Job 16:1–22

  • Jobs svar (1–22)

    • ”Ni är värdelösa på att trösta!” (2)

    • Menar att Gud gjort honom till måltavla (12)

16  Då svarade Job:   ”Jag har hört allt det här förut. Ni är värdelösa på att trösta!+   Är det ingen ände på alla tomma ord?* Vad är det som driver dig* att säga som du gör?   Jag kunde också ha talat som ni. Om ni hade varit i mitt ställekunde jag ha satt er på plats med välformulerade ordoch skakat på huvudet åt er.+   Men jag skulle i stället ha styrkt er med mina ord,mina läppars tröst skulle gett er lindring.+   Om jag talar lindras inte min smärta.+ Men om jag tiger, minskar den då?   Men nu har han tömt mig på all kraft;+han har utplånat hela mitt hushåll.*   Även mig har du gripit tag i, andra kan intyga det,min magra kropp vittnar mot mig.   Hans vrede sliter mig i stycken, han hatar mig.+ Han gnisslar tänder mot mig. Min motståndare genomborrar mig med sin blick.+ 10  De spärrar upp sitt gap för att sluka mig,+de slår mig hånfullt på kinden,de är många och gaddar ihop sig mot mig.+ 11  Gud har utlämnat mig åt unga pojkar,kastat mig i de ondskefullas händer.+ 12  Jag hade inga bekymmer, men så slogs allt i spillror.+ Han grep tag om min nacke och krossade mig,han gjorde mig till sin måltavla. 13  Hans bågskyttar omringar mig,+skoningslöst genomborrar han mina njurar,+han tömmer ut min galla på jorden. 14  Han bryter igenom mitt försvar gång på gång,som en krigare stormar han mot mig. 15  Jag har sytt ihop säckväv för att täcka min hud,+jag har begravt min värdighet* i jorden.+ 16  Mitt ansikte är rödflammigt av gråt,+jag har mörka skuggor* runt ögonen, 17  fastän mina händer aldrig gjort något ontoch min bön är uppriktig.* 18  Täck inte över mitt blod, du jord!+ Begrav inte mina rop! 19  Redan nu har jag ett vittne i himlen,en som kan försvara mig i höjderna. 20  Mina vänner hånar mig+medan jag gråtande vänder mig till* Gud.+ 21  Låt någon döma mellan en människa och Gud,som man gör i rättsfall människor emellan.+ 22  För det är bara några få år kvar,sedan går jag bort på vägen utan återvändo.+

Fotnoter

Eller ”ord som bara är vind”.
Dvs. Elifas.
Eller ”dem som är samlade hos mig”.
Eller ”min styrka”. Ordagrant ”mitt horn”.
Eller ”dödens skugga”.
Eller ”ren”.
Eller möjligen ”sömnlöst blickar upp mot”.