Domarboken 2:1–23
2 Jehovas ängel+ kom sedan från Gilgal+ till Bokim och sa: ”Jag förde er ut ur Egypten och in i det land som jag med ed hade lovat era förfäder.+ Jag sa: ’Jag ska aldrig bryta mitt förbund med er.+
2 Och ni får inte sluta förbund med invånarna i detta land,+ och ni ska riva ner deras altaren.’+ Men ni har inte gjort som jag sa.*+ Varför lyssnade ni inte på mig?
3 Det var därför jag också sa: ’Jag ska inte driva bort dem.+ De kommer att förleda er,+ och deras gudar kommer att locka er på avvägar.’”+
4 När Jehovas ängel sa detta till israeliterna började de gråta högt.
5 Därför gav de platsen namnet Bokim,* och de offrade åt Jehova där.
6 När Josua sände i väg israeliterna gav sig varje stam av till sitt landområde*+ för att inta det.
7 Folket fortsatte tjäna Jehova så länge Josua levde och så länge de äldste som överlevde honom var i livet, de som hade sett alla de mäktiga gärningar Jehova hade gjort för Israel.+
8 Sedan dog Jehovas tjänare Josua, Nuns son, 110 år gammal.+
9 Och man begravde honom på hans landområde, i Timnat-Heres,+ i Efraims bergstrakt, norr om berget Gaas.+
10 Hela den generationen samlades till sina förfäder,* och efter den växte en ny generation upp som inte kände Jehova eller visste vad han hade gjort för Israel.
11 Och israeliterna gjorde det som var ont i Jehovas ögon och tjänade* baalsgudarna.+
12 De övergav alltså Jehova, sina fäders Gud, som hade fört dem ut ur Egypten.+ Och de tillbad andra gudar, de gudar som folken runt omkring dem hade.+ De böjde sig ner för dem och kränkte Jehova.+
13 De övergav Jehova och tillbad Baal och ạshtoretbilderna.+
14 Då flammade Jehovas vrede upp mot Israel, och han lät rövare plundra dem.+ Han överlämnade* dem åt fienderna som omgav dem,+ och de kunde inte längre försvara sig.+
15 Varje gång de drog ut i strid var Jehova* emot dem så att olycka drabbade dem,+ precis som Jehova hade sagt och precis som Jehova hade svurit,+ och de hade det mycket svårt.+
16 Då gav Jehova dem domare som räddade dem från deras fiender.+
17 Men de vägrade till och med att lyssna på domarna, och de började tillbe* andra gudar och böjde sig ner för dem. De var snabba att lämna den väg som deras förfäder hade vandrat på. Deras förfäder lydde Jehovas bud,+ men det gjorde inte de.
18 När Jehova insatte domare åt dem+ var Jehova med domaren och räddade dem från deras fiender så länge domaren levde. För Jehova tyckte synd om dem*+ när de klagade över att de blev förtryckta+ och illa behandlade.
19 Men så fort domaren dog återföll de och handlade värre än sina fäder. De tjänade andra gudar och böjde sig ner för dem.+ De övergav inte sitt handlingssätt utan fortsatte trotsigt på samma väg.
20 Till slut flammade Jehovas vrede upp mot Israel,+ och han sa: ”Eftersom det här folket har brutit det förbund+ som jag befallde deras förfäder att hålla och inte har lytt mig,+
21 kommer jag inte att driva bort ett enda av de folk som fanns kvar i landet när Josua dog.+
22 Då kommer det att visa sig om Israel tänker hålla sig till Jehovas väg+ och vandra på den, som deras fäder gjorde.”
23 Jehova tillät alltså dessa folk att få finnas kvar. Han drev inte bort dem på en gång, och han lät inte Josua besegra dem.
Fotnoter
^ Eller ”lytt min röst”.
^ Betyder ”de gråtande”.
^ Ordagrant ”sin arvedel”.
^ Ett poetiskt uttryck för döden.
^ Eller ”tillbad”.
^ Ordagrant ”sålde”.
^ Ordagrant ”Jehovas hand”.
^ Eller ”bedriva prostitution med”.
^ Eller ”kände ånger”.
