Jesaja 36:1–22
36 Under kung Hiskias 14:e år drog Sanhẹrib, Assyriens kung,+ upp mot alla befästa städer i Juda och intog dem.+
2 Från Lakis+ sände sedan Assyriens kung i väg överste munskänken*+ med en väldig armé till kung Hiskia i Jerusalem. De ställde upp sig vid den övre dammens vattenledning,+ vid landsvägen till tvättarfältet.+
3 Då kom Ẹljakim,+ Hilkias son, som ansvarade för kungens hushåll,* ut till honom tillsammans med kungens sekreterare Shebna+ och historikern* Joa, Asafs son.
4 Överste munskänken sa till dem: ”Säg till Hiskia: ’Så här säger den store kungen, Assyriens kung: ”Vad har du för anledning att känna dig trygg?+
5 Du säger: ’Jag har en strategi, och jag har kraft att föra krig.’ Men det är bara tomma ord. Vem förlitar du dig på, eftersom du vågar göra uppror mot mig?+
6 Du litar förstås på stödet från Egypten, detta knäckta vassrör. Om man skulle stödja sig på det skulle det tränga in i handen och genomborra den. Det är så farao, Egyptens kung, är mot alla som litar på honom.+
7 Ni kanske säger: ’Vi litar på Jehova, vår Gud.’ Men är det inte hans offerhöjder och altaren som Hiskia har avskaffat?+ Och säger han inte till Juda och Jerusalem: ’Ni ska böja er ner för detta altare’?”’+
8 Ingå nu ett vad med min herre, Assyriens kung:+ Jag ska ge dig 2 000 hästar om du lyckas skaffa fram ryttare till dem.
9 Hur skulle du kunna driva tillbaka en enda ståthållare, en av min herres minst ansedda tjänare, när du förlitar dig på Egypten för att få vagnar och ryttare?
10 Du tror väl inte att det är utan Jehovas tillåtelse som jag har kommit för att ödelägga det här landet? Jehova själv har sagt till mig: ’Dra upp mot detta land och ödelägg det.’”
11 Då sa Ẹljakim, Shebna+ och Joa till överste munskänken:+ ”Herre, du kan väl tala till oss på arameiska,+ för vi förstår det språket. Tala inte till oss på judarnas språk medan folket uppe på muren hör på.”+
12 Men munskänken svarade: ”Tror du verkligen att min herre skickade mig med detta budskap bara till dig och din herre? Nej, det är också till männen som sitter på muren, de som kommer att få äta sin egen avföring och dricka sin egen urin tillsammans med er.”
13 Och munskänken ropade på judarnas språk:+ ”Hör detta budskap från den store kungen, Assyriens kung!+
14 Så här säger kungen: ’Låt inte Hiskia lura er, för han kan inte rädda er.+
15 Och låt inte Hiskia övertala er att lita på Jehova.+ Han säger ju: ”Jehova kommer att rädda oss. Den här staden ska inte falla för Assyriens kung.”
16 Lyssna inte på Hiskia, för det här är vad Assyriens kung säger: ”Slut fred med mig och överlämna er åt mig,* så ska ni alla få äta av er egen vinstock och ert eget fikonträd och dricka vatten ur er egen cistern.
17 Sedan ska jag ta er till ett land likt ert eget,+ ett land med säd och nytt vin, ett land med bröd och vingårdar.
18 Låt inte Hiskia lura er när han säger: ’Jehova ska rädda oss.’ Har någon av de andra folkens gudar någonsin räddat sitt land ur Assyriens kungs våld?+
19 Var är Hamats och Arpads+ gudar? Var är Sefarvạjims+ gudar? Har de kunnat rädda Samaria ur mitt våld?+
20 Vilken av de här ländernas alla gudar har kunnat rädda sitt land från mig? Så hur skulle Jehova kunna rädda Jerusalem ur mitt våld?”’”+
21 Men de teg och sa inte ett ord, för kungen hade befallt: ”Ni får inte svara honom.”+
22 Ẹljakim, Hilkias son, som ansvarade för kungens hushåll,* och sekreteraren Shebna+ och historikern* Joa, Asafs son, kom till Hiskia med sönderrivna kläder och berättade vad överste munskänken hade sagt.
Fotnoter
^ Ordagrant ”rabsake”.
^ Eller ”palatset”.
^ Eller ”upptecknaren”.
^ Ordagrant ”Gör en välsignelse med mig och kom ut till mig”.
^ Eller ”palatset”.
^ Eller ”upptecknaren”.
