Filipperbrevet 2:1–30
2 Om ni alltså har uppmuntran att ge genom Kristus, om ni sprider tröst och kärlek och har andlig gemenskap* och innerlig omtanke och medkänsla,
2 så gör min glädje fullständig genom att vara eniga och kärleksfulla mot varandra, ja helt förenade i samma tänkesätt.+
3 Var inte omedgörliga+ eller självupptagna,+ utan var ödmjuka och tänk högre om andra än om er själva.+
4 Tänk inte bara på ert eget bästa,*+ utan också på andras.+
5 Bevara samma inställning som Kristus Jesus hade.+
6 Även om han var av samma natur som Gud+ hade han inte en tanke på att försöka bli Guds jämlike.+
7 Nej, han gav upp allt han hade och tog en slavs gestalt+ och blev människa.*+
8 Och inte bara det, när han kom som människa* ödmjukade han sig och var lydig ända till döden,+ ja döden på en tortyrpåle.*+
9 Just därför upphöjde Gud honom till en högre ställning+ och gav honom i sin godhet det namn som är över alla andra namn.+
10 Så i Jesus namn ska alla böja sina knän – de i himlen, de på jorden och de under jorden*+ –
11 och alla* ska öppet erkänna att Jesus Kristus är Herre+ till ära för Gud, Fadern.
12 Mina kära vänner, ni har alltid varit lydiga, inte bara när jag var hos er, utan ännu villigare nu under min frånvaro. Så fortsätt arbeta på er egen räddning med hälsosam fruktan och djup respekt.
13 För Gud fyller er med kraft och ger er både styrka och motivation att göra det som gläder honom.
14 Fortsätt att göra allting utan att klaga+ och protestera,+
15 så att ni kan vara fläckfria och oskyldiga, Guds barn+ utan fel och brister mitt i en ond och förvriden generation,+ i en värld där ni lyser som ljusspridare,+
16 medan ni håller ett fast grepp om livets ord.+ Då kan jag glädja mig på Kristus dag i vetskap om att jag inte har löpt förgäves eller ansträngt mig förgäves.
17 Men även om jag utgjuts som ett dryckesoffer+ över det slaktoffer+ och den heliga* tjänst som er tro har motiverat er till, så är jag glad och gläder mig tillsammans med er alla.
18 På samma sätt ska även ni vara glada och glädja er med mig.
19 Jag hoppas att jag snart kan sända Timoteus+ till er, om Herren Jesus vill, så att jag kan bli uppmuntrad när jag får höra hur det går för er.
20 För jag har ingen annan med en så fin inställning som han, som så uppriktigt kommer att bry sig om er.
21 Alla de andra tänker på sitt, inte på Jesus Kristus intressen.
22 Men ni vet vilka kvaliteter Timoteus har visat. Han har slitit tillsammans med mig i arbetet med de goda nyheterna, som en son+ tillsammans med sin far.
23 Därför hoppas jag kunna sända just honom till er så fort jag vet vad som ska hända med mig.
24 Och jag är säker på att jag själv ska komma till er snart,+ om det är Herrens vilja.
25 Men just nu anser jag det nödvändigt att sända min broder Epafrodịtos till er, min medarbetare och medsoldat och det sändebud ni skickade för att hjälpa mig.+
26 Han längtar efter att få träffa er och är nedstämd över att ni hörde att han hade blivit sjuk.
27 Ja, han höll faktiskt på att dö. Men Gud var barmhärtig mot honom, och inte bara mot honom, utan också mot mig, så att jag slapp drabbas av den ena sorgen efter den andra.
28 Därför sänder jag honom så fort jag kan. Då får ni återigen glädjen att träffa honom, och jag behöver inte oroa mig så mycket.
29 Så välkomna honom med stor glädje, som ni brukar göra med dem som tjänar Herren, och fortsätt visa uppskattning för sådana män.+
30 För han höll på att dö i sitt arbete för Kristus,* och han riskerade livet* för att uppväga att ni inte var här och kunde bistå mig.+
Fotnoter
^ Ordagrant ”andens delaktighet”.
^ Eller ”era egna intressen”.
^ Ordagrant ”framträdde i människors likhet”.
^ Ordagrant ”när han till utseende befanns vara en människa”.
^ Se Ordförklaringar.
^ Dvs. de döda som ska få uppstå.
^ Ordagrant ”alla tungor”.
^ Eller ”offentliga”.
^ Eller möjligen ”i Herrens verk”.
^ Eller ”utsatte sig för fara”.
