Fjärde Moseboken 32:1–42
-
Bosättningar öster om Jordan (1–42)
32 Rubeniterna+ och gaditerna+ hade mycket stora hjordar, och de lade märke till att Jaser+ och Gilead var bra områden för boskap.
2 De gick därför till Mose, prästen Eleạsar och folkets hövdingar och sa:
3 ”Ạtarot, Dibon, Jaser, Nimra, Hesbon,+ Eleạle, Sebam, Nebo+ och Beon,+
4 det område som Jehova har besegrat inför Israels folk,+ är ett bra område för boskap, och dina tjänare har stora hjordar.”+
5 De fortsatte: ”Om du ser på oss med välvilja, ge oss detta landområde så att det blir vårt. Låt dina tjänare slippa gå över Jordan.”
6 Då sa Mose till gaditerna och rubeniterna: ”Skulle ni stanna här medan era bröder drar ut i krig?
7 Varför skulle ni avskräcka Israels folk från att korsa floden och dra in i det land som Jehova ska ge dem?
8 Det var ju så era fäder gjorde när jag skickade ut dem från Kạdes-Barnẹa för att utforska landet.+
9 De gav sig i väg till Eskoldalen*+ och såg landet, men sedan skrämde de upp folket så att de inte vågade dra in i det land som Jehova skulle ge dem.+
10 Den dagen flammade Jehovas vrede upp, och han svor denna ed:+
11 ’Ingen av de män från 20 års ålder och uppåt som drog ut ur Egypten ska få se det land+ som jag lovade att ge Abraham, Isak och Jakob,+ eftersom de inte har följt mig helhjärtat,
12 ingen utom Kaleb,+ kenissiten Jefụnnes son, och Josua,+ Nuns son, eftersom de har följt Jehova helhjärtat.’+
13 Jehovas vrede flammade upp mot Israel, och han lät dem vandra omkring i vildmarken i 40 år,+ tills hela den generation som gjorde det som var ont i Jehovas ögon var borta.+
14 Och nu beter ni er lika illa som era syndfulla fäder och ökar Jehovas brinnande vrede mot Israel.
15 Om ni slutar följa honom kommer han återigen att lämna kvar israeliterna i vildmarken, och då drar ni olycka över hela folket.”
16 Senare gick de fram till honom och sa: ”Låt oss bygga stenfållor här åt våra hjordar och städer åt våra barn.
17 Men själva ska vi dra ut i spetsen för israeliterna, rustade för krig,+ och fortsätta ända tills vi fört dem dit de ska. Under tiden ska våra barn bo i de befästa städerna, skyddade från landets invånare.
18 Vi ska inte återvända hem förrän alla israeliter har fått sina landområden.*+
19 Vi ska inte få något landområde bland dem på andra sidan Jordan, eftersom vi har fått vårt landområde på östra sidan Jordan.”+
20 Mose svarade: ”Om ni gör så, om ni rustar er för krig inför Jehova+
21 och går över Jordan inför Jehova när han driver bort sina fiender+
22 ända tills landet är erövrat inför Jehova,+ då kan ni återvända+ och vara fria från skuld mot Jehova och mot Israel. Sedan ska detta område bli ert inför Jehova.+
23 Men om ni inte gör så, då har ni syndat mot Jehova, och ni ska veta att synden kommer att hinna i kapp er.
24 Ni kan bygga städer åt era barn och fållor åt era hjordar,+ men ni måste hålla vad ni har lovat.”
25 Gaditerna och rubeniterna sa till Mose: ”Dina tjänare ska göra som du befaller, herre.
26 Våra barn, våra hustrur och alla våra djur ska stanna kvar i Gileads städer,+
27 men dina tjänare, alla som är rustade för krig, ska gå över floden och strida inför Jehova,+ precis som du har sagt, herre.”
28 Mose gav då befallning om dem till prästen Eleạsar, till Josua, Nuns son, och till släktöverhuvudena i Israels stammar.
29 Mose sa till dem: ”Om alla gaditer och rubeniter som är rustade för krig inför Jehova går över Jordan tillsammans med er och ni erövrar landet, då ska ni ge dem Gilead som deras landområde.+
30 Men om de inte rustar sig och drar över tillsammans med er, då ska de bosätta sig bland er i Kanaan.”
31 Då svarade gaditerna och rubeniterna: ”Det Jehova har sagt till dina tjänare, det ska vi göra.
32 Vi ska rusta oss och dra över till Kanaan inför Jehova,+ men det område som vi får som egendom* kommer att vara på den här sidan Jordan.”
33 Mose gav amoréerkungen Sihons rike+ och Basans kung Ogs rike+ till Gads stam och Rubens stam+ och ena hälften av Josefs son Manasses stam.+ De fick de landområden som hörde till städerna i dessa områden och även städerna runt omkring.
34 Och gaditerna byggde* Dibon,+ Ạtarot,+ Ạroer,+
35 Atrot-Sofan, Jaser,+ Jogbẹha,+
36 Bet-Nimra+ och Bet-Haran,+ befästa städer, och de byggde stenfållor åt hjordarna.
37 Och rubeniterna byggde Hesbon,+ Eleạle,+ Kirjatạjim,+
38 Nebo+ och Baal-Meon+ (deras namn ändrades) och Sibma. De gav nya namn till de städer som de återuppbyggde.
39 Avkomlingarna till Makir,+ Manasses son, drog ut mot Gilead och intog området och drev bort de amoréer som bodde där.
40 Så Mose gav Gilead åt Manasses son Makirs avkomlingar, och de bosatte sig där.+
41 Och Jair, en av Manasses avkomlingar, drog ut och intog tältbyarna i Gilead, och han kallade dem Havot-Jair.*+
42 Och Noba drog ut och intog Kenat och dess underlydande* städer. Han uppkallade staden efter sig själv, Noba.
Fotnoter
^ Eller ”Wadi Eskol”.
^ Ordagrant ”arvedelar”.
^ Ordagrant ”arvedel”.
^ Eller ”återuppbyggde”.
^ Betyder ”Jairs tältbyar”.
^ Eller ”omgivande”.
