Första Moseboken 35:1–29
35 Därefter sa Gud till Jakob: ”Bryt upp och ge dig av till Betel+ och stanna där. Bygg ett altare där åt mig, åt den sanne Guden som visade sig för dig när du var på flykt från din bror Esau.”+
2 Då sa Jakob till sin familj och till alla som var med honom: ”Gör er av med de utländska gudarna som ni har hos er,+ och tvätta* er och byt kläder.
3 Sedan ska vi ge oss av till Betel. Där ska jag bygga ett altare åt den sanne Guden, som hörde mig när jag hade det svårt och som har varit med mig vart jag än har gått.”*+
4 Så gav de Jakob alla sina utländska gudar och alla sina örhängen,* och Jakob grävde ner* dem under det stora trädet i närheten av Sikem.
5 När de reste vidare gjorde Gud folk i städerna runt omkring dem skräckslagna, och ingen vågade förfölja Jakobs söner.
6 Till slut kom Jakob till Lus,+ det vill säga Betel, som ligger i Kanaan, han och alla som var med honom.
7 Där byggde han ett altare och kallade platsen El-Betel,* eftersom den sanne Guden hade uppenbarat sig för honom där när han flydde från sin bror.+
8 Efter en tid dog Debora,+ Rebeckas amma, och hon begravdes precis utanför Betel under en ek. Därför gav han den namnet Allon-Bakut.*
9 Gud visade sig för Jakob ännu en gång medan han var på väg från Paddan-Aram, och han välsignade honom.
10 Gud sa till honom: ”Ditt namn är Jakob,+ men du ska inte längre heta Jakob, utan Israel.” Och han började kalla honom Israel.+
11 Gud sa vidare till honom: ”Jag är den allsmäktige Guden.+ Du ska föröka dig och få många barn. Du ska bli far till en nation, ja många nationer,+ och kungar ska härstamma från dig.*+
12 Landet som jag gav till Abraham och till Isak ska jag ge till dig, och jag ska även ge det till dina efterkommande.”+
13 Sedan lämnade Gud honom och platsen där han hade talat med honom.
14 Jakob reste en minnessten på platsen där Gud hade talat med honom, och han offrade ett dryckesoffer på den och hällde olja över den.+
15 Och Jakob fortsatte att kalla platsen där Gud hade talat med honom för Betel.+
16 Sedan lämnade de Betel. När de fortfarande hade ganska långt kvar till Efrat började Rakel få värkar, och förlossningen blev mycket svår.
17 Men när det var som värst sa barnmorskan till henne: ”Var inte orolig, du kommer att få en son även denna gång.”+
18 Och när hennes liv höll på att rinna ut (för hon höll på att dö) gav hon pojken namnet Ben-Oni,* men hans far kallade honom Benjamin.*+
19 Och Rakel dog, och hon begravdes på vägen till Efrat, det vill säga Betlehem.+
20 Jakob reste en minnessten vid hennes grav, och hennes gravsten står där än i dag.
21 Sedan fortsatte Israel sin resa och slog upp sitt tält på andra sidan Eders torn.
22 En gång medan Israel bodde där i landet låg Ruben med sin fars bihustru Bilha, och Israel fick reda på det.+
Jakob hade 12 söner.
23 Hans söner med Lea var Ruben,+ som var hans förstfödde, och Simeon, Levi, Juda, Isạskar och Sẹbulon.
24 Hans söner med Rakel var Josef och Benjamin.
25 Hans söner med Bilha, Rakels tjänstekvinna, var Dan och Nạftali.
26 Och hans söner med Silpa, Leas tjänstekvinna, var Gad och Aser. Det här var Jakobs söner som föddes i Paddan-Aram.
27 Till slut kom Jakob till sin far Isak i Mamre,+ till Kirjat-Arba, det vill säga Hebron, där både Abraham och Isak hade bott som utlänningar.+
28 Isak blev 180 år.+
29 Sedan gav Isak upp andan och dog och samlades till sina förfäder,* efter ett långt och rikt liv,* och hans söner Esau och Jakob begravde honom.+
Fotnoter
^ Eller ”rena”.
^ Eller ”på den väg jag har gått”.
^ Många av forntidens folk hade örhängen som amuletter.
^ Eller ”gömde”.
^ Betyder ”Betels Gud”.
^ Betyder ”gråteken”.
^ Ordagrant ”utgå från dina länder”.
^ Betyder ”min sorgs son”.
^ Betyder ”högra handens son”.
^ Ett poetiskt uttryck för döden.
^ Ordagrant ”gammal och mätt av dagar”.
