Andra Moseboken 1:1–22

  • Israels folk växer till i Egypten (1–7)

  • Farao förtrycker israeliterna (8–14)

  • Hebreiska barnmorskor räddar liv (15–22)

1  Och detta är namnen på Israels* söner som kom till Egypten med Jakob, var och en med sin familj:*+  Ruben, Simeon, Levi, Juda,+  Isạskar, Sẹbulon, Benjamin,  Dan, Nạftali, Gad och Aser.+  Sammanlagt var det 70 personer som härstammade från Jakob.* Josef var redan i Egypten.+  Med tiden dog Josef+ och alla hans bröder och hela den generationen.  Och israeliterna* fick många barn och började öka kraftigt i antal. De växte och blev ett starkt folk på ovanligt kort tid, så att de uppfyllde landet.+  Längre fram fick Egypten en ny kung, som inte kände till Josef.  Han sa till sitt folk: ”Israeliterna är fler och starkare än vi.+ 10  Vi måste göra något åt situationen, så att de inte blir ännu fler. För om det blir krig kanske de ställer sig på fiendesidan och strider mot oss och lämnar landet.” 11  Därför satte man slavdrivare över dem och tvingade dem till hårt arbete.+ Och de byggde förrådsstäderna Pitom och Rạamses+ åt farao. 12  Men ju mer man förtryckte israeliterna, desto fler blev de och desto mer bredde de ut sig, så att egyptierna fylldes av skräck för dem.+ 13  Man tvingade därför israeliterna att slita hårt som slavar+ 14  och gjorde livet mycket svårt för dem. De fick arbeta med lerbruk och tegel och utföra allt slags arbete på fälten. De tvingades utföra alla former av slavarbete+ under svåra förhållanden. 15  Senare talade Egyptens kung med två hebreiska barnmorskor som hette Sifra och Pua. 16  Han sa: ”När ni hjälper de hebreiska kvinnorna på förlossningspallen och de föder+ en pojke ska ni döda barnet, men om det är en flicka ska ni låta barnet leva.” 17  Men barnmorskorna hade respekt för den sanne Guden och gjorde inte som Egyptens kung sa, utan lät pojkarna leva.+ 18  Efter ett tag kallade Egyptens kung på barnmorskorna och frågade: ”Varför har ni låtit pojkarna leva?” 19  Barnmorskorna svarade: ”Hebreiska kvinnor är inte som egyptiska. De är starka och har redan hunnit föda när barnmorskan kommer dit.” 20  Gud lät det därför gå bra för barnmorskorna, och folket fortsatte att växa och blev mycket starkt. 21  Och eftersom barnmorskorna hade visat respekt för den sanne Guden gav han dem med tiden egna barn. 22  Till sist befallde farao sitt folk: ”Ni ska kasta alla nyfödda hebreiska pojkar i Nilen, men flickorna ska ni låta leva.”+

Fotnoter

Dvs. Jakobs.
Eller ”sitt hushåll”.
Ordagrant ”som utgick från Jakobs länd”.
Ordagrant ”Israels söner”.