Apostlagärningarna 1:1–26
1 I den första skildringen, Theọfilos, skrev jag om allt som Jesus gjorde och lärde+
2 fram till den dag då han togs upp till himlen.+ Innan han togs upp gav han anvisningar genom helig ande till de apostlar han hade utvalt.+
3 Efter sitt lidande visade han sig för dem och gav dem många säkra bevis på att han levde.+ Han visade sig för dem under 40 dagar och berättade om Guds rike.+
4 Vid ett tillfälle befallde han dem: ”Lämna inte Jerusalem,+ utan vänta på det som Fadern har utlovat,+ det som jag har berättat om.
5 För Johannes döpte med vatten, men om bara några dagar kommer ni att bli döpta med helig ande.”+
6 Så när de var samlade igen frågade de honom: ”Herre, är det nu du ska återupprätta Israel som kungarike?”+
7 Han sa till dem: ”Ni behöver inte* känna till de tider eller tidsperioder som bara min Far har rätt att fastställa.+
8 Men ni ska få kraft när den heliga anden kommer över er,+ och ni ska vara vittnen+ om mig i Jerusalem+ och i hela Judeen och Samarien+ och till jordens yttersta ände.”*+
9 Och när han hade sagt detta lyftes han upp medan de såg på, och han doldes av ett moln så att de inte längre kunde se honom.+
10 Och medan de stirrade mot himlen och han var på väg bort stod det plötsligt två män i vita kläder+ bredvid dem.
11 ”Ni galiléer”, sa de, ”varför står ni och tittar upp mot himlen? Jesus, som har tagits upp från er till himlen, ska komma tillbaka* på samma sätt som ni såg honom tas upp till himlen.”
12 Då återvände de till Jerusalem+ från det berg som kallas Olivberget och som ligger nära staden, bara en sabbatsresa* därifrån.
13 När de kom fram gick de upp till salen på övervåningen där de brukade vara. Det var Petrus och Johannes, Jakob och Andreas, Filippus och Tomas, Bartolomẹus och Matteus, Jakob, Alfeus son, Simon den nitiske samt Judas, Jakobs son.+
14 De brukade samlas och be uthålligt tillsammans med några kvinnor+ och Jesus mor, Maria, och hans bröder.+
15 Vid den här tiden ställde sig Petrus en dag mitt ibland lärjungarna* (det var omkring 120 personer samlade) och sa:
16 ”Mina bröder, det profetiska ord som David uttalade genom den heliga anden måste uppfyllas. Han talade om Judas,+ som visade vägen åt dem som grep Jesus.+
17 För Judas räknades till oss+ och utförde samma tjänst som vi.
18 (Judas köpte en åker för pengarna han fick för det orätta han gjorde.+ Och han föll med huvudet före, och kroppen* sprack så att inälvorna rann ut.+
19 Alla Jerusalems invånare fick höra talas om detta, och åkern fick heta Akeldạma på deras språk, det vill säga ”Blodsåkern”.)
20 Det står ju i Psalmernas bok: ’Låt hans boning bli öde, låt ingen bo i den’,+ och: ’Låt någon annan ta över hans ämbete.’*+
21 Därför är det nödvändigt att ersätta honom med en av de män som var tillsammans med oss under hela den period som Herren Jesus utförde sin tjänst* bland oss,
22 från det att han döptes av Johannes+ till dess han togs upp.+ Den mannen ska vittna tillsammans med oss om hans uppståndelse.”+
23 De föreslog två män: Josef, som kallades Barsạbbas men också var känd som Justus, och Mattias.
24 Sedan bad de: ”Jehova,* du som känner allas hjärtan,+ visa vilken av de här två männen du har utvalt,
25 vem som ska överta tjänsten och uppgiften som apostel efter Judas, som lämnade den för att gå sin egen väg.”+
26 Sedan kastade de lott,+ och lotten föll på Mattias. Från och med då räknades han som apostel tillsammans med de elva andra.*
Fotnoter
^ Eller ”Det är inte er sak att”.
^ Eller ”jordens mest avlägsna delar”.
^ Ordagrant ”ska komma”.
^ Dvs. ca 890 m.
^ Ordagrant ”bröderna”.
^ Eller ”buken”.
^ Eller ”hans uppgift att ha tillsyn”.
^ Ordagrant ”gick in och ut”.
^ Se Tillägg A5.
^ Dvs. han betraktades som likställd med de elva andra apostlarna.
