Första Moseboken 15:1–21
15 Efter detta fick Abram en syn, och Jehova sa till honom: ”Var inte rädd,+ Abram. Jag är en sköld för dig.+ Din belöning kommer att bli mycket stor.”+
2 Abram svarade: ”Suveräne Herre Jehova, vad kommer du att ge mig? Jag är ju fortfarande barnlös, och den som får ärva mig är en man från Damaskus, Eliẹser.”+
3 Abram fortsatte: ”Du har inte gett mig några barn,+ och därför blir det en tjänare* i mitt hushåll som ärver mig.”
4 Men Jehova svarade honom: ”Det är inte han som ska ärva dig, utan din egen son* ska ärva dig.”+
5 Han bad honom nu att gå ut och sa: ”Var snäll och titta upp mot himlen och räkna stjärnorna om du kan.” Sedan sa han: ”Så många ska dina avkomlingar bli.”+
6 Och Abram trodde på Jehova,+ som därför betraktade honom som rättfärdig.+
7 Sedan fortsatte han: ”Jag är Jehova, som förde dig ut från kaldéernas Ur för att ge dig det här landet som egendom.”+
8 Abram sa då: ”Suveräne Herre Jehova, hur kan jag vara säker på att landet ska bli mitt?”
9 Han svarade: ”Hämta en treårig kviga, en treårig get, en treårig bagge, en turturduva och en duvunge.”
10 Då hämtade han alla djuren och delade dem mitt itu och lade delarna bredvid varandra,* men fåglarna styckade han inte.
11 Och gång på gång kom det rovfåglar och dök ner mot djurkropparna, men Abram jagade bort dem.
12 När solen höll på att gå ner föll Abram i djup sömn, och ett stort och skrämmande mörker sänkte sig över honom.
13 Då sa Gud till Abram: ”Du ska veta att dina avkomlingar kommer att vara utlänningar i ett land som inte är deras och att folket där ska göra dem till slavar och förtrycka dem i 400 år.+
14 Men jag kommer att straffa den nation som förtrycker dem,+ och sedan ska de dra ut ur landet med många ägodelar.+
15 Själv ska du få ett långt liv innan du går till dina förfäder i frid och blir begravd.+
16 Men den fjärde generationen av dina avkomlingar ska återvända hit,+ först då har amoréerna fyllt sina synders mått.”*+
17 När solen hade gått ner och det hade blivit helt mörkt syntes en rykande ugn, och en flammande fackla passerade mellan köttstyckena.
18 Den dagen slöt Jehova ett förbund med Abram+ och sa: ”Jag ska ge det här landet åt dina avkomlingar,+ från Egyptens flod till den stora floden, floden Eufrat.+
19 Det land som jag ska ge dem tillhör keniterna,+ kenissiterna, kadmoniterna,
20 hettiterna,+ perisséerna,+ rafaéerna,+
21 amoréerna, kanaanéerna, girgaséerna och jebuséerna.”+
Fotnoter
^ Ordagrant ”son”.
^ Ordagrant ”en som utgår från ditt inre”.
^ Eller ”lade varje del av dem så att den svarade mot den andra”.
^ Eller ”först då är tiden inne för amoréernas straff”.
