Andra Moseboken 33:1–23
33 Jehova sa till Mose: ”Ta med dig folket som du förde ut ur Egypten, och gå till det land som jag med ed lovade att ge åt Abrahams, Isaks och Jakobs efterkommande.+
2 Jag ska sända en ängel framför dig+ och driva bort kanaanéerna, amoréerna, hettiterna, perisséerna, hivéerna och jebuséerna.+
3 Dra in i ett land som flödar av mjölk och honung.+ Men jag ska inte dra upp tillsammans med er, för ni är ett upproriskt* folk,+ och jag skulle kanske utplåna er längs vägen.”+
4 När folket fick höra dessa hårda ord blev de sorgsna, och ingen tog på sig sina smycken.
5 Jehova sa till Mose: ”Säg till israeliterna: ’Ni är ett upproriskt* folk.+ På ett ögonblick skulle jag kunna gå igenom ert läger och utplåna er.+ Så bär inga smycken medan jag överväger vad jag ska göra med er.’”
6 Från och med det här tillfället vid berget Horeb bar israeliterna därför inte längre* sina smycken.
7 Mose tog sedan sitt tält och slog upp det lite utanför lägret, och han kallade det mötestältet. Alla som sökte svar av Jehova+ fick gå ut till mötestältet utanför lägret.
8 När Mose gick ut till tältet reste sig hela folket och ställde sig vid ingången till sina egna tält, och de iakttog honom tills han hade gått in.
9 Varje gång Mose gick in i tältet sänkte sig molnpelaren+ och stod stilla vid ingången till tältet medan Gud talade med Mose.+
10 När folket såg molnpelaren vid ingången till tältet bugade sig alla vid ingången till sitt eget tält.
11 Jehova talade med Mose ansikte mot ansikte,+ precis som när en människa talar med en annan människa. När Mose gick tillbaka till lägret stannade hans tjänare och medhjälpare+ Josua,+ Nuns son, kvar vid tältet.
12 Mose sa till Jehova: ”Du har bett mig att leda det här folket, men du har inte sagt vem du ska sända tillsammans med mig. Och du har sagt: ’Jag känner dig väl,* och jag har godkänt dig.’
13 Om jag nu har fått ditt godkännande, lär mig då dina vägar,+ det ber jag dig, så att jag kan lära känna dig och fortsätta ha ditt godkännande. Och glöm inte att den här nationen är ditt folk.”+
14 Då sa Gud: ”Jag ska själv* gå med dig,+ och jag ska ge dig frid.”*+
15 Mose sa: ”Om du* inte går med oss, låt oss då stanna kvar här.
16 Hur ska man kunna veta att du har godkänt mig och ditt folk om du inte går med oss?+ Hur ska jag och ditt folk kunna särskiljas från alla andra folk på jordens yta?”+
17 Då sa Jehova till Mose: ”Även detta som du ber om ska jag göra, för jag har godkänt dig, och jag känner dig väl.”*
18 Mose sa: ”Jag ber dig, låt mig få se din storhet.”
19 Men han sa: ”Jag ska låta dig få se all min godhet och förkunna namnet Jehova för dig.+ Och jag ska visa välvilja mot den som jag vill visa välvilja, och jag ska visa barmhärtighet mot den som jag vill visa barmhärtighet.”+
20 Och han tillade: ”Men du kan inte få se mitt ansikte, för ingen människa kan se mig och leva.”
21 Jehova fortsatte: ”Här är en plats bredvid mig. Ställ dig på klippan.
22 Jag ska ställa dig i en klyfta i berget när jag går förbi i min prakt, och jag ska täcka dig med min hand tills jag har passerat.
23 Sedan ska jag ta bort min hand, och du ska få se min rygg. Men mitt ansikte får ingen se.”+
Fotnoter
^ Ordagrant ”hårdnackat”.
^ Ordagrant ”hårdnackat”.
^ Ordagrant ”tog Israels söner av sig”.
^ Eller ”har utvalt dig”. Ordagrant ”känner dig vid namn”.
^ Ordagrant ”Mitt ansikte ska”.
^ Ordagrant ”vila”.
^ Ordagrant ”ditt ansikte”.
^ Eller ”har utvalt dig”. Ordagrant ”känner dig vid namn”.
