Galaterbrevet 1:1–24
1 Från Paulus, en apostel, som varken är utsänd eller utnämnd av någon människa, utan av Jesus Kristus+ och av Gud, Fadern,+ som uppväckte Kristus från de döda,
2 och från bröderna som är med mig. Till församlingarna i Galatien:
3 Må Gud, vår Far, och Herren Jesus Kristus visa er generös omtanke och ge er frid.
4 Jesus gav sitt liv för våra synder+ så att han kunde befria oss från den nuvarande onda världsordningen,*+ enligt vår Guds och Fars vilja.+
5 All ära tillhör Gud i evigheters evighet. Amen.
6 Det förvånar mig att ni så snabbt vänder er bort* från honom som har kallat er genom Kristus generösa omtanke och tar emot ett annat budskap som goda nyheter.+
7 Inte för att det finns några andra goda nyheter. Däremot finns det de som skapar problem+ och vill förvränga de goda nyheterna om Kristus.
8 Men om det rentav skulle vara någon av oss eller en ängel från himlen som förkunnar något som skiljer sig från de goda nyheter som vi har förkunnat för er, så ska han vara under förbannelse.
9 Som vi redan har sagt, jag upprepar det igen: Vem det än är som förkunnar goda nyheter som skiljer sig från det som ni tog emot, så ska han vara under förbannelse.
10 Är det av människor jag vill bli godkänd, eller är det av Gud? Försöker jag vara människor till lags? Om jag fortfarande hade sökt människors bekräftelse skulle jag inte vara Kristus slav.
11 Bröder,* jag vill att ni ska veta att de goda nyheter som jag förkunnade för er inte är något mänskligt påfund.+
12 Jag har ju varken tagit emot dem eller blivit undervisad om dem av någon människa, utan jag fick dem genom en uppenbarelse från Jesus Kristus.
13 Ni har naturligtvis hört om hur jag uppförde mig tidigare när jag bekände mig till judendomen,+ att jag våldsamt* förföljde Guds församling och försökte utplåna den.+
14 Jag gjorde större framsteg inom judendomen än många av mina jämnåriga landsmän, eftersom jag höll mycket hårdare på mina förfäders traditioner än de.+
15 Men Gud, som lät mig bli född* och kallade mig i sin generösa omtanke,+ valde
16 att uppenbara sin son genom mig för att jag skulle förkunna de goda nyheterna om honom för nationerna.+ Jag började inte med att be någon människa* om råd,
17 och jag gick inte heller upp till Jerusalem till dem som var apostlar före mig. I stället gav jag mig av till Arabien, och sedan återvände jag till Damaskus.+
18 Tre år senare gav jag mig av till Jerusalem+ för att besöka Kefas,*+ och jag stannade hos honom i 15 dagar.
19 Men jag träffade inte någon av de andra apostlarna förutom Jakob,+ Herrens bror.
20 Jag försäkrar er inför Gud att det jag skriver är sant, jag ljuger inte.
21 Sedan reste jag till Syrien och Kilikien.+
22 Men de kristna församlingarna i Judeen kände mig inte personligen.
23 De hade bara hört: ”Den man som brukade förfölja oss+ förkunnar nu de goda nyheterna om den tro som han tidigare försökte utrota.”+
24 Så de ärade Gud på grund av mig.
Fotnoter
^ Eller ”tidsåldern”, ”eran”. Se Ordförklaringar.
^ Eller ”förs bort”.
^ Ibland syftar uttrycket ”bröder” på både män och kvinnor.
^ Ordagrant ”till ytterlighet”.
^ Ordagrant ”skilde mig från min mors liv”.
^ Ordagrant ”kött och blod”.
^ Dvs. Petrus.
