Andra Moseboken 14:1–31

  • Israeliterna kommer fram till havet (1–4)

  • Farao förföljer israeliterna (5–14)

  • Israeliterna går igenom Röda havet (15–25)

  • Egyptierna drunknar i havet (26–28)

  • Israeliterna förtröstar på Jehova (29–31)

14  Jehova sa nu till Mose:  ”Säg till israeliterna att vända om och slå läger framför Pi-Hạhirot, mellan Migdol och havet, med Baal-Sefon inom synhåll.+ Där ska ni slå läger vid havet.  Då kommer farao att tro att israeliterna har gått vilse och att de har blivit instängda i vildmarken.  Jag ska låta farao bli hårdhjärtad,+ och han kommer att förfölja dem, och jag ska göra min storhet känd genom att krossa farao och hela hans armé.+ Och egyptierna ska inse att jag är Jehova.”+ Då gjorde israeliterna så.  Senare fick Egyptens kung reda på att folket hade flytt. Då ångrade sig farao och hans tjänare+ och sa: ”Vad är det vi har gjort? Varför släppte vi i väg våra israelitiska slavar?”  Så han spände för sina stridsvagnar och drog ut med sin armé.+  Han tog de 600 bästa vagnarna och alla andra vagnar i Egypten och bemannade dem med krigare.  Jehova lät farao, Egyptens kung, bli hårdhjärtad så att han förföljde israeliterna, som segervissa* var på väg ut ur landet.+  Egyptierna förföljde dem,+ och alla faraos hästar och vagnar och ryttare och hela hans armé hann upp dem där de hade slagit läger vid havet, vid Pi-Hạhirot mitt emot Baal-Sefon. 10  När farao närmade sig upptäckte israeliterna att de var förföljda av egyptierna. De blev skräckslagna och började ropa till Jehova.+ 11  De sa till Mose: ”Fanns det verkligen inga gravplatser i Egypten, eftersom du har fört oss ut i vildmarken för att dö?+ Vad har du gjort mot oss? Varför förde du oss ut ur Egypten? 12  Var det inte det vi sa i Egypten: ’Låt oss vara, så att vi kan fortsätta tjäna egyptierna’? Det hade varit bättre att tjäna egyptierna än att dö här i vildmarken.”+ 13  Då sa Mose till folket: ”Var inte rädda.+ Stå stilla och se hur Jehova räddar er i dag.+ För de egyptier som ni ser i dag kommer ni aldrig att se igen.+ 14  Jehova ska strida för er,+ och ni ska se på i stillhet.” 15  Jehova sa till Mose: ”Varför ropar du till mig? Säg till israeliterna att de ska dra vidare. 16  Lyft upp din stav och sträck ut den över havet och dela det, så att israeliterna kan gå torrskodda rakt igenom havet. 17  Och jag ska låta egyptierna bli hårdhjärtade, så att de följer efter dem. Jag ska göra min storhet känd genom att krossa farao och hela hans armé, hans stridsvagnar och hans ryttare.+ 18  Och egyptierna ska inse att jag är Jehova när jag gör min storhet känd och krossar farao och hans stridsvagnar och ryttare.”+ 19  Den sanne Gudens ängel+ som hade gått framför Israels läger flyttade sig nu och ställde sig bakom dem. Och molnpelaren som hade gått framför dem flyttade sig och ställde sig bakom dem,+ 20  så att den kom in mellan egyptiernas läger och israeliternas läger.+ På ena sidan var den mörk, och på andra sidan lyste den upp natten.+ På det sättet hölls egyptierna på avstånd från israeliterna hela den natten. 21  Mose sträckte nu ut staven över havet,+ och Jehova fick en stark östanvind att blåsa hela natten så att vattnet drevs undan och havet delades,+ och havsbottnen blev till torr mark.+ 22  Israeliterna gick då rakt igenom havet på torr mark,+ medan vattnet stod som en vägg till höger och till vänster om dem.+ 23  Men egyptierna satte efter dem, och alla faraos hästar, stridsvagnar och ryttare förföljde israeliterna, rakt ut i havet.+ 24  Under morgonväkten* såg Jehova ut över egyptiernas armé inifrån pelaren av eld och moln,+ och han skapade kaos och panik bland dem. 25  Han fick hjulen att falla av vagnarna, så att de blev svåra att köra. Egyptierna ropade: ”Vi måste fly från israeliterna, för det är Jehova som strider mot Egypten!”+ 26  Då sa Jehova till Mose: ”Sträck ut din stav över havet, så att vattnet väller tillbaka över egyptierna och deras stridsvagnar och ryttare.” 27  Mose sträckte genast ut staven över havet, och i gryningen vände vattnet tillbaka. När egyptierna flydde såg Jehova till att de sveptes med av vattenmassorna.+ 28  Vattnet dränkte stridsvagnarna, ryttarna och hela faraos armé som hade gett sig ut i havet efter israeliterna.+ Inte en enda tilläts överleva.+ 29  Men israeliterna gick på torr mark på havsbottnen,+ och vattnet stod som en vägg till höger och till vänster om dem.+ 30  Den dagen räddade Jehova Israel från egyptierna,+ och israeliterna såg egyptiernas döda kroppar ligga på stranden. 31  När de såg vilken stor kraft* Jehova använde mot egyptierna fylldes de av djup respekt för Jehova, och de litade på Jehova och på hans tjänare Mose.+

Fotnoter

Ordagrant ”med upplyft hand”.
Dvs. från ca kl. 2 till kl. 6.
Ordagrant ”hand”.