Andra Krönikeboken 35:1–27

  • Josia ordnar en storslagen påsk (1–19)

  • Josia dödas av farao Neko (20–27)

35  Josịa firade Jehovas påsk+ i Jerusalem, och man slaktade påskoffret+ på 14:e dagen i första månaden.+  Han insatte prästerna i deras tjänst och uppmuntrade dem att utföra tjänsten vid Jehovas hus.+  Sedan sa han till leviterna, som undervisade hela Israel+ och som var heliga för Jehova: ”Ställ den heliga arken i huset som Salomo, Davids son och Israels kung, har byggt.+ Ni ska inte längre bära den på era axlar.+ Ni ska tjäna Jehova, er Gud, och hans folk Israel.  Gör er redo, släkt för släkt och avdelning för avdelning. Följ anvisningarna som David,+ Israels kung, och hans son Salomo+ har skrivit.  Ställ er på den heliga platsen indelade i grupper efter resten av folkets,* era bröders, släkter. Och för varje grupp ska det också finnas en grupp leviter, indelade efter leviternas släkter.  Slakta påskoffret+ och rena* er och gör förberedelser för era bröder, så att ni följer Jehovas ord genom Mose.”  Josịa lämnade småboskap som bidrag till folkets påskoffer, till alla som var där. Det var lamm och killingar, sammanlagt 30 000, och dessutom 3 000 tjurar. Detta var från kungens privata egendom.+  Hans furstar lämnade också ett bidrag som frivillig gåva till folket, prästerna och leviterna. Hilkia,+ Sakarja och Jẹhiel, som var ledare i den sanne Gudens hus, gav prästerna 2 600 påskoffer och 300 tjurar.  Konạnja och hans bröder Semạja och Nẹtanel, tillsammans med Hasạbja, Jẹgiel och Jọsabad, leviternas föreståndare, bidrog med 5 000 påskoffer och 500 tjurar åt leviterna. 10  Man gjorde färdigt alla förberedelser, och prästerna var på sina platser och leviterna i sina avdelningar,+ som kungen hade befallt. 11  De slaktade påskoffren,+ och prästerna stänkte blodet som leviterna gav dem,+ och leviterna flådde djuren.+ 12  Sedan gjorde de i ordning brännoffren och fördelade dem bland folket, som var indelade efter sina släkter, så att offren kunde bäras fram åt Jehova som det står anvisat i Moses bok. De gjorde på samma sätt med tjurarna. 13  De tillagade* påskoffret över elden som seden var,+ och de tillagade de heliga offren i grytor, kokkärl och pannor. Sedan delade de snabbt ut det åt folket. 14  Efter det gjorde de förberedelserna åt sig själva och prästerna, eftersom prästerna, Arons avkomlingar, stod och offrade brännoffren och de feta bitarna ända till kvällen. Därför gjorde leviterna förberedelser åt sig själva och åt prästerna, Arons avkomlingar. 15  Och sångarna, Asafs+ söner, stod på sina poster precis som David,+ Asaf,+ Heman och kungens synskådare Jẹdutun+ hade befallt. Och portvaktarna stod vid de olika portarna.+ Det fanns inget behov för dem att lämna sin tjänst, eftersom deras bröder, leviterna, gjorde förberedelserna åt dem. 16  Och all tjänst för Jehova förbereddes den dagen så att man kunde fira påsken+ och offra brännoffren på Jehovas altare, som kung Josịa hade befallt.+ 17  Alla israeliter som var närvarande firade påsken vid det tillfället och sedan det osyrade brödets högtid i sju dagar.+ 18  Det hade inte firats en sådan påsk i Israel sedan profeten Samuels dagar. Ingen av de andra kungarna i Israel hade firat en sådan påsk som den som firades av Josịa,+ prästerna, leviterna, dem som kom från Juda och Israel och invånarna i Jerusalem. 19  Denna påsk firades under det 18:e året av Josịas regering. 20  Efter allt detta, när Josịa hade återställt templet, kom Neko,+ Egyptens kung, för att strida vid Kạrkemish vid Eufrat. Då drog Josịa ut för att möta honom.+ 21  Därför sände Neko budbärare till honom som sa: ”Vad har du med det här att göra, Judas kung? Det är inte dig jag är ute efter i dag, det är en annan nation jag vill åt. Gud säger att jag ska skynda mig, och jag har hans stöd. Så för din egen skull, sluta gå emot Gud, annars kommer han att krossa dig.” 22  Men Josịa drog sig inte tillbaka, utan förklädde sig+ för att strida mot Neko och lyssnade inte till Nekos ord, som kom från Gud. Och han gav sig in i striden på Megiddoslätten.+ 23  Och bågskyttarna sköt kung Josịa, så han sa till sina tjänare: ”Ta mig härifrån, för jag är svårt sårad.” 24  Hans tjänare lyfte ner Josịa från vagnen och förde honom till hans andra stridsvagn och tog med honom till Jerusalem. Där dog han och blev begravd på sina förfäders gravplats,+ och han sörjdes av folket i Juda och Jerusalem. 25  Jeremia+ sjöng en sorgesång över Josịa, och än i dag sjunger alla sångarna och sångerskorna+ om Josịa i sina sorgesånger. Och man bestämde att de skulle sjungas i Israel, och de är nedtecknade bland sorgesångerna. 26  Josịas historia i övrigt och det han gjorde av lojal kärlek, när han följde det som står i Jehovas lag, 27  ja, allt han gjorde från början till slut, har nedtecknats i ”Krönikan om Israels och Judas kungar”.+

Fotnoter

Ordagrant ”folkets söners”.
Ordagrant ”helga”.
Eller möjligen ”stekte”.