Andra Moseboken 34:1–35
34 Sedan sa Jehova till Mose: ”Hugg ut två stentavlor, likadana som de första.+ På dem ska jag skriva samma ord som stod på de första tavlorna,+ de som du slog sönder.+
2 I morgon bitti ska du vara redo, för då ska du gå upp på berget Sinai och ställa dig inför mig på bergets topp.+
3 Men ingen får följa med dig, och ingen annan får visa sig någonstans på berget. Ni får inte ens låta era får eller kor beta framför berget.”+
4 Så Mose högg ut två stentavlor, likadana som de första. Tidigt nästa morgon gick han upp på berget Sinai, precis som Jehova hade befallt honom, och han hade med sig de båda stentavlorna.
5 Jehova steg sedan ner+ i molnet och ställde sig hos honom och förkunnade sitt namn, Jehova.+
6 Och Jehova gick förbi och ropade: ”Jehova, Jehova, en barmhärtig+ och medkännande*+ Gud, som är tålmodig*+ och överflödar av lojal kärlek*+ och sanning.*+
7 Han visar lojal kärlek mot tusentals,+ förlåter orätta handlingar och överträdelse och synd,+ men han låter inte den skyldige gå ostraffad.+ Han låter straffet för synd komma över barn och barnbarn, över den tredje och den fjärde generationen.”+
8 Mose föll genast ner på knä och böjde sig mot marken.
9 Han sa: ”Om du har godkänt mig, Jehova, så ber jag dig, Jehova, gå med oss och var mitt ibland oss,+ trots att vi är ett upproriskt* folk,+ och förlåt oss våra orätta handlingar och vår synd+ och gör oss till din egendom.”
10 Då svarade han: ”Jag sluter ett förbund med er: Inför hela ditt folk ska jag göra sådana underverk som aldrig tidigare har gjorts* någonstans på hela jorden eller bland några nationer.+ Och alla folk ni lever bland ska se Jehovas gärningar, för jag gör något fantastiskt med er.+
11 Lyssna på det som jag befaller er i dag.+ Jag driver bort amoréerna, kanaanéerna, hettiterna, perisséerna, hivéerna och jebuséerna för er.+
12 Se till att ni aldrig sluter ett förbund med invånarna i det land som ni är på väg till,+ för det skulle kunna bli en snara för er.+
13 Ni ska riva ner deras altaren, krossa deras heliga stoder och hugga ner deras heliga pålar.*+
14 Ni ska inte böja er ner för någon annan gud,+ eftersom Jehova är känd för att kräva fullständig hängivenhet.* Ja, han är en Gud som kräver fullständig hängivenhet.+
15 Se till att ni aldrig sluter ett förbund med landets invånare. För när de tillber* sina gudar och offrar åt dem+ kommer säkert någon av dem att bjuda in er, och ni kommer att äta av hans offer.+
16 Sedan kommer era söner att gifta sig med deras döttrar,+ och dessa kvinnor kommer att tillbe* sina gudar och få era söner att också tillbe* dem.+
17 Du ska inte göra gudar i gjuten metall.+
18 Du ska fira det osyrade brödets högtid.+ Du ska äta osyrat bröd, precis som jag har befallt dig, i sju dagar vid den bestämda tiden i månaden abib,*+ för det var i månaden abib som du drog ut ur Egypten.
19 Alla förstfödda av hankön* är mina,+ även bland boskapen, oavsett om det är en tjur eller ett får.+
20 En förstfödd åsna ska du friköpa med ett får. Men om du inte friköper den ska du bryta nacken på den. Varje förstfödd son ska friköpas.+ Ingen får träda fram inför mig tomhänt.
21 Sex dagar ska du arbeta, men den sjunde dagen ska du vila.*+ Även om det är plöjningstid eller skördetid ska du vila.
22 Och du ska fira veckohögtiden med det första mogna vetet som du skördar, och vid årsskiftet ska du fira bärgningshögtiden.*+
23 Tre gånger om året ska alla män bland er träda fram inför den sanne Herren, Jehova, Israels Gud.+
24 För jag ska driva bort folken för er,+ och jag ska utvidga ert område. Ingen ska försöka inta ert land när ni tre gånger om året drar upp för att komma inför Jehova, er Gud.
25 Du ska inte bära fram blodet från det som offras till mig* tillsammans med något syrat.+ Och påskhögtidens offer får inte sparas till nästa morgon.+
26 Du ska bära fram det bästa av den första grödan som mognar på din mark till Jehovas, din Guds, hus.+
Du ska inte koka en killing i dess mors mjölk.”+
27 Jehova sa vidare till Mose: ”Skriv ner dessa ord,+ för med dessa ord som grund sluter jag ett förbund med dig och Israel.”+
28 Och Mose stannade där hos Jehova i 40 dagar och 40 nätter, utan att äta eller dricka.+ Och han* skrev förbundets ord, de tio buden,* på tavlorna.+
29 Sedan gick Mose ner från berget Sinai, och han hade med sig Vittnesbördets* två tavlor.+ Men han visste inte att hans ansikte strålade därför att han hade talat med Gud.
30 När Aron och alla israeliterna fick syn på Mose och såg att hans ansikte strålade vågade de inte gå fram till honom.+
31 Men Mose ropade på dem, så Aron och alla folkets hövdingar gick fram till honom, och Mose pratade med dem.
32 Sedan kom israeliterna fram till honom, och han gav dem alla de bud som Jehova hade gett honom på berget Sinai.+
33 Varje gång Mose hade slutat tala till dem täckte han ansiktet med en slöja.+
34 Men när Mose trädde fram inför Jehova för att tala med honom tog han bort slöjan.+ Sedan gick han ut och berättade för israeliterna vilka bud han hade fått.+
35 Israeliterna såg att Moses ansikte strålade, och han täckte återigen ansiktet med slöjan tills han gick in för att tala med Gud.*+
Fotnoter
^ Eller ”nådig”.
^ Eller ”sen till vrede”.
^ Eller ”kärleksfull omtanke”.
^ Eller ”trofasthet”.
^ Ordagrant ”hårdnackat”.
^ Eller ”skapats”.
^ Se Ordförklaringar.
^ Eller ”Jehova är känd för att inte tolerera någon rivalitet”. Ordagrant ”Jehovas namn är Svartsjuka”.
^ Eller ”bedriver prostitution med”.
^ Eller ”bedriva prostitution med”.
^ Eller ”bedriva prostitution med”.
^ Se Tillägg B15.
^ Ordagrant ”Allt som öppnar livmodern”.
^ Eller ”hålla sabbat”.
^ Kallas även lövhyddohögtiden.
^ Eller ”från mitt slaktoffer”.
^ Syftar uppenbarligen på Jehova. Se vers 1.
^ Ordagrant ”de tio orden”. Även kända som dekalogen.
^ Se Ordförklaringar.
^ Ordagrant ”honom”.
