Job 21:1–34
21 Då svarade Job:
2 ”Lyssna noga på det jag säger,låt det bli den tröst ni ger mig.
3 Ha tålamod och låt mig tala,sedan kan ni håna mig.+
4 Är det till en människa jag framför mitt klagomål?
I så fall skulle jag* väl tappa tålamodet?
5 Se på mig! Ni kommer att bli chockeradeoch lägga handen för munnen.
6 När jag tänker på det blir jag förskräckt,jag ryser i hela kroppen.
7 Hur kommer det sig att de onda får leva?+
Varför får de bli gamla och förmögna?*+
8 De har alltid sina barn i närheten,de får se sina efterkommande växa upp.
9 De är trygga i sina hus, de känner ingen skräck,+Gud straffar dem inte med sin käpp.
10 Deras avel misslyckas inte,korna kalvar och får inte missfall.
11 Deras pojkar släpps ut som lamm på grönbete,deras barn skuttar glada omkring.
12 De sjunger och spelar tamburin och lyra,de gläder sig vid flöjtens* toner.+
13 Nöjda och glada är de alla sina dagar,i frid* går de ner i graven.*
14 Men de säger till Gud: ’Lämna oss i fred!
Vi är inte intresserade av dina vägar.+
15 Vem är den Allsmäktige? Varför skulle vi tillbe honom?+
Vad vinner vi på att lära känna honom?’+
16 Men jag vet att deras framgång inte ligger i deras egna händer.+
De ondas tankar* är fjärran från mig.+
17 Hur ofta släcks de ondas lampa?+
Hur ofta drabbas de av olycka?
Hur ofta visar Gud sin vrede och tillintetgör dem?
18 Blir de någonsin som halmstrån för vinden,som agnar som förs bort av stormvinden?
19 Gud sparar den ondes straff till hans söner.
Men må han själv få känna av Guds vedergällning.+
20 Må han få uppleva sin egen undergång,dricka av den Allsmäktiges raseri.+
21 För vad bryr han sig om sin familj när han är borta,när hans månaders antal tar slut?*+
22 Kan någon undervisa Gud,*+han som till och med dömer de högsta?+
23 Den ene dör full av kraft,+sorglös och utan bekymmer,+
24 när hans höfter är stinna av fettoch benen i hans kropp är starka.*
25 Den andre dör i djup förtvivlan,utan att ha smakat livets goda.
26 Men båda läggs de i jorden,+båda täcks de av larver.+
27 Jag vet precis vad ni tänker,ni planerar att göra mig något ont.*+
28 Ni säger: ’Var är stormannens hus,och var är tältet där den onde bodde?’+
29 Har ni inte frågat dem som har varit på resa?
Har ni inte tänkt över deras iakttagelser,*
30 nämligen att den onde skonas på olyckans dag,att han befrias på vredens dag?
31 Vem ställer honom till svars för hur han levt?
Vem straffar honom för det han gjort?
32 Nej, när han förs till gravplatsenhåller man en högtidlig vaka vid graven.
33 Han vilar i frid i dalens mull,*+och alla människor efter honom ska gå samma väg,*+precis som ett oräkneligt antal före honom.
34 Varför försöker ni trösta mig med tomma ord?+
Ni kommer bara med lögner!”
Fotnoter
^ Ordagrant ”min ande”.
^ Eller ”mäktiga”.
^ Eller ”pipans”.
^ Eller ”i ett ögonblick”, dvs. en snabb och smärtfri död.
^ Eller ”Sheol”, dvs. den bildliga plats dit människor kommer när de dör. Se Ordförklaringar.
^ Eller ”råd”, ”planer”.
^ Eller ”har skurits itu”.
^ Eller ”ge Gud kunskap”.
^ Ordagrant ”märgen i hans ben är saftig”.
^ Eller möjligen ”att bruka våld mot mig”.
^ Ordagrant ”tecken”.
^ Ordagrant ”Dalens jordkokor ska smaka sött för honom”.
^ Ordagrant ”och han ska dra hela mänskligheten med sig”.
