Apostlagärningarna 14:1–28
14 I Ikọnion gick de tillsammans in i judarnas synagoga och förkunnade på ett sådant sätt att många judar och greker började tro.
2 Men de judar som inte trodde hetsade upp folk från andra nationer så att de vände sig emot bröderna.+
3 Därför stannade de där en längre tid, och Jehova* gav dem kraft att tala frimodigt. Genom att låta dem utföra tecken och under* bekräftade han budskapet om sin generösa omtanke.+
4 Men invånarna i staden delades i två läger: en del höll med judarna, och andra höll med apostlarna.
5 Folket från andra nationer och judarna med sina styresmän bestämde sig nu för att misshandla och stena dem.+
6 När apostlarna fick höra det flydde de till Lykaonien, till städerna Lystra och Derbe med omnejd.+
7 Där fortsatte de förkunna de goda nyheterna.
8 I Lystra fanns det en man som var förlamad i benen. Han hade varit förlamad från födseln och hade aldrig kunnat gå.
9 Han satt och lyssnade på Paulus. Paulus såg uppmärksamt på honom och förstod att mannen hade tro och kunde bli botad,+
10 så han sa med hög röst: ”Ställ dig upp.” Då hoppade han upp och började gå.+
11 När folket såg vad Paulus hade gjort ropade de på lykaoniska: ”Gudarna har blivit som människor och har kommit ner till oss!”+
12 Och de började kalla Bạrnabas för Zeus och Paulus för Hermes, eftersom det var han som förde ordet.
13 Och prästen i Zeustemplet, som låg vid ingången till staden, förde tjurar och blomsterkransar till portarna och ville offra tillsammans med folket.
14 Men när apostlarna Bạrnabas och Paulus fick höra det slet de sönder sina mantlar och rusade in bland folket och ropade:
15 ”Vad håller ni på med? Vi är bara människor och har samma svagheter som ni.+ Och vi förkunnar de goda nyheterna för er, så att ni kan sluta upp med allt detta meningslösa och börja tillbe den levande Guden, han som har gjort himlen och jorden och havet och allt som de rymmer.+
16 Förr i tiden lät han alla nationer gå sina egna vägar,+
17 men han har ändå visat vem han är+ genom att göra gott. Han har gett er regn från himlen och tider med goda skördar,+ han har gett er mat i överflöd och fyllt era hjärtan med glädje.”+
18 Trots att de sa detta kunde de med nöd och näppe hindra folket från att offra åt dem.
19 Men det kom några judar från Antiokịa och Ikọnion som lyckades få över folket på sin sida,+ och de stenade Paulus och släpade ut honom ur staden eftersom de trodde att han var död.+
20 Men när lärjungarna ställde sig runt honom reste han sig och gick in i staden. Nästa dag gav han sig av till Derbe+ tillsammans med Bạrnabas.
21 Där fortsatte de att förkunna de goda nyheterna och hjälpte många att bli lärjungar. Sedan återvände de till Lystra, Ikọnion och Antiokịa.
22 De styrkte lärjungarna+ och uppmuntrade dem att hålla fast vid tron och sa: ”Vi måste gå igenom många prövningar för att komma in i Guds rike.”+
23 De tillsatte dessutom äldste åt dem i varje församling+ efter att ha bett och fastat,+ och de anförtrodde* dessa äldste åt Jehova,* som de hade kommit till tro på.
24 Sedan färdades de genom Pisidien och kom till Pamfylien,+
25 och när de hade förkunnat Guds ord i Perge fortsatte de ner till Attaleia.
26 Därifrån seglade de till Antiokịa. Bröderna där hade tidigare bett Gud visa dem* generös omtanke så att de skulle kunna utföra det arbete som de nu hade genomfört.+
27 När de kom fram samlade de församlingen och berättade om allt som Gud hade uträttat genom dem och att han hade öppnat trons dörr för andra nationer.+
28 Och de stannade där hos lärjungarna en längre tid.
Fotnoter
^ Se Tillägg A5.
^ Eller ”och ge förebud”.
^ Eller ”överlämnade”.
^ Se Tillägg A5.
^ Dvs. Paulus och Barnabas.
