Andra Moseboken 16:1–36
16 Israels folk lämnade Elim och kom så småningom till Sins vildmark,+ som ligger mellan Elim och Sinai. Det var den 15:e dagen i andra månaden efter att de hade lämnat Egypten.
2 Sedan började hela Israels folk klaga på Mose och Aron i vildmarken.+
3 Israeliterna sa till dem: ”Om Jehova ändå hade dödat oss i Egypten, där vi satt vid köttgrytorna+ och kunde äta oss mätta på bröd. Men nu har ni fört oss ut i vildmarken för att hela folket ska svälta ihjäl.”+
4 Då sa Jehova till Mose: ”Jag ska låta det regna bröd från himlen,+ och alla ska gå ut och samla så mycket de behöver dag för dag.+ Så ska jag pröva dem och se om de följer min lag eller inte.+
5 Men den sjätte dagen+ ska de samla in och tillreda dubbelt så mycket som de brukar.”+
6 Mose och Aron sa då till israeliterna: ”I kväll kommer ni att inse att det är Jehova som har fört er ut ur Egypten.+
7 I morgon bitti ska ni få se Jehovas stora härlighet, för Jehova har hört att ni klagar på honom. Varför klagar ni på oss? Vi är ju ingenting.”
8 Mose fortsatte: ”I kväll ska Jehova ge er kött att äta och i morgon bitti bröd tills ni blir mätta, och då kommer ni att förstå att Jehova har hört hur ni klagar på honom. För vilka är vi? Det är inte oss ni klagar på, utan på Jehova.”+
9 Sedan sa Mose till Aron: ”Säg till Israels folk: ’Träd fram inför Jehova, för han har hört hur ni klagar.’”+
10 När Aron hade talat till folket vände de sig mot vildmarken, och då visade sig Jehovas härlighet i molnet.+
11 Jehova fortsatte tala till Mose:
12 ”Jag har hört hur israeliterna klagar.+ Säg till dem: ’I skymningen* ska ni få kött att äta, och i morgon bitti ska ni få bröd tills ni blir mätta.+ Då ska ni inse att jag är Jehova, er Gud.’”+
13 Den kvällen kom det vaktlar i sådana mängder att de täckte lägret,+ och på morgonen låg det dagg runt hela lägret.
14 När daggen dunstat låg det ett lager tunna flingor på marken+ som liknade rimfrost.
15 När israeliterna såg det sa de till varandra: ”Vad är det här?” för de visste inte vad det var. Mose svarade: ”Det här är brödet som Jehova har gett er.+
16 Jehova har sagt: ’Ni ska samla så mycket som var och en behöver. Hämta ett gomermått*+ per person till dem som bor i ert tält.’”
17 Och israeliterna gjorde så. Några samlade mycket, andra samlade lite.
18 När de sedan mätte upp det med gomermåttet hade den som samlat mycket inte för mycket, och den som samlat lite hade inte för lite.+ Alla hade fått det de behövde.
19 Sedan sa Mose till dem: ”Ingen får spara något av det tills i morgon.”+
20 Men de lyssnade inte på Mose. En del sparade lite av det till nästa dag, och då blev det fullt av mask och luktade illa, och Mose blev arg på dem.
21 Varje morgon samlade var och en så mycket som behövdes. När solen började värma smälte resten bort.
22 Den sjätte dagen samlade de dubbelt så mycket,+ två gomermått per person. Alla folkets hövdingar gick då till Mose och berättade det.
23 Då sa han till dem: ”Det är precis som Jehova har sagt. I morgon är det en vilodag,* en helig sabbat åt Jehova.+ Baka det som ska bakas, och koka det som ska kokas.+ Ta vara på det som blir över och spara det tills i morgon.”
24 Så man sparade det till nästa morgon, som Mose hade sagt, och det började inte lukta illa och det kom inte mask i det.
25 Då sa Mose: ”Ät det i dag, för i dag är det sabbat åt Jehova. I dag kommer ni inte att hitta något på marken.
26 Sex dagar kan ni samla in det, men på sjunde dagen, på sabbaten,+ kommer det inte att finnas något att samla.”
27 Ändå var det några som gick ut den sjunde dagen för att samla, men de hittade inget.
28 Då sa Jehova till Mose: ”Hur länge ska ni vägra att hålla mina bud och mina lagar?+
29 Glöm aldrig sabbaten som Jehova har gett er.+ Det är därför han ger er bröd för två dagar den sjätte dagen. Alla måste stanna där de är, ingen får gå i väg någonstans den sjunde dagen.”
30 Och folket firade sabbaten* den sjunde dagen.+
31 Israeliterna kallade brödet ”manna”.* Det var vitt som korianderfrö och smakade som honungskaka.+
32 Sedan sa Mose: ”Så här har Jehova sagt: ’Fyll ett gomermått med manna och spara det i generation efter generation,+ så att era efterkommande får se det bröd som jag gav er att äta i vildmarken när jag förde er ut ur Egypten.’”
33 Och Mose sa till Aron: ”Ta ett gomermått manna och lägg det i en kruka och ställ den inför Jehova. Den ska vara kvar där i generation efter generation.”+
34 Aron gjorde precis som Jehova hade befallt Mose. Han ställde krukan framför Vittnesbördet*+ för att förvaras där.
35 Israeliterna åt manna i 40 år,+ ända tills de kom till bebott land.+ De åt manna tills de kom fram till gränsen mot Kanaan.+
36 För övrigt: en gomer är en tiondels efa.*
Fotnoter
^ Ordagrant ”Mellan de två kvällarna”.
^ Dvs. ca 2,2 l. Se Tillägg B14.
^ Eller ”ska det vara en sabbatshögtid”.
^ Eller ”vilade”.
^ Förmodligen från det hebreiska uttryck som återgetts ”Vad är det här?” (Se vers 15.)
^ Tydligtvis en låda där man förvarade viktiga dokument.
^ En efa motsvarade 22 l. Se Tillägg B14.
