går åt vänster, så går jag åt höger, men om du går åt höger, så går jag åt vänster.” 10  Då lyfte Lot blicken och såg att hela Jordanslätten*+ ända till Soar+ var vattenrik (det var innan Jehova ödelade Sodom och Gomorra), precis som Jehovas trädgård+ och som Egyptens land. 11  Då valde Lot hela Jordanslätten och flyttade sitt läger österut. De gick alltså skilda vägar. 12  Abram bodde i Kanaan, men Lot bodde i närheten av städerna på Jordanslätten.+ Till slut slog Lot upp sina tält nära Sodom. 13  Människorna i Sodom var onda och syndade grovt mot Jehova.+ 14  Efter att Abram och Lot hade delat på sig sa Jehova till Abram: ”Var snäll och lyft blicken och se dig omkring från platsen där du står, mot norr och söder, öster och väster, 15  för hela det land du ser ska jag ge åt dig och dina efterkommande,* det ska bli ert för alltid.*+ 16  Och jag ska göra dina efterkommande lika många som stoftkornen på jorden. Om någon kan räkna stoftkornen ska dina efterkommande också kunna räknas.+ 17  Färdas genom landet i hela dess längd och bredd, för jag ska ge det åt dig.” 18  Så Abram fortsatte att flytta sina tält från plats till plats.* Senare kom han fram till Mamres stora träd+ i Hebron+ och bosatte sig i närheten, och där byggde han ett altare åt Jehova.+

Fotnoter

Dvs. den nedre delen av Jordandalen.
Eller ”din avkomma”.
Eller ”bli er bestående egendom”.
Ordagrant ”bodde i tält”.