Femte Moseboken 26:1–19
26 När du har kommit in i det land som Jehova, din Gud, ger dig som egendom* och har intagit det och bosatt dig där,
2 ska du ta något av det första av skörden* som du bärgar i det land som Jehova, din Gud, ger dig. Du ska lägga det i en korg och gå till den plats där Jehova, din Gud, väljer att fästa sitt namn.+
3 Och du ska gå till prästen som tjänstgör i de dagarna och säga: ’Jag bekräftar i dag inför Jehova, din Gud, att jag har kommit in i det land som Jehova med ed lovade våra förfäder att ge oss.’+
4 Prästen ska ta emot korgen och ställa den framför Jehovas, din Guds, altare.
5 Inför Jehova, din Gud, ska du sedan säga: ’Min förfader var en aramé+ som levde ett kringflackande liv,* och han drog ner till Egypten+ och bodde där som främling, och det var få i hans hushåll.+ Men där blev han en stor och mäktig nation.+
6 Egyptierna behandlade oss illa och förtryckte oss och tvingade oss till hårt slavarbete.+
7 Så vi ropade till Jehova, våra förfäders Gud, och Jehova hörde vår röst och såg hur svårt vi hade det, hur vi plågades och förtrycktes.+
8 Till slut förde Jehova oss ut ur Egypten med sin starka hand och uträckta arm,+ med skräckinjagande gärningar och med tecken och underverk.+
9 Sedan förde han oss hit och gav oss det här landet, ett land som flödar av mjölk och honung.+
10 Nu har jag fört fram det första av skörden från den mark som Jehova har gett mig.’+
Du ska ställa ner korgen inför Jehova, din Gud, och böja dig ner inför Jehova, din Gud.
11 Sedan ska du glädja dig över allt det goda som Jehova, din Gud, har gett dig och din familj, tillsammans med leviterna och invandrarna som bor bland er.+
12 När du under det tredje året, året för tiondet, har samlat ihop allt tionde av din skörd,+ ska du ge det åt leviterna, invandrarna, de faderlösa* och änkorna, och de ska äta sig mätta i era städer.*+
13 Sedan ska du säga inför Jehova, din Gud: ’Jag har tagit ut den heliga andelen ur mitt hus och gett den åt leviterna, invandrarna, de faderlösa* och änkorna,+ precis som du har befallt mig. Jag har inte överträtt eller försummat dina bud.
14 Jag har inte ätit av det heliga när jag haft sorg, och jag har inte rört vid det när jag varit oren, och jag har inte använt det i förbindelse med de döda. Jag har lyssnat till dig, Jehova, min Gud, och gjort precis som du har befallt mig.
15 Blicka ner från himlen, din heliga boning, och välsigna ditt folk Israel och det land som du har gett oss,+ precis som du med ed lovade våra förfäder,+ ett land som flödar av mjölk och honung.’+
16 I dag befaller Jehova, er Gud, er att hålla dessa lagar och föreskrifter. Ni ska rätta er efter dem och följa dem av hela ert hjärta+ och hela er själ.*
17 I dag har ni fått Jehovas ord på att han ska vara er Gud, om ni vandrar på hans vägar och följer hans föreskrifter,+ bud+ och lagar+ och om ni lyssnar till hans röst.
18 Och i dag har Jehova fått ert ord på att ni ska vara hans folk, hans särskilda* egendom,+ som han har lovat er, och att ni ska hålla alla hans bud.
19 Han ska sätta er högt över alla andra nationer som han har gjort,+ precis som han har lovat. Om ni visar att ni är ett folk som är heligt för Jehova, er Gud,+ kommer ni att bli ett lovprisat, väl omtalat och ärat folk.”
Fotnoter
^ Ordagrant ”arvedel”.
^ Ordagrant ”frukten”.
^ Eller möjligen ”som höll på att förgås”.
^ Ordagrant ”inom dina portar”.
^ Eller ”föräldralösa”.
^ Eller ”föräldralösa”.
^ Se Ordförklaringar.
^ Eller ”dyrbara”.
