Fjärde Moseboken 20:1–29
20 I första månaden kom hela Israels folk in i Zins vildmark, och de slog sig ner i Kades.+ Det var där Mirjam+ dog och blev begravd.
2 Men det fanns inget vatten till folket,+ och de gick samman mot Mose och Aron.
3 De klagade på Mose+ och sa: ”Om vi ändå hade fått dö när våra bröder dog inför Jehova!
4 Varför har ni fört Jehovas församling ut i den här vildmarken? Vi och vår boskap kommer att dö här!+
5 Varför har ni fört oss ut ur Egypten och tagit oss till det här hemska stället?+ Här växer varken säd eller fikon eller vindruvor eller granatäpplen, och vi har inget vatten att dricka.”+
6 Då lämnade Mose och Aron folkskaran och gick bort till mötestältets ingång. De kastade sig ner med ansiktet mot marken, och Jehovas härlighet visade sig för dem.+
7 Då sa Jehova till Mose:
8 ”Ta staven och kalla samman folket, du och din bror Aron. Och ni ska tala till klippan inför deras ögon, och den ska ge er vatten. Du ska få fram vatten ur klippan, så att folket och boskapen kan dricka.”+
9 Då tog Mose staven som låg inför Jehova,+ precis som han hade blivit befalld.
10 Sedan kallade Mose och Aron samman folket framför klippan, och Mose sa till dem: ”Hör nu, era upprorsmakare! Ska vi behöva skaffa fram vatten åt er ur den här klippan?”+
11 Mose lyfte handen och slog med staven två gånger på klippan, och det vällde fram mycket vatten, och folket och boskapen började dricka.+
12 Senare sa Jehova till Mose och Aron: ”Eftersom ni inte litade på mig och inte höll mig helig inför Israels folk, ska ni inte få föra in folket i det land som jag ska ge dem.”+
13 Detta är Merịbas* vatten,+ där israeliterna klagade på Jehova, och där visade han dem att han är helig.
14 Mose sände sedan bud från Kades till kungen i Edom:+ ”Så här säger din bror Israel:+ ’Du känner ju till alla svårigheter som vi har gått igenom.
15 Våra förfäder flyttade till Egypten,+ och där bodde vi i många år.*+ Men egyptierna behandlade både våra förfäder och oss illa.+
16 Till slut ropade vi högt till Jehova,+ och han hörde oss och sände en ängel+ och förde oss ut ur Egypten. Och nu är vi i Kades, en stad som gränsar till ditt område.
17 Vi ber om lov att få passera genom ditt land. Vi kommer inte att gå över åkrar eller vingårdar eller dricka vatten ur brunnarna. Vi kommer att gå längs Kungsvägen och inte vika av vare sig åt höger eller åt vänster förrän vi har passerat genom ditt område.’”+
18 Men kungen i Edom svarade honom: ”Nej, ni får inte passera genom mitt område. Gör ni det drar jag ut och möter er med svärd.”
19 Då sa israeliterna till honom: ”Vi kommer att gå längs landsvägen, och om vi och vår boskap dricker av ditt vatten ska vi betala för det.+ Det enda vi vill är att passera igenom till fots.”+
20 Men han sa: ”Ni får inte passera igenom.”+ Och kungen i Edom drog ut för att möta dem med en stor och mäktig armé.*
21 Kungen i Edom vägrade alltså att låta israeliterna passera genom hans område, så de vek undan för honom.+
22 Hela folket, alla israeliter, bröt upp från Kades och kom till berget Hor.+
23 Där, vid berget Hor vid gränsen till Edom, sa Jehova till Mose och Aron:
24 ”Aron ska samlas till sina förfäder.*+ Han ska inte komma in i det land som jag ska ge israeliterna, eftersom ni trotsade min befallning om Merịbas vatten.+
25 Ta med Aron och hans son Eleạsar upp på berget Hor.
26 Och ta av Aron prästkläderna+ och klä hans son Eleạsar+ i dem, och Aron ska dö där.”*
27 Mose gjorde som Jehova hade befallt, och de gick upp på berget Hor inför ögonen på hela folket.
28 Mose tog av Aron hans prästkläder och klädde hans son Eleạsar i dem. Sedan dog Aron där på toppen av berget.+ Och Mose och Eleạsar gick ner från berget.
29 När folket förstod att Aron hade dött sörjde hela Israel honom i 30 dagar.+
Fotnoter
^ Betyder ”gräl”, ”klagan”.
^ Ordagrant ”dagar”.
^ Ordagrant ”med ett stort folk och en stark hand”.
^ Ett poetiskt uttryck för döden.
^ Ordagrant ”ska samlas och dö där”.
