Fjärde Moseboken 12:1–16
12 Nu började Mirjam och Aron kritisera Mose på grund av hans kushitiska hustru. Han hade nämligen gift sig med en kushitisk kvinna.+
2 De sa: ”Är det bara genom Mose som Jehova har talat? Visst har han talat genom oss också?”+ Och Jehova hörde vad de sa.+
3 Men Mose var mycket ödmjuk,* ödmjukast av alla+ på jorden.
4 Jehova sa genast till Mose, Aron och Mirjam: ”Gå ut till mötestältet, alla tre.” Då gick alla tre dit.
5 Och Jehova steg ner i molnpelaren+ och ställde sig vid ingången till tältet. Han kallade på Aron och Mirjam, och båda steg fram.
6 Han sa: ”Hör på mig. Om det fanns en profet för Jehova bland er skulle jag visa mig för honom i en syn+ och tala till honom i en dröm.+
7 Men det gäller inte min tjänare Mose. Honom har jag anförtrott hela mitt hus.*+
8 Jag talar med honom ansikte mot ansikte,*+ helt öppet och inte i gåtor. Det är Jehovas gestalt han ser. Så hur vågar ni kritisera min tjänare Mose?”
9 Jehovas vrede flammade mot dem, och han lämnade dem.
10 När molnet flyttade sig från tältet upptäckte Mirjam plötsligt att hon fått spetälska och var vit som snö!+ Aron vände sig mot Mirjam, och så fort han såg att hon fått spetälska+
11 sa han till Mose: ”Jag ber dig, min herre, straffa oss inte för vår synd! Vi handlade verkligen oförståndigt.
12 Snälla, låt henne inte vara som ett dödfött foster som är halvt förruttnat när det föds!”
13 Då ropade Mose till Jehova: ”Gud, jag ber dig, gör henne frisk igen!”+
14 Jehova svarade Mose: ”Om hennes far hade spottat henne i ansiktet skulle hon ha varit förödmjukad i sju dagar. Sätt henne därför i karantän i sju dagar utanför lägret.+ Sedan får hon släppas in igen.”
15 Så Mirjam sattes i karantän utanför lägret i sju dagar,+ och folket bröt inte upp förrän Mirjam hade kommit tillbaka.
16 Sedan bröt folket upp från Hạserot+ och slog läger i Parans vildmark.+
Fotnoter
^ Eller ”mild”.
^ Ordagrant ”I hela mitt hus visar han sig trogen”.
^ Ordagrant ”mun till mun”.
