Domarboken 21:1–25
-
Benjamins stam bevaras (1–25)
21 Israels män hade svurit en ed i Mispa+ och sagt: ”Ingen av oss ska gifta bort sin dotter med en man från Benjamin.”+
2 Därför kom folket till Betel+ och satt där inför den sanne Guden ända till kvällen, och de jämrade sig och grät förtvivlat.
3 Och de sa: ”Varför, Jehova, Israels Gud, har detta hänt oss? Varför ska en stam i Israel saknas?”
4 Nästa dag steg folket upp tidigt och byggde ett altare och offrade brännoffer och gemenskapsoffer.+
5 Sedan sa Israels folk: ”Vilka från Israels stammar församlades inte med oss inför Jehova?” De hade nämligen avlagt en högtidlig ed att den som inte kom upp till Jehova i Mispa skulle dödas.
6 Och folket sörjde över det som hade hänt deras bror Benjamin. De sa: ”I dag har en stam huggits bort från Israel.
7 Hur ska vi kunna skaffa hustrur åt dem som är kvar, nu när vi har svurit vid Jehova+ att inte gifta bort våra döttrar med dem?”+
8 De frågade: ”Vilka bland Israels stammar kom inte upp till Jehova i Mispa?”+ Det visade sig att ingen från Jabesh-Gilead hade kommit till lägret där folket hade samlats.
9 När folket räknades märkte man att ingen av invånarna från Jabesh-Gilead var där.
10 Så folket skickade dit 12 000 av sina skickligaste män. De befallde dem: ”Gå i väg till Jabesh-Gilead och döda invånarna där med svärd, även kvinnor och barn.+
11 Så här ska ni göra: Ni ska döda* alla män och alla kvinnor som har legat med en man.”
12 Bland invånarna i Jabesh-Gilead fanns det 400 unga kvinnor* som inte hade legat med någon man. De tog med dem till lägret i Silo,+ som ligger i Kanaan.
13 Folket sände sedan bud till benjaminiterna som var på Rimmonklippan+ och erbjöd dem fred.
14 Då återvände benjaminiterna hem. Och man gav dem kvinnorna som man hade skonat i Jabesh-Gilead,+ men de var inte tillräckligt många.
15 Och folket sörjde över det som hade hänt Benjamin,+ eftersom Jehova hade skapat splittring mellan Israels stammar.
16 Folkets äldste sa: ”Hur ska vi skaffa hustrur åt resten av männen, eftersom kvinnorna från Benjamin har utplånats?”
17 De fortsatte: ”De benjaminiter som har överlevt måste få arvingar,* så att inte en av Israels stammar utplånas.
18 Men vi kan inte ge våra döttrar som hustrur åt dem, eftersom Israels folk har svurit en ed: ’Förbannad är den som ger en hustru åt Benjamin.’”+
19 Sedan sa de: ”Varje år är det en högtid åt Jehova i Silo,+ som ligger norr om Betel och öster om landsvägen som går upp från Betel till Sikem och söder om Lebọna.”
20 Så de befallde männen från Benjamin: ”Lägg er i bakhåll i vingårdarna.
21 Och när ni ser att de unga kvinnorna* från Silo kommer ut för att dansa ringdanser, då ska ni komma fram ur vingårdarna och föra bort en ung kvinna från Silo som hustru. Sedan ska ni återvända till ert område.
22 Och om deras fäder eller bröder skulle anklaga oss, då ska vi säga till dem: ’Visa förståelse för dem, för vi kunde inte ge dem en hustru genom krig+ och ni kunde inte ge dem en hustru utan att bryta er ed.’”+
23 Männen från Benjamin gjorde precis så och förde bort var sin hustru bland kvinnorna som dansade. Sedan gav de sig av till sin släkts område* och återuppbyggde städerna+ och bosatte sig i dem.
24 Israeliterna bröt också upp, och alla gav sig av till sin stam och släkt. De drog bort därifrån, var och en till sin släkts område.
25 På den tiden fanns det ingen kung i Israel.+ Alla gjorde det de själva tyckte var rätt.*
Fotnoter
^ Eller ”viga ... åt tillintetgörelse”. Se Ordförklaringar under ”Viga åt tillintetgörelse”.
^ Ordagrant ”jungfrur”.
^ Ordagrant ”en arvedel”.
^ Ordagrant ”döttrarna”.
^ Ordagrant ”arvedel”.
^ Eller ”det som var rätt i deras egna ögon”.
