Femte Moseboken 10:1–22
10 Då sa Jehova till mig: ’Hugg ut två stentavlor, likadana som de första,+ och kom upp till mig på berget. Du ska också göra en ark* av trä.
2 På tavlorna ska jag skriva samma ord som stod på de första tavlorna, de som du slog sönder, och du ska lägga dem i arken.’
3 Då gjorde jag en ark av akacieträ och högg ut två stentavlor, likadana som de första, och gick upp på berget med de två tavlorna i handen.+
4 På tavlorna skrev Jehova sedan samma ord som han hade skrivit förut,+ de tio buden,*+ som han muntligt hade gett er inifrån elden+ den dag ni var församlade där vid berget.+ Och Jehova gav dem till mig.
5 Sedan gick jag ner från berget+ och lade tavlorna i arken som jag hade tillverkat, precis som Jehova hade befallt, och där ligger de fortfarande kvar.
6 Israeliterna bröt sedan upp från Bẹerot Bẹne-Jạakan och kom till Mosẹra. Där dog Aron, och där blev han begravd,+ och hans son Eleạsar blev präst i hans ställe.+
7 Därifrån bröt israeliterna upp och gick till Gudgọda och från Gudgọda till Jotbạta,+ ett land med många vattendrag.*
8 Vid den tiden avskilde Jehova Levis stam+ till att bära Jehovas förbundsark,+ till att stå inför Jehova och utföra tjänst för honom och till att välsigna i hans namn,+ som de gör än i dag.
9 Det är därför Levi inte har fått någon andel eller egendom* tillsammans med sina bröder. Jehova är hans egendom, precis som Jehova, er Gud, har lovat honom.+
10 Jag stannade på berget i 40 dagar och 40 nätter,+ precis som första gången, och Jehova lyssnade på mig den här gången också.+ Jehova bestämde sig för att inte förinta er.
11 Sedan sa Jehova till mig: ’Ställ dig i spetsen för folket, och låt dem göra sig redo att bryta upp och inta landet som jag med ed har lovat deras förfäder.’+
12 Och nu, Israel, vad begär Jehova, er Gud, av er?+ Bara att ni har djup respekt för* Jehova, er Gud,+ vandrar på alla hans vägar,+ älskar honom, tjänar Jehova, er Gud, av hela ert hjärta och hela er själ*+
13 och håller Jehovas bud och stadgar som jag ger er i dag, till ert eget bästa.+
14 Himlen, ja himlarnas himmel,* och jorden och allt som är på den tillhör Jehova, er Gud.+
15 Men det var bara era förfäder som Jehova älskade och fäste sig vid, och han utvalde deras avkomlingar,+ alltså er, bland alla folk, och i dag tillhör ni honom.
16 Ni ska nu rena* era hjärtan+ och sluta vara så envisa.*+
17 För er Gud Jehova är gudarnas Gud+ och herrarnas Herre, den Gud som är stor, mäktig och vördnadsbjudande, som aldrig är partisk+ eller tar mutor.
18 Han skapar rättvisa för den faderlöse* och änkan+ och älskar invandraren+ och ger honom mat och kläder.
19 Även ni måste älska invandraren, för ni var ju själva invandrare i Egypten.+
20 Jehova, er Gud, ska ni ha djup respekt för, honom ska ni tjäna,+ honom ska ni hålla fast vid, och vid hans namn ska ni avlägga eder.
21 Det är honom ni ska lovprisa.+ Han är er Gud, som har gjort allt detta stora och vördnadsbjudande för er, det som ni har sett med egna ögon.+
22 När era förfäder drog ner till Egypten+ var de 70 personer, och nu har Jehova, er Gud, gjort er lika många som stjärnorna på himlen.+
Fotnoter
^ Eller ”låda”.
^ Ordagrant ”de tio orden”. Även kända som dekalogen.
^ Eller ”wadier med vatten”.
^ Ordagrant ”arvedel”.
^ Se Ordförklaringar.
^ Eller ”fruktar”.
^ Eller ”den högsta himlen”.
^ Ordagrant ”omskära förhuden på”.
^ Ordagrant ”och inte längre göra er nacke hård”.
^ Eller ”föräldralöse”.
