Andra Samuelsboken 14:1–33
14 Nu fick Joab, Serụjas son,+ veta att kungen längtade efter Ạbsalom.+
2 Därför sände Joab bud och lät hämta en klok kvinna från Tekọa.+ Han sa till henne: ”Låtsas att du sörjer. Klä dig i sorgkläder och smörj inte in dig med olja.+ Det ska se ut som att du har sörjt någon under lång tid.
3 Och du ska gå in till kungen och säga så här.” Sedan lade Joab orden i hennes mun.
4 Kvinnan från Tekọa kom så in till kungen. Hon föll på knä och bugade sig med ansiktet mot marken och sa: ”Hjälp mig, min kung!”
5 Kungen frågade henne: ”Vad gäller saken?” Hon svarade: ”Jag är änka, min man är död.
6 Och jag, din tjänstekvinna, hade två söner som började slåss med varandra ute på fälten. Det fanns ingen som kunde gå emellan, så den ene slog ner och dödade den andre.
7 Och nu har hela släkten vänt sig mot mig och säger: ’Lämna ut honom som slog ihjäl sin bror, så att vi kan döda honom som hämnd för att han tog sin brors liv,+ trots att det innebär att vi dödar arvingen!’ De vill släcka det sista glödande kol som jag har.* Då har min man varken ett namn eller någon avkomling* kvar på jordens yta.”
8 Kungen sa till kvinnan: ”Du kan gå hem nu, jag ska ta hand om saken.”
9 Då sa kvinnan från Tekọa till kungen: ”Min herre och kung, skulden vilar på mig och min fars hus, men kungen och hans tron är utan skuld.”
10 Kungen svarade: ”Om någon säger något mer till dig om det här, så för hit honom, så ska jag se till att han aldrig besvärar dig igen.”
11 Men hon sa: ”Jag ber dig, min kung, kom ihåg Jehova, din Gud, så att blodshämnaren+ inte gör skadan större och tar livet av min son.” Då sa han: ”Så sant Jehova lever,+ inte ett hår på din sons huvud ska falla till marken.”
12 Kvinnan sa: ”Jag ber dig, låt din tjänstekvinna få säga ytterligare några ord till min herre kungen.” Han sa: ”Tala!”
13 Kvinnan fortsatte: ”Varför har du i så fall planerat att göra på detta sätt mot Guds folk?+ När kungen säger detta dömer han sig själv, för kungen låter inte sin förskjutne son komma tillbaka.+
14 Vi kommer alla att dö och bli som vatten som hälls ut på marken och som inte kan samlas upp igen. Men Gud vill inte ta någons liv,* utan han letar efter möjligheter att låta den som han har förskjutit få komma tillbaka.
15 Jag har kommit in för att säga detta till min herre och kung, därför att jag blev rädd för folket. Så jag tänkte att om jag bara fick tala med kungen kanske han skulle göra det hans tjänstekvinna ber om.
16 Jag hoppades att kungen skulle lyssna och rädda mig från den man som ville utplåna både mig och min ende son från den egendom* som Gud har gett oss.+
17 Jag tänkte: ’Min herre kungens ord kommer att ge mig lindring.’ För min herre och kung är som en av den sanne Gudens änglar och kan skilja mellan gott och ont. Må Jehova, din Gud, vara med dig.”
18 Då sa kungen till kvinnan: ”Var snäll och svara ärligt på min fråga nu.” Kvinnan svarade: ”Tala, min herre och kung.”
19 Kungen frågade: ”Är det Joab som ligger bakom allt det här?”+ Hon svarade: ”Så sant du lever, min herre och kung, det är precis som* min herre kungen säger. Det var din tjänare Joab som instruerade mig och lade orden i min mun.
20 Din tjänare Joab har gjort detta för att saken ska komma i ett annat ljus. Men min herre är lika vis som den sanne Gudens ängel och känner till allt som händer i landet.”
21 Därefter sa kungen till Joab: ”Jag ska göra dig till viljes.+ Gå och hämta hem den unge Ạbsalom.”+
22 Då föll Joab på knä och bugade sig med ansiktet mot marken och lovprisade kungen. Han sa: ”Nu vet jag att du är välvilligt inställd till mig, min herre och kung, eftersom kungen gör det hans tjänare ber om.”
23 Sedan gav sig Joab av till Gesur+ för att ta med sig Ạbsalom till Jerusalem.
24 Men kungen sa: ”Han får gå hem till sig, men mig får han inte träffa.” Så Ạbsalom återvände hem och kom inte inför kungen.
25 Ingen man i hela Israel var så beundrad för sitt utseende som Ạbsalom. Han var fulländad från topp till tå.
26 När han klippte sig mot slutet av varje år (annars blev håret för tungt), så vägde håret 200 siklar* efter den kungliga viktstenen.*
27 Ạbsalom fick tre söner+ och en dotter, som hette Tamar. Hon var en mycket vacker kvinna.
28 Ạbsalom bodde i Jerusalem i två hela år utan att få komma in till kungen.+
29 Så Ạbsalom kallade på Joab för att skicka honom till kungen, men han ville inte komma. Då kallade han på Joab igen, för andra gången, men han vägrade fortfarande att komma.
30 Till slut sa han till sina tjänare: ”Joabs åker ligger bredvid min, och han odlar korn där. Gå och bränn upp den.” Då satte Ạbsaloms tjänare eld på den.
31 Då gick Joab hem till Ạbsalom och frågade honom: ”Varför har dina tjänare satt eld på min åker?”
32 Ạbsalom svarade: ”Du fick ju meddelandet att jag ville skicka dig till kungen för att fråga honom: ’Varför skulle jag komma hit från Gesur?+ Det hade varit bättre för mig att stanna kvar där. Låt mig gå in till kungen nu, och om jag är skyldig till något får han döda mig.’”
33 Då gick Joab till kungen och berättade det för honom. Sedan kallade kungen på Ạbsalom, och han kom in och föll på knä och bugade sig mot marken inför kungen. Och kungen kysste honom.+
Fotnoter
^ Dvs. det sista hoppet om avkomlingar.
^ Ordagrant ”kvarleva”.
^ Ordagrant ”arvedel”.
^ Eller ”ingen kan vika av åt höger eller åt vänster från det”.
^ Dvs. ca 2,3 kg. Se Tillägg B14.
^ Detta kan ha varit en standardvikt som förvarades i det kungliga palatset eller en ”kunglig” sikel som skilde sig från den vanliga sikeln.
