Apostlagärningarna 17:1–34
17 De tog vägen genom Amfịpolis och Apollọnia och kom till Thessalonịke,+ där det fanns en judisk synagoga.
2 Paulus gick in i synagogan som han brukade,+ och under tre sabbater resonerade han med dem och utgick från Skrifterna.+
3 Med hjälp av hänvisningar till Skrifterna förklarade och bevisade han att Messias* var tvungen att lida+ och uppstå från de döda.+ Han sa: ”Den här Jesus, som jag förkunnar om för er, han är Messias.”*
4 Det fick några av dem att bli troende och ansluta sig till Paulus och Silas.+ Det gjorde också många av grekerna som tillbad Gud, och dessutom flera av de framstående kvinnorna.
5 Men judarna blev avundsjuka.+ De såg till att några onda män som drev omkring på torget bildade en mobb och startade ett upplopp i staden. De trängde in i Jasons hus och letade efter Paulus och Silas för att kunna föra ut dem till mobben.
6 När de inte hittade dem släpade de med sig Jason och några av bröderna till stadens styresmän och skrek: ”De där männen som skapar oroligheter överallt* har kommit hit också,+
7 och Jason har tagit emot dem som gäster. Alla de här männen går emot kejsarens påbud, för de säger att det finns en annan kung, nämligen Jesus.”+
8 När folket och styresmännen fick höra om allt detta blev de förskräckta.
9 Jason och de andra betalade borgen, och då blev de frisläppta.
10 Redan samma natt sände bröderna i väg både Paulus och Silas till Berẹa, och när de kom dit gick de in i judarnas synagoga.
11 Judarna där hade ett mer öppet sinne* än de i Thessalonịke. De tog emot budskapet med stor villighet, och varje dag undersökte de Skrifterna för att ta reda på om det som de fick höra verkligen stämde.
12 Därför blev många av dem troende, och det blev också en hel del framstående grekiska kvinnor och några grekiska män.
13 Men när judarna i Thessalonịke fick veta att Paulus förkunnade Guds ord även i Berẹa, kom de dit för att hetsa folket+ och skapa oro där också.
14 Då sände bröderna genast i väg Paulus ner till kusten,+ men både Silas och Timoteus stannade kvar.
15 De som följde med Paulus tog med honom ända till Aten. Sedan gav de sig av tillbaka med ett bud från Paulus om att Silas och Timoteus+ skulle komma till honom så fort som möjligt.
16 Medan Paulus gick och väntade på dem i Aten blev han upprörd när han såg alla avgudabilder som fanns överallt i staden.
17 Så han började resonera med judarna och de andra som tillbad Gud i synagogan, och varje dag samtalade han med dem som råkade vara på torget.
18 Men några av de epikureiska och de stoiska filosoferna började diskutera med honom, och en del sa: ”Vad vill den här pratmakaren ha sagt egentligen?” Andra sa: ”Det verkar som att han förkunnar om främmande gudar.” Det berodde på att han förkunnade de goda nyheterna om Jesus och uppståndelsen.+
19 Så de tog med honom till Areopạgen och sa till honom: ”Förklara vad den här nya läran som du förkunnar går ut på.
20 Du tar upp sådant som vi aldrig har hört förut, och vi vill gärna få veta vad det betyder.”
21 Atenarna och utlänningarna som bodde där* brukade faktiskt inte göra något annat på sin lediga tid än att lyssna på senaste nytt och prata om det.
22 Då ställde sig Paulus i mitten av Areopạgen+ och sa:
”Atenare, jag märker att ni i alla avseenden verkar vara mer religiösa* än andra.+
23 När jag gick runt och betraktade det ni tillber* såg jag till exempel ett altare med inskriften: ’Åt en okänd Gud’. Så det ni tillber utan att känna till, det förkunnar jag nu för er.
24 Den Gud som har skapat världen och allt den rymmer, han som är Herre över himmel och jord,+ han bor inte i tempel byggda av människor.+
25 Han betjänas inte av människor som om han behövde något,+ eftersom det är han som ger alla människor liv och andedräkt+ och allt.
26 Och från en enda människa+ har han gjort alla folk och låtit dem bo på hela jorden,+ och han har fastställt bestämda tider och gränser för var de ska bo.+
27 Detta har Gud gjort för att människor ska söka honom, ja leta efter* honom och verkligen finna honom,+ för han är inte långt borta från någon av oss.
28 Det är ju tack vare honom som vi lever, rör oss och finns till, precis som några av era egna diktare har sagt: ’Vi är alla hans barn.’*
29 Så eftersom vi är Guds barn*+ ska vi inte föreställa oss att det Gudomliga liknar något som är gjort av guld eller silver eller sten, något som människor har skulpterat eller formgett.+
30 Gud har visserligen haft överseende med sådan okunnighet,+ men nu upplyser han människor överallt om att de måste ändra sig.
31 För han har bestämt en dag då han ska döma+ människorna på jorden med rättvisa* genom en man som han har utnämnt, och han har gett alla en garanti för detta genom att uppväcka honom från döden.”+
32 När de hörde honom tala om en uppståndelse från döden började några hånskratta,+ men andra sa: ”Vi vill gärna att du berättar mer om det här en annan gång.”
33 Då gick Paulus därifrån,
34 men några män anslöt sig till honom och blev troende. Det var bland annat Dionỵsios, som var medlem av Areopạgens domstol, och en kvinna som hette Dạmaris och några till.
Fotnoter
^ Eller ”den Smorde”, ”Kristus”.
^ Eller ”den Smorde”, ”Kristus”.
^ Eller ”som har vänt upp och ner på den bebodda jorden”.
^ Eller ”hade ett ädlare sinne”, ”var mer läraktiga”.
^ Eller ”som var på besök”.
^ Eller ”verkar frukta gudarna mer”.
^ Eller ”era helgedomar”.
^ Eller ”känna sig fram efter”.
^ Eller ”avkomma”, ”ättlingar”.
^ Eller ”avkomma”, ”ättlingar”.
^ Eller ”med opartiskhet”, ”med rättfärdighet”.
