Domarboken 15:1–20
-
Simson hämnas på filistéerna (1–20)
15 Efter ett tag, under veteskörden, gick Simson för att besöka sin hustru, och han hade med sig en killing. Han sa: ”Jag tänker gå in till min hustru i sovrummet.”* Men hennes far släppte inte in honom,
2 utan han sa: ”Jag var säker på att du hatade henne,+ så jag gav henne till en av männen i ditt brudfölje.+ Är inte hennes yngre syster ännu vackrare? Kan du inte ta henne i stället?”
3 Då sa Simson: ”Den här gången kan ingen anklaga mig för det jag tänker göra mot filistéerna.”
4 Så Simson gick ut och fångade 300 rävar. Sedan tog han facklor, band ihop rävarna i svansarna två och två och satte en fackla mellan varje svanspar.
5 Sedan tände han facklorna och släppte ut rävarna på filistéernas sädesfält. Han satte eld på allt – från kärvar och säd till vingårdar och olivlundar.
6 ”Vem har gjort det här?” frågade filistéerna, och svaret blev: ”Det var Simson, timnitens svärson. Timniten tog nämligen hans hustru och gav henne åt en av männen i hans brudfölje.”+ Då drog filistéerna upp och brände ihjäl henne och hennes far.+
7 Simson sa: ”Om det är så här ni gör kommer jag inte att ge mig förrän jag har tagit hämnd på er.”+
8 Sedan slog han ihjäl den ene efter den andre* tills de var fullständigt besegrade. Efteråt gav han sig av till Etamklippan och höll till i en grotta* där.
9 Senare drog filistéerna upp och slog läger i Juda och drog omkring i Lehi.+
10 Männen i Juda frågade: ”Varför har ni dragit upp mot oss?” De svarade: ”För att gripa* Simson. Vi ska göra samma sak mot honom som han har gjort mot oss.”
11 Då gav sig 3 000 man från Juda av till grottan* i Etamklippan och sa till Simson: ”Du vet ju att filistéerna härskar över oss.+ Så varför har du gjort så här mot oss?” Han sa: ”Jag har behandlat dem som de behandlade mig.”
12 Men de sa till honom: ”Vi har kommit för att gripa* dig och överlämna dig till filistéerna.” Då sa Simson: ”Svär på att ni inte tänker försöka döda mig.”
13 De svarade: ”Nej, vi ska bara binda dig och överlämna dig till dem, men vi ska inte döda dig.”
Och de band honom med två nya rep och förde bort honom från klippan.
14 När han kom till Lehi och filistéerna fick syn på honom jublade de triumferande. Då gav Jehovas ande honom styrka,+ och repen runt hans armar blev som svedda lintrådar, och det var som om de smälte bort från hans händer.+
15 Han hittade ett färskt käkben från en åsnehingst, och han tog det och slog ihjäl tusen man med det.+
16 Sedan sa Simson:
”Med en åsnekäke – en likhög, två likhögar!
Med en åsnekäke slog jag ihjäl tusen man.”+
17 När han hade sagt det kastade han ifrån sig käkbenet och kallade platsen Ramat-Lehi.*+
18 Sedan blev han mycket törstig, och han ropade till Jehova: ”Det var du som lät din tjänare vinna den här stora segern. Ska jag nu behöva dö av törst och falla i händerna på de oomskurna?”
19 Då klöv Gud en fördjupning som fanns i Lehi, och det strömmade ut vatten.+ När han drack det kvicknade han till och fick tillbaka sina krafter.* Därför gav han den platsen namnet Hạkkorekällan,* och den finns fortfarande kvar i Lehi.
20 Och han var domare i Israel i 20 år under filistéernas styre.+
Fotnoter
^ Eller ”det inre rummet”.
^ Ordagrant ”slog han dem ben på lår”.
^ Eller ”klyfta”.
^ Eller ”binda”.
^ Eller ”klyftan”.
^ Eller ”binda”.
^ Betyder ”käkbenshöjden”.
^ Ordagrant ”hans ande återvände”.
^ Hakkore betyder ”den ropande”.
