Apostlagärningarna 5:1–42
5 En man som hette Ananịas och hans hustru Safịra sålde ett stycke mark.
2 Men i hemlighet behöll Ananịas en del av pengarna, och det visste hans hustru. Sedan överlämnade han bara en del av summan till apostlarna.+
3 Men Petrus sa: ”Ananịas, varför har du låtit Satan ge dig mod att ljuga+ för den heliga anden+ och i hemlighet behålla en del av pengarna för marken?
4 Var den inte din så länge du ägde den? Hade du inte rätt att göra vad du ville med pengarna efter att du sålt den? Hur kunde du komma på tanken att göra något så ont? Det är inte människor du har ljugit för, utan Gud.”
5 När Ananịas hörde det föll han ihop och dog. Och alla som hörde om det blev mycket rädda.
6 Några av de yngre männen reste sig och svepte honom i skynken, och sedan bar de ut honom och begravde honom.
7 Omkring tre timmar senare kom hans hustru in, och hon visste inte vad som hade hänt.
8 Petrus frågade henne: ”Säg mig, fick ni så här mycket för jordstycket?” Hon svarade: ”Ja, det stämmer.”
9 Då sa Petrus till henne: ”Varför kom ni två överens om att utmana Jehovas* ande? Hör du fotstegen utanför dörren? Det är stegen från dem som har begravt din man, och nu ska de bära ut dig också.”
10 I samma ögonblick föll hon ihop vid hans fötter och dog. När de unga männen kom in låg hon där död, och de bar ut henne och begravde henne bredvid hennes man.
11 Hela församlingen och alla som fick höra talas om detta blev mycket förskräckta.
12 Apostlarna fortsatte att göra många tecken och underverk* bland folket,+ och de brukade alla samlas i Salomos pelarhall.+
13 Inga andra* vågade ansluta sig till dem. Däremot talade folket positivt om dem,
14 och fler och fler började tro på Herren, ett stort antal både män och kvinnor.+
15 Man bar till och med ut de sjuka på huvudgatorna och lade dem på små sängar och mattor, så att åtminstone Petrus skugga skulle falla på någon av dem när han gick förbi.+
16 Det kom också många från städerna runt omkring Jerusalem, och de hade med sig sjuka och sådana som plågades av onda andar, och alla blev botade.
17 Då ingrep översteprästen och hans närmaste män, som tillhörde sadducéernas parti,* för de var mycket avundsjuka.
18 De grep* apostlarna och satte dem i det allmänna häktet.+
19 Men under natten öppnade Jehovas* ängel fängelsedörrarna+ och förde ut dem och sa:
20 ”Gå och ställ er i templet och fortsätt förkunna budskapet om livet.”*
21 Så i gryningen gick de in i templet och började undervisa igen.
Översteprästen och hans närmaste män sammankallade nu Sanhedrịn och Israels hela äldsteråd, och de sände bud till fängelset om att apostlarna skulle hämtas.
22 Men när tempelvakterna kom till fängelset kunde de inte hitta dem. Så de återvände och rapporterade:
23 ”Fängelset var ordentligt låst och vakterna stod posterade vid dörrarna, men när vi öppnade fanns det ingen där.”
24 När de främsta prästerna och befälhavaren för tempelvakterna hörde detta blev de förvirrade och undrade vad detta skulle leda till.
25 Då kom det någon och sa: ”Männen som ni satte i fängelse står och undervisar folket i templet.”
26 Då tog befälhavaren med sig vakterna och hämtade apostlarna, men utan att använda våld, eftersom de var rädda för att bli stenade av folket.+
27 De tog med sig apostlarna och ställde dem inför Sanhedrịn. Översteprästen förhörde dem
28 och sa: ”Vi förbjöd er uttryckligen att undervisa i detta namn,+ och ändå har ni uppfyllt Jerusalem med er lära, och ni vill ge oss skulden för den mannens död.”*+
29 Petrus och de andra apostlarna svarade: ”Vi måste lyda Gud* mer än människor.+
30 Våra förfäders Gud har uppväckt Jesus, som ni hängde upp på en påle* och dödade.+
31 Gud har upphöjt honom till sin högra sida+ som sin främste förmedlare+ och räddare,+ för att ge Israel möjlighet att ångra sig* och få förlåtelse för sina synder.+
32 Vi vittnar om allt detta,+ och det gör också den heliga anden,+ som Gud har gett åt dem som lyder honom.”*
33 När de hörde det blev de rasande och ville röja dem ur vägen.
34 Men en farisé som hette Gamạliel+ reste sig upp i Sanhedrịn. Han var lärare i lagen, och hela folket hade stor respekt för honom. Han befallde att männen skulle föras ut en liten stund.
35 Sedan sa han: ”Israeliter, tänk er för innan ni bestämmer vad ni ska göra med de här männen.
36 För en tid sedan framträdde Teudas och sa att han var något särskilt, och han fick omkring 400 anhängare. Men han blev dödad, och hela gruppen skingrades och upplöstes.
37 Efter honom, medan folkräkningen* pågick, framträdde galilén Judas, och han fick många efterföljare. Han miste också livet, och alla hans anhängare skingrades.
38 Därför säger jag er: Lämna de här männen i fred, och låt dem vara. För om det är människor som ligger bakom deras åsikter kommer deras verksamhet att självdö,
39 men om det är Gud som ligger bakom kan ni inte stoppa dem.+ Akta er så att ni inte strider mot Gud.”+
40 Då följde de hans råd, och de kallade in apostlarna, piskade* dem+ och förbjöd dem att tala i Jesus namn. Sedan släpptes de fria.
41 Apostlarna lämnade Sanhedrịn, glada över+ att de hade ansetts värdiga att lida* för hans namns skull.
42 Och varje dag fortsatte de att undervisa och förkunna de goda nyheterna om Messias,* Jesus,+ både i templet och från hus till hus.+
Fotnoter
^ Se Tillägg A5.
^ Eller ”och ge många förebud”.
^ Eller ”Ingen av de andra”.
^ Eller ”sekt”.
^ Eller ”arresterade”.
^ Se Tillägg A5.
^ Ordagrant ”alla ord om detta liv”.
^ Ordagrant ”dra den mannens blod över oss”.
^ Eller ”Gud som vår härskare”.
^ Eller ”ett träd”, ”en stock”.
^ Eller ”ändra sinne”.
^ Eller ”lyder honom som sin härskare”.
^ Eller ”registreringen”.
^ Eller ”pryglade”, ”slog”.
^ Eller ”bli vanärade”.
^ Eller ”den Smorde”, ”Kristus”.
