Andra Samuelsboken 10:1–19

  • Ammon och Aram besegras (1–19)

10  En tid därefter dog ammoniternas+ kung, och han efterträddes av sin son Hanun.+  Då sa David: ”Jag vill visa lojal kärlek mot Hanun, Nahas son, precis som hans far visade lojal kärlek mot mig.” David sände därför sina tjänare för att trösta honom i sorgen efter hans far. Men när Davids tjänare kom till ammoniternas område  sa ammoniternas furstar till sin herre Hanun: ”Tror du att det är för att hedra din far som David har sänt män för att trösta dig? Nej, David har sänt dem för att utforska staden och spionera på den och erövra den.”  Så Hanun tog Davids tjänare och rakade av dem halva skägget+ och skar av deras kläder på mitten, över baken,* och skickade i väg dem.  När David fick höra det sände han män för att möta dem, för de kände sig mycket förödmjukade. Kungen sa till dem: ”Stanna i Jeriko+ tills era skägg har vuxit ut igen. Sedan kan ni komma tillbaka.”  Med tiden förstod ammoniterna att David hade börjat hata dem,* så de sände bud och lejde araméer från Bet-Rehob+ och från Soba,+ 20 000 fotsoldater, och de lejde Maạkas+ kung med 1 000 man och 12 000 man från Istob.*+  När David fick höra det skickade han i väg Joab och hela armén, däribland de skickligaste krigarna.+  Och ammoniterna drog ut och ställde upp sig i stridsformering vid ingången till stadsporten, medan araméerna från Soba och Rehob stod för sig själva på öppna fältet tillsammans med Istob* och Maạka.  När Joab märkte att anfallen kom både framifrån och bakifrån valde han ut några av Israels bästa krigare och ställde upp dem i stridsformering för att möta araméerna.+ 10  Han gav sin bror Ạbisaj+ befälet över resten av männen för att de skulle ställa upp sig i stridsformering mot ammoniterna.+ 11  Sedan sa Joab: ”Om araméerna blir för starka för mig ska du komma till min undsättning, och om ammoniterna blir för starka för dig ska jag komma till din undsättning. 12  Vi måste vara starka och modiga+ för vårt folk och för vår Guds städer. Och Jehova kommer att göra sin del.”+ 13  Sedan gick Joab och hans män till anfall mot araméerna, som flydde för honom.+ 14  När ammoniterna såg att araméerna hade tagit till flykten, flydde de för Ạbisaj och tog sig tillbaka in i staden. Efter den här striden mot ammoniterna återvände Joab till Jerusalem. 15  När araméerna såg att israeliterna hade besegrat dem grupperade de om sig.+ 16  Hadadẹser+ sände bud efter araméerna i trakten av Floden,*+ och de kom till Helam, ledda av Sobak, Hadadẹsers befälhavare. 17  Detta blev rapporterat för David, och han samlade hela Israels armé och gick över Jordan och kom till Helam. Araméerna ställde upp sig i stridsformering och började strida mot David.+ 18  Men araméerna drevs på flykten, och David dödade 700 vagnförare och 40 000 ryttare i den arameiska armén. Han högg även ner befälhavaren Sobak så att han dog.+ 19  Så fort Hadadẹsers alla lydkungar såg att de hade blivit besegrade slöt de fred med Israel och blev deras undersåtar.+ Efter det här vågade araméerna inte hjälpa ammoniterna igen.

Fotnoter

Eller ”vid midjan”.
Eller ”att de hade blivit en stank för David”.
Eller ”av Tobs män”.
Eller ”männen från Tob”.
Dvs. Eufrat.